expeterna oense: diagnos eller ej?

Hej,

Jag har en dotter på 6.5 år och jag har vände mig till bup i somras då hon mådde så dåligt då hon kom hem från sin pappa (vi är separerade sedan 3 år). När hon kom hem hade hon raseriutbrott, grät och ville slå mig. Hon ville bara vara hemma och tyckte alla kläder var fula/kliades.

Hon har sedan liten varit väldigt bestämd, envis och känslig. Känslig på det sättet att hon har sedan ett par år tyckt att vissa kläder klias, knöglas. Men hon är även känslig eller orolig för förändringar så jag brukar alltid förbereda henne genom att tala om vad som kommer att hända för annars blir det lätt problem med kläderna. Detta sker dock endast då hon är orolig som tex i august då hon började skolan och inte kände något annat barn där. Hon är otroligt smart (enligt fröknar och andra vuxna) och har alltid känts äldre än vad hon är och leker helst med de som är 1-2 år äldre.

Hon blir som sagt orolig för nya situationer och får svårt att komma över den rädslan, hon verkar samtidigt ha dålig självförtroende då hon inte vill prova på nya saker och speciellt inte när andra tittar på och tycker alltid att hon gör saker dåligt (trots att jag alltid berömmer henne och talar om vad fint eller duktig hon är) och så har det varit så länge jag kan minnas. Hon kan hålla sig hela dagen så att hon inte ska kissa på dagis och nu skolan. Hon säger att hon inte är kissnödig men så fort hon kommer hem (då kan det ha gått 10h sedan hon kissade senast) är hon så kissnödig att hon håller på att "spricka". Jag tror att hon är orolig för att kissa på skolan så jag har jobbat på att hon ska våga och nu har hon faktiskt gått där några gånger. Hon tycker inte om fria lekar och gymnastik. Hon är välidgt populär men tycker det är jobbigt att alla vil vara med henne (rädd att det bir konflikter för hon själv skulle aldrig säga nej till någon). Hon är väldigt blyg och observerar allt. Har mycket energi, sover lite och har alltid gjort men har int svårt att koncentrera sig. Hon älskar att pyssla, skriva, rita, sticka, brodera, dansa, sjunga, leka i snön.

Bup har nu börjat en utredning för de tror att hon kanske ha autistiskt spektra, men jag undrar om det verkligen är så. Jag tog därför kontakt med en privat barnpsykolog som sa att hon absolut inte bör ha en diagnos. Hon är dock enligt denne psykolog ett 4% barn/pippi långstrumpsbarn/ extremt krävande barn och lite som ett spirited child. Dessa benämningar stämmer mer in tycker jag (av det jag har läst om dessa och om autistisk spektra). Betyder en diagnos att man har en hjärnskada medan ett spirited child/4%/pippi långstrumpbarn endast har en annorlunda personligt beteende? Hur ska man veta?? Jag är orolig att min dotter får en diagnos fast hon kanske inte borde ha någon. Samtidigt så har jag hört att man måste i praktiken ha en diagnos för att få stöd i skolan och det kanske hon behöver för att våga och trivas (hon vill aldrig gå till skolan för hon tycker det inte är något kul och tycker alltid att det blir konflikter mellan de som vill leka med henne).

Hoppas att du orkar läsa allt detta och komma med råd, för jag funderar och funderar och är så orolig.