Forum Föräldraskap - Sex & samlevnad
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Sur och gnällig fru..

    Mån 17 dec 2012 21:17 Läst 36291 gånger Totalt 33 svar
    Mån 17 dec 2012 21:17

    Hej

    Varit tillsammans med min fru i 7 år, och sedan 2 år tillbaka är vi gifta. Vi har en son på 1,5 år och lever ett ganska vardagligt liv.

    Problemet är min fru som senaste 2-3 månaderna bara gnäller och är sur, varje dag.
    Jag älskar henne men känner inte att hon gör det. Hon säger det ytterst sällan och visar det aldrig senaste tiden.

    Jag jobbar heltid och hon är mammaledig. Jag var tidigare pappaledig i 5 månader.

    Jag har inte ändrat mitt beteende senaste åren utan är samma person. Dock så klagas det konstant på mitt beteende. Det kan vara följande.


    Att jag skottar infarten utav eget bevåg. Men hon vill att jag ska sortera tvätt nu. Dvs. hon blir rasande. Jag hjälper henne med hennes distansstudier som jag gör till 95% istället för henne. Men hon blir arg när jag inte planerar studierna som hon vill. Dvs. när jag ska göra uppgifterna. Jag dricker alkohol med gemensamma vänner 3-4ggr per år med henne (hon dricker inte), men hon blir arg för att jag sover för djupt då. Jag dammsuger golvet överallt på eget bevåg, hon blir arg för att jag inte våtmoppar efter. Jag handlar mat, hon blir arg för att jag handlat fel. Jag glömmer att ringa någon jag skulle fråga något om, hon blir arg för att jag glömt. Jag råkar komma åt ringklockan när jag stänger ytterdörren medan vår son sover, hon blir rasande. Jag ordnar 4 vänner som hjälper med flytten, hon blir arg för att inte 6 kom. Jag spelar dataspel 1 gång i veckan under 1 timme, hon blir arg för att hon ville att jag skulle göra något annat efter hon sätt mig börja spela. Jag ställer en ljuslykta på balkongen, hon blir arg för att jag ställt den fel. Jag jobbar långpass ofta 9-12timmar och är trött efter dessa, ibland händer det att jag bara kastar tröjan intill tvätten och inte i, hon lir arg. arg arg arg arg arg arg.. :( Hon bara ser brister i mig hela tiden.. Hon är arg över allting jag gör. Hon visar aldrig att hon är glad över att jag gör något, ingen uppskattning. Hon blir arg för att jag inte gör det tillräckligt snabbt, eller för snabbt, eller för sällan, eller för ofta...

    Jag klagar aldrig på henne. Jag stöttar henne när jag kan. Jag lever efter principen att man bör respektera andra partnerns brister om man accepterat detta förr.

    Vad ska jag göra? Jag har sagt att jag mår dåligt över att hon gnäller hela tiden men det ändras inte.
  • Anonym (s)
    Visa endast
    Mån 17 dec 2012 21:25 #1

    Av egen erfarenhet och sett samma beteende hos tjejkompisar så om man slutat/tröttnat på sin kille så stör man sig på allt denne personen gör..nu säger jag inte att så är fallet men hon låter ju inge Kul att leva med..

  • Anonym (sur fru)
    Visa endast
    Mån 17 dec 2012 21:33 #2

    Tack för uppvaknandet!!! Känner igen mig i det du skriver, tyvärr som den sura frun. Jag älskar min man men är så trött och sliten av allt som varit senaste, mycket på jobbet, ett trotsigt barn, mycket sjukdomar, ett hem som faller då man är trött, stress....m.m. 

    Jag ska verkligen försöka bättra mig! Har märkt att jag varit otrevlig  det senaste......men det är väl dags att vända på det nu...vill ju inte köra äktenskapet i botten. I morgon får det bli ett samtal med mannen!!

    Lycka till själv! 

  • Mån 17 dec 2012 21:55 #3

    Försök sätt gräns på henne. Hon måste veta sin gräns, du hjälper henne ganska mycket. Hon måste uppskatta det som du gör. Att vara mamma är inte lätt, du är också trött, du jobbar. Hon skulle inte skaffat barn, om hon inte klarar av det. Hon är hemma, hon kan villa när barnet sover, du har långa jobb pass, måste du villa. Om inte hjälper lämna hemmet!!!!!!!!!!

  • Anonym (sur fru)
    Visa endast
    Mån 17 dec 2012 22:26 #4
    Amanda1978 skrev 2012-12-17 21:55:35 följande:
    Försök sätt gräns på henne. Hon måste veta sin gräns, du hjälper henne ganska mycket. Hon måste uppskatta det som du gör. Att vara mamma är inte lätt, du är också trött, du jobbar. Hon skulle inte skaffat barn, om hon inte klarar av det. Hon är hemma, hon kan villa när barnet sover, du har långa jobb pass, måste du villa. Om inte hjälper lämna hemmet!!!!!!!!!!
    Det finns alltid två sidor av det.

    Ingen vet hur det är när barnet väl är här. Så i valet att skaffa barn gjorde hon helt rätt, hur skulle hon kunna veta hur det skulle bli sen. Är säker på att hon älskar sitt barn och gör allt för det.

    Att vara hemma med ett barn tycker jag personligen är mer påfrestande än att vara på arbetet (självklart har man ju olika arbeten och tycker olika). Att sova när barnet sover är ingen självklarhet, vi vet ju inte hur deras barn sover, alla har även här olika rutiner. Min man vilade upp sig på sitt arbete kan man säga. Så har vi gjort iaf att den som arbetat har tagit det tyngsta på em/kvällen medan den som varit F.L fått lite egen återhämtningstid.

    Vad jag rekommenderar är ett samtal i första hand, det finns säkert en orsak bakom beteendet. Att lämna hemmet är väl lite väl drastiskt. Samtala, red ut, kom på en plan, se hur det fungerar. Fundera därefter hur ni vill gå vidare.

    Det löser sig säkert! Lycka till :) 
  • Tor 20 dec 2012 15:39 #5

    Eller så kan hon vara med barn igen?

    Minns en gång här i FL en kvinna som var en argbigga så hennes man sa till henne att hon måste gå o köpa gravtest.. annars skulle han begär skilsmässa..
    Det visade sig att hon var med barn så därför blev hon plötslig en argbigga.

    Så prata med din fru om varför hon blir arg. Om du har svårt att prata om det du känner, så skriva en brev o lägga brevet där du vet hon skulle hitta.

    *Lycka till*

  • Anonym (krav)
    Visa endast
    Tor 20 dec 2012 15:54 #6

    Jag kan också vara sådan och jag bara längtade efter en reaktion från min man. Han är än för snäll! Säg vad du tycker till henne, eller skriv ett brev till henne. Är du rädd att hon ska bli arg?

  • Tor 20 dec 2012 16:42 #7

    Du listar det ganska detaljerat men jag tror att du missar vad hon egentligen säger. Här kommer ett par tips:

    * Hon vill att du skall göra saker på eget initiativ. Att du gör dem när hon har bett dig om det är bara halvbra för det betyder att hon trots allt måste be dig om det för att det skall hända.

    * Det där med eget initiativ är en röd tråd genom det mesta. När du skriver om lyktan så handlar det inte så mycket om lyktan utan att du faktiskt lyssnade på henne när hon sa var hon ville att den skulle stå. Mao, lyssna på vad hon egentligen säger och kom ihåg det.

    * Jag tror att hon inte har något emot att du skottar uppfarten eller skottar snö. Problemet ligger i att du prioriterar det före andra saker som måste göras. Och eftersom du väljer att göra dessa saker istället så blir resultatet att hon får gör det. Vilket hon säkert har gjort 100ggr mer än du. Fixa t.ex tvätten först. Den är viktigast. Uppfarten och gejma kan du ta sedan.

    * Om du gör en sak så gör det ordentligt. Du skulle säkert själv bli sur om frugan bara spolade av bilen med vatten utan att tvätta den. Dessutom så är det ytterligare ett tecken på att du inte har lyssnat på henne när hon säger att när man städar så dammsuger man OCH våttorkar golvet. Precis som med bilen.

    Det handlar om att verkligen lyssna på vad hon säger. Genom att göra det hon vill så är det ett tecken på att du faktiskt har lyssnat. Att ta egna initiativ (utan att hon först måste säga till) är en stenhårt tecken på att du lyssnar och bryr dig. Om du gör det så kommer allt annat lösa sig av sig själv.  För om hon upptäcker att du faktiskt anstränger dig så kommer du märka skillnad. Då kan du skotta 1000 uppfarter och spela hela natten utan att hon har så mycket emot det.

  • Tor 20 dec 2012 16:58 #8

    Visa henne tråden, be henne ta den på allvar och verkligen försöka se din sida i det här, och fråga henne hur hon skulle må om hon blev behandlad så.

    Om hon inte visar några tecken på att vilja ändra situationen ser jag inte varför du ska fortsätta vara med henne. Du förtjänar och kan få bättre. Livet är kort.

  • Storkm­amman
    Visa endast
    Fre 21 dec 2012 07:10 #9

    Hej Känner också igen mig som surtanten i förhållandet. Jag är bara inte nöjd med livssituationen. Inte direkt honom. Menar jag älskar min man men inget fungerar särskilt bra och antingen lyssnar han inte eller så är jag dålig på att framföra hur jag känner vilket ju bara gör att man blir till slut så maktlös och uppgiven och frustrerad. För min del känns det som d gått så långt att det inte ens är värt att ens fundera på längre. Dags att sluta säga att man vill göra nått kul ihop. Resa festa åka till nån. Göra nått vad som helst. För mig har det gått så långt att jag inte bryr mig längre. Det är det som sker när man slutar vara sur. Efter det blir det väl skilsmässa. Han frågar också ifall jag tröttnat eller slutat älska honom. Blir arg eftersom det då känns som han nästan önskar att det ska va så. Det enda jag vill är att han lyssnar på vad jag vill få ut mer av o utveckla i relationen. Gnället är skitsaker. Det är d där andra som är viktigt. Förmodligen vill hon bara att du ska göra mer. Jag vet inte riktigt om det skulle hjälpa. Det skulle förmodligen ge bekräftelse. Det vill jag ha. Tycker knappt jag får nån alls. Han bara jobbar o tycker allt kostar. Irriterar mig på alla dumma kommentarer och hans negativitet. Hans passivitet. Det känns rätt uppgivet eftersom jag ska föda tvåan vilken dag som helst. Han klagar på ekonomin o jag på hans frånvaro i allt. Distansen blir bara längre o längre o längre. Känner jag honom ens längre. Jag hoppas ni hinner lösa ert innan vägen tillbaka är för lång o svår. Kanske ni kan boka bord. Eller skaffa barnvakt. Käka en god middag hemma med romantisk stämning ljus musik släppa loss lite klä upp dig. Ha lite uppknäppt. Lite rufsig jag vet inte testa nått nytt. Bjud till på nått galet sätt. Jag skulle förmodligen bli rätt förvånad men samtidigt glad om han bara tog tag i mig o gjorde nått galet ibland o inte undvek allt.

  • Fre 21 dec 2012 07:30 #10

    Som fembarnsmamma vill jag bara säga att det kan vara riktigt ostimulerande att gå hemma så länge! Jag har mått bättre när jag återgått till arbetet. Det låter hemskt. Jag älskar mina barn mer än något annat men man blir trött av att bara umgås med sina barn.

      

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll