• Äldre 10 Dec 17:34
    2728 visningar
    1 svar
    1
    2728

    8-åring med mycket dramatiska känslor och uttryck

    Hej!

    Jag bor sedan 1 år tillbaka med min sambo och hans tre barn som är 8, 13 och 15 år. Vi har en stabil tillvaro där barnen är hos sin mamma varannan vecka och varannan vecka hos oss. Min sambo och barnens mamma separerade för ca 3 år sedan och har en relativt god kontakt idag. Jag har fin kontakt med alla tre barnen. 

    Yngsta pojken (8 år) har sedan skolan startade igen efter sommaren börjat stamma väldigt kraftigt. Hans storebror stammade också när han var yngre så vi reflekterade inte så mycket över det, mer än att han går hos logoped och vi försöker hjälpa honom så gott vi kan med talet. Men under hösten har han också börjat vantrivas i skolan. För ca 1 månad sedan fick han ett utbrott i skolan som var väldigt dramatiskt där han förstörde sina glasögon och var svår att få kontakt med. Han sa att han inte ville leva och annat i stil med det. Vi hämtade honom i skolan och på kvällen var han som vanligt igen. 

    Han har för tillfället svårt för att gå och lägga sig då han ligger och tänker på hemska saker som han tror att han ska drömma om. Han kan bli helt utom sig och i princip omöjlig att få på "rätt bana" igen. "Det går inte, jag kan inte!" gråter han. Han kan också plötsligt börja gråta i bilen och prata om att han tror att hans mamma ska bli mördad och att jorden ska gå under. Han är en pojke som funderar mycket och på senare tid ofta sitter lite i sin egen värld. 

    Han har, som jag/vi uppfattar det, inte mått så bra den senaste tiden. Han förklarar för sin pappa att han inte trivs i skolan och att han "har det mycket svårt i livet just nu" och fortsätter "Jag har två sjukdomar, stamning och fotsvamp". Det senaste exemplet, som får mig att skriva här, är när vi var i skogen igår. Det var mycket snö och många längdskidåkare i skogen. Vi gick hela familjen plus barnens kusin som är 6 år. Vår 8-åring och hans kusin åkte snowracer när stigen blev en backe och vid ett tillfälle kom en skidåkare som struntade i min sambos vädjan om att vänta att åka och istället åkte och nästan körde på vår 8-åring. Skidåkaren skrek "Vad i helvete ungjävel" till vår 8-åring som blev chockad såklart. Efter det var han mycket tyst och jag frågade honom om han tänkte på det som hände och var ledsen för det. Då svarar han med gråten i halsen "mm, eller det är inte det. Jag tänker på att att jag vill knivmörda honom". 

    Detta blev en lång historia med många olika grejer, mer konkret ställer jag frågorna:

    Är det vanligt att barn i denna åldern uttrycker sig så dramatiskt om så allvarliga saker? 

    Kan stamningen bero på att han inte mår psykiskt bra? 

    Oroar jag mig i onödan över hans "utbrott" där man knappt får kontakt med honom?

    Bör vi söka oss till psykolog?

    Han är en glad och pigg kille när han inte har dessa svackor, det kan svänga från dag till dag eller oftare. Det är därför svårt att få grepp om det och jag tror han håller mycket inom sig.

    Hoppas du kan svara på mina frågor. Tack på förhand. 

  • Svar på tråden 8-åring med mycket dramatiska känslor och uttryck
  • Äldre 16 Dec 17:21
    #1

    Hej!
    Barn är olika och det är inte alldeles ovanligt att verbalt begåvade barn kan uttrycka sig både drastiskt och brådmoget.
    Stamningen i sig är säkert ett beteende han har med sig eftersom även hans bror har det. Men att stamningen ökar och blir värre under vissa yttre omständigheter beror säkert på att han upplever större påfrestningar just då.
    Vi har alla vårt eget sätt att uttrycka när vi inte har det så bra. Några får ont i magen, några bråkar mycket, några drar sig inom sig själva etc.
    Alla sådana reaktioner som inte är de alldeles vanliga är värda att uppmärksamma och fundera över.
    Förslagsvis vore det också bra att prata med hans mamma om detta då det i första hand är mamma och pappa som tillsammans måste komma fram till vad de vill göra.
    Kanske kan en logopedkontakt även för hans del vara av godo?
    I övrigt tycker jag att ni ska ge honom mycket stöd och struktur i tillvaron, se hur han har det i skolan och hjälpa honom med allt ni tycker verkar viktigt. Om detta och tiden inte får hans symtom att avklinga så kan det vara läge att söka hjälp hos förslagsvis BUP.
    Lycka till!
    Margit Ekenbark 

Svar på tråden 8-åring med mycket dramatiska känslor och uttryck