Prata med en 3-åring om döden?

Jag känner mig villrådig.

Vår dotters lilla dagiskamrat har mist sin mamma, ett helt oväntat och chockartat dödsfall.
Till saken hör att denna familj även är våra grannar. Vi umgås inte privat, men träffas ofta ute i området och pratar mycket. Dessutom träffar ju dottern den lille gossen dagligen på dagis..

Vi har just fått höra detta hemska, dels har dagis gått ut med informationen till alla föräldrar och dels har jag stött på den förtvivlade pappan..den gången var inte min dotter med.

Jag funderar nu på hur jag skall göra den dagen hon frågar mig, för jag är övertygad om att den kommer.
"-Varför gråter Pelles pappa?" "-Var är Pelles mamma?" och liknande.

Jag vet inte säkert om något har blivit sagt i barngruppen på dagis ännu, men här om dagen kom min flicka hem från dagis och frågade om alla kompisarnas mammor. "-Var är Wilmas mamma?", "-Var är Kalles mamma?" osv.. Hon nämnde dock aldrig just den lille pojken vars mamma nu är död.. Hon har även de senaste dagarna varit mycket mammig, vill upp i mitt knä, kramas mer än vanligt och så..bara jag duger. Inte ens den normalt så älskade ögonstenen Morfar har fått lyfta upp henne utan vidare, utan hon klänger sig fast vid mig på ett nästan lite ängsligt sätt.

På vilket sätt kan man tala med en 3-åring (nyss fyllda) om det här?
Jag förstår själv att hon omöjligt kan förstå den fulla innebörden av att någon dör.
Men att säga något i stil med att "-Pelles mamma är borta" känns inte heller riktigt rätt.. Jag tror på att vara så rak och ärlig som möjligt mot barnen, på den nivå som de för åldern kan klara.

Har du tips? Hur skall jag tänka nu? Hur ska man uttrycka sig?
Jag tänkte inte ta upp något själv, utan är rätt övertygad om att frågorna kommer endera dagen. Antingen om vi möter pappan och pojken eller om något blir sagt på dagis..

Vänlig hälsning /Villrådig Mamma

(Pelle är inte gossens riktiga namn)