Sur och gnällig fru..

Varför svara på en 5 år gamal tråd?

Precis så upplever jag det hemma. Och har nu kommit underfund med att kvinnor inte ska giftas, de blir då bara otacksamma hyndor. Skilj dig!

Det är emot vår natur som män att ha en partner längre än en månad. Det är bara samhällets indoktrination som säger att vi ska gifta oss. Jag har gått från att vara glad och full av liv till att vara bitter och mörk på grund av min så kallade hustru. Ut med henne, så kommer du att må bättre!

Min man började behandla mig lika illa tillbaka, att sätta gränser att säga ifrån att diskutera med mig det gjorde ingen skillnad jag fortsatte vara sympatisk mot mig och totalt oempatisk mot honom.

När han kom med sura nedlåtande sms. När han stressat mig så fort jag gjort nåt och det inte blev exakt som han förväntade så fick jag äntligen empati för hur jag varit mot honom större delen av relationen. Nu kan vi till och med skämta om hur hemsk jag var. "jag hade inte ätit på hela dygnet kommer hem äter och då är du sur att jag låter i köket, nä men jag kan svälta tills nästa dygn,eller varför inte resten av veckan?" När han skämtar om mig förstår jag knappt att det varit jag? "Va är det sant? Men gud så hemsk jag varit?!!" Svarar jag förvånat och vi båda skrattar bara.

Efter han behandlade mig lika illa tillbaka har jag :

- Slutat ta han och allt han försöker göra för oss för givet

- Börjat uppskatta allt han gör oavsett resultat eller förväntningar alltid visat tacksamhet för att han kämpar för oss

- Tackat han, varit mer empatisk vad han behöver, hur han mår, hur jag kan backa honom i saker ha hemlagade mackor när han kommer på kvällen och vill fika etc

- Påminner han att jag är ingen egoistisk sympatisk bitch längre så jag VILL höra han äta det betyder att han äter och det mår han bra av och jag bryr mig mest om att han ska må bra.

- Tar initiativ så att jag visar att jag gör saker för oss jag med att vi samarbetar

Även om detta är ett inlägg från 2002 så är det högst aktuellt. Kan aldrig diskuteras nog! Äktenskapet är helt enkelt något som kyrkan har instiftat under århundraden, men det går helt emot mannens natur och är till och med skadligt för mannen. 

Jag var ganska less att gå hemma med barnen. Kändes typ som måndag hela veckan. Gjorde exakt samma rutinbaserade grejer och slog nästan bakut av tristess i slutet. Min man konstaterade att jag ör mycket mer harmonisk nu när båda jobbar trots ekorrhjulet med att få ihop livet :)

Så hon kanske inte är trött på dig, men ostimulerad överlag. Dock tycker jag att hon verkar extrem i det du berättar.

Har du frågat henne hur hon mår? Hur mycket kommer hon ut ur hemmet?

be henne dra åt helvete. Jävla surfitta. Hon behöver höra att hon är en skitkärring. fy fan va respektlöst. Inte för att det är egentligen bättre att be henne dra åt helvete men hon tycks ha passerat gränsen själv för när man förtjänar respekt o då är det bättre att hon får smaka på sin egen medicin.

Kanske du skulle tänkt på innan du skaffade fem barn.
Helt ofattbart att ens ha det som ursäkt. Det borde dessutom vara förbjudet att skaffa så många ungar. Skärp dig bara.

Hmm.. antagligen så ser hon inte själv sitt beteende. Frågan är hur du kan få henne att förstå hur illa hon beter sig utan att hon bara blir arg och går på försvar. 

Har du försökt tala med henne och säga hur hennes beteende får dig att känna? 

Jag skulle säga något i stil med 

När jag dammsuger känns det tråkigt när du endast kommenterar det jag inte gjort, alltså våt moppat. Tänk dig när du lagar mat och istället för att tacka för maten så klagar jag på att du inte gjort efterrätt också. Jag tycker vi båda behöver jobba på att stärka varandra istället för att klanka ner på varandra! 

Kanske behöver ni dela upp sysslorna så ni alltid vet vad ni ska göra och gör lika mycket! Sedan kan hon inte klaga om du gör det som det är bestämt att du ska göra. 

Säg vi istället för du, bara för att om man blir defensiv tar man inte åt sig något alls. 

Så här blir kärringar efter att de har fått sitt/sina barn.
Det slår sällan fel. De förändras och blir surfittor.
Det är tyvärr mkt vanligt.
Mitt råd. Skaffa en älskarinna. Alt. gå din väg.
Det kommer inte att blir bättre.

/Inge

Så här gör ni: skolar in barnet på förskola.

Säger ju sig själv att man inte kan plugga på heltid och ta hand om ett barn på heltid och ta hand om ett hem på heltid. De vänner jag har som valt att börja plugga på distans har inte fullt ansvar för barn (hur ska det gå till?)