Nytt om sfinkterruptur! 10 % av alla kvinnor som föder barn drabbas!

Ja, det är vanligt att bebisens hjärtljud går ner under krystskedet. Det man tittar på är att bebisen hämtar sig igen mellan värkarna. Om hjärtljuden inte hämtar sig mellan värkarna kan det vara nödvändigt att använda tång/klocka (vad nu den förlösande obstetrikern är mest bekväm med). 

Jag trodde det var inom det här projektet: ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp&l=sv ,eller rättare sagt så vet jag att det var den studien som refererades i den artikel som angav 18%, men det stämmer inte med de siffrorna jag såg nu när jag tittade snabbt. Jag ska titta närmare på det.

Tack. Och jag håller med.

Det jag vill få sagt är att man tittar så galet snävt på allting. Svart eller vitt, kejsarsnitt eller fritt i naturen, flaska från start eller amning upp i högstadiet. Kan vi enas om att kvinnokroppen inte är skapad i samma form och att det finns en oändlig mängd faktorer,fysiska och psykiska, miljömässiga och slumpmässiga och dagsformsmässiga hos alla inblandade- som alla enskilt eller tillsammans ger oss olika förutsättningar för varje ny födsel? Man kan aldrig förutse utgången för en förlossnings alla tänkbara skeenden men man kan göra allt man kan för att skapa så bra förutsättningar som möjligt. Tack för ordet.

Så blev det för mig. Navelsträngen hade hamnat tokigt så det blev att bokstavligt talat slita ut sonen. Innan dess hade förloppet varit helt normalt och lugnt så jag blev väldigt överraskad och skrämd. Det kändes som att de slet ut hela mitt innanmäte med den där tången. Sprack rätt igenom och även uppåt klitoris. Efteråt har jag även fått höra att vissa barn helt enkelt inte tål värkarbetet så bra och kan bli dåliga av det, även om mamman mår fint och allt annat går som det ska.
Så att det verkar gå prima är ingen garanti alls för att det går lika prima sekunden efter :(

Varför ska det alltid låta så dramatiskt när man blir förlöst med sugklocka/tång. Många skriver att man sliter ut barnet vilket låter brutalt. Så kanske man uppfattar det men det går inte till så!

Det handlar väl om upplevelsen av det. Om man står på andra sidan vet man att det inte går till så men upplevelsen från huvudändan är nog ofta (?) att det känns brutalt. Jag gissar att det delvis handlar om rädsla (det sker ju av en orsak), utelämnande och ofta mer smärta. Du har plötsligt ännu mindre kontroll än tidigare.

Min läkare som tog tång till slut stod och tog spjärn mot sängen samtidigt som han halvskrek "pressa då pressa allt ni bara kan!!!" till uskorna som hängde på min mage. det finns med på film så det är inte bara ngt jag fått för mig.

Vad jag har förstått, hört och sett så är det ett mycket tungt jobb att ta ut ett barn med klocka (och jag gissar också med tång). Det måste hjälpas till med press uppifrån av något slag såsom effektiva värkar eller yttre press på livmodern.
Det går liksom inte att utan den hjälpen dra ut ett barn. Vad som händer är att läkaren drar samtidigt som värken och sedan håller kvar barnet där så det inte åker tillbaka såsom det naturligt gör utan klocka/tång (detta är tydligen mycket tungt och läkaren kan absolut behövt att ta spjärn). Alltså hinner inte heller vävnaderna töjas på samma sätt och självklart känns detta. 
Gissar att fosterljuden var riktigt dåliga om han bad om yttre press och på så sätt fick ut barnet. Förstår om det kändes som om  ditt innanmäte följde med :(