• Äldre 21 Dec 00:28
    30928 visningar
    146 svar
    146
    30928

    Hjälp, min tjej är sjuk i huvudet!

    Hej! Jag är en kille på 32 år utan jobb och inneboende hos min vän för närvarande. Min tjej är utan barn, inneboende hos sin mamma. Inget drömläge att vara i när man väntar barn kanske? Jag förklarar mer om situationen som sån senare men nu måste jag bara spy ur mig lite av mitt förakt över kvinnan som kommer föda vårt barn. Det spelar ingen roll vad jag säger eller gör, jag är inte vatten värd i alla fall. Visst jag fattar ju att det måste vara skitjobbigt för henne, psykiskt och fysiskt men vi pratade igenom det hela (om än väldigt snabbt) innan vi bestämde oss för att behålla barnet! Jag vill verkligen ha barnet! Hon med! Men att hon beter sig som en skithög hela tiden tär på mig. Det är inte dom uppenbara sakerna med hur jag häller upp saft typ eller sånt som att jag skall lägga upp maten i olika kategorier på tallriken som gör mig ledsen. Det är hennes attityd, om jag säger till henne att jag blivit sårad av något som hänt tex.. Då kommer det ingen ursäkt av något slag. Om hon bara kunde säga "förlåt, jag mår så jävla skit nu, så du ska inte bry dig så mycket om det" eller: "ojdå, jag är så arg över... Så jag märkte inte hur du kände." Då skulle jag lättare kunna stå ut med allt skit hon ger mig. När jag pratade med henne senast så förklarade jag hur viktigt det är att hon berättar vad hon känner, annars är det omöjligt att veta hur jag ska vara. Och hon kommer bara bli mer irriterad på mej. Jag måste veta om hon har en jävla trött-dag tex. Då kanske jag kan begripa att skjuta upp julklappshandeln en dag, och kanske tappa upp ett bad istället. Men svaret blir att "jag tänker aldrig prata och berätta hur jag mår!" Asså det är ju löjligt det vet jag ju. Men fan jag står nog inte ut med denna skithögen mycket längre. Visst har hon dagar då hon mår bättre och även kan visa ånger. Men jag tror inte att det är nån jag har lust att leva med efter graviditeten.. Hon är så vidrig ibland att jag inte tror jag kan se henne med samma ögon som tidigare. Jag känner rädsla och avsky när jag inser att den där elaka människan kommer vara delaktig i vårat barns liv. (Vill påpeka igen att hon säger nåt uppmuntrande ibland med) och då glömmer jag hur stor skit hon vart innan. Men det var längesedan nu och situationen är ohållbar. Som tur är slipper jag ju sova bredvid henne ibland vilket gör att jag kan känna saknad och bli lite utvilad. Går det att få hjälp någon stans? Jag vet att jag en gång trodde hon skulle bli en bra mamma. Vill få upp hoppet och tycka om henne igen men det är så svårt. //Tack, vet jag nog inte gett tillräckligt med exempel? Fråga gärna! Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Hjälp, min tjej är sjuk i huvudet!
  • Äldre 21 Dec 00:38
    #1

    Kan det vara hormoneran som spökar? 

  • Äldre 21 Dec 01:01
    #2

    Jodu, nåt så jävulskt.. Förstår hon inte hur mycket hon förstör? Jag fattar ju att man får räkna med att ta mycket skit och att det är påfrestande när hon blev gravid. Men att en hel dag ta skit? Och sen vakna på morgonen av att hon pratar med någon i tel.. Säger nåt om att hon måste äta frukost. Jag går upp, gör en macka (med marmeladen under osten) och får inte ens en blick som tack.. Som tur är åkte hon tidigt idag men när hon vart jävlig en längre tid så blir det svårare att hantera de verkliga problemen. Hon blandar ju allt! Att smöret smält på mackan är lika jävligt som att jag saknar arbete tex.. Hon kan posta bilder på Facebook på nån hämskt ful gubbe och tagga mig, skriva att jag kommer se ut så osv. Fan jag vet inte vart man ska sätta stop liksom? Jag kan känna sånt hat ibland att jag inte tror det går över även när barnet kommit. Vad ska jag tåla, vad ska jag säga?

  • Äldre 21 Dec 01:06
    #3

    Engagerar du dig?
    Fråga hur hon mår, dagligen.
    Om hon känner något ännu eller liknande.
    Ibland kan tjejer bli vääääldigt känsliga, hormonerna spökar
    Ännu mer, ett mammahjärta blir
    Även besviken om pappan inte engagera sig.

    Var tydligen en ängel under graviditeten, så vet inte riktigt hur de är o vara din tjej heller.
    Men ibland kunde ja storböla om sambon inte frågat mig en gång hur jag mår idag.

  • Äldre 21 Dec 01:23
    #4

    Ja, absolut! Altså, när jag fått skit hela dan och hon sitter och säger hur jag bara bryr mig om mig själv.. (Trots att jag åkt runt halva Stockholm, sovit hos hennes mamma, mm, mm. Då blir det svårt såklart att vilja öppna munnen alls och jag blir ganska tyst tillslut. Men när hon sen lämnat mig ifred ett tag frågar jag ju såklart hur hon känner och tänker.

  • Glädje­Mamman
    Äldre 21 Dec 01:26
    #5

    Alltså jag tycker du verkar bry dig och försöka så gott du kan, du låter ju ur gullig emot henne ju. omtänksam..

    Min karln gjorde sällan "jätte mycket" under min graviditet som jag hade önskat ibland, men jag är ändå lyndeckligt lottat som haft han, han har ställt upp på andra sett. så som städning o matlagning.. inte så mkt massage eller ompysslande, men det räckte ändå :)
    Jag var för övrigt en ängel under min graviditet, ville bara ha närhet o mysa o grät för det mesta åt allt, med ett leende och skratt i det hela eftersom jag kom på mig själv att jag va så löjlig haha :) oskyldigt med andra ord..

    Jag var en ängel under halva min graviditet, jag älskade livet o var så nöjd med allt..
    men dom första 3 månaderna var jag precis som du beskriver din tjej..
    Det mesta handlade om kroppslig bekräftelse, jag kände mig ful, fet, jag höll på att förändras.
    jag var skit rädd över att få barn, jag ville inte ha barn först, jag funderade på hur jag skulle klara av det.

    All denna ilska gick ut över min partner, jag tryckte ner han o va elak konstant hela tiden..
    Ibland försökte han vara snäll, men jag medvetet bara snäste av han för att det kändes bra för stunden.
    Men innerst inne så mådde jag skit!! och det var det ju inte till det bättre att trycka ner han..

    När man senare inser att man varit ett jävla svin och ska ändra på sig så vägrar man släppa stoltheten och skäms så då fortsätter man, för att bedöva sin ilska o smärta ännu mer.. sedan blir det som ett hjul.. man är dum, man får ångest, och man fortsätter..

    Det är jätte svårt att förklara, men jag kom på mig själv o ändrade på mig senare och blev världens ängel istället. jag bara älskade allt o va jääääääätttee snäll o tacksam för allt..

    Men det tog tid, och allt handlade om att jag mådde dåligt själv, då ger man sig på andra människor.. Jag kan inte säga att man njuter av att vara elak för så är det inte, men man lägger problemet på något annat, istället för att erkänna att man själv är osäker och må dåligt.. Man vill egentligen bara gå o dööö. så känns det inombords                

  • Glädje­Mamman
    Äldre 21 Dec 01:37
    #6

    Sedan en sak till, det här kommer låta konstigt ifolks öron... Men man är lite EGO. man tar förgivet att den andra människan ska se att man må dåligt.
    Det är också därför man ger sig på och är elak för att få en reaktion, om du förstår hur jag menar?
    Man är elak för att visa sin egen missnöjhet, sedan när den andra människan blir ledsen så tänker man " bra nu slipper jag gråta iallfall över mitt mående"

    Man vill ha bekräftelse, man vill bara skrika SEEEEEEEEEE MMIIIGG, !!

    Snälla saker som att få frukost eller annat skiter man i just då,, man vill bara visa sin missnöjhet genom att vara elak..

    Man kanske tex inte svarar på tilltal? man går bara iväg, man skäller på allt! Man nergör genom att jämföra sin partner med folk, eller berätta hur dålig sin partner är, Man är en bitch som kan nergöra sin partner inför andra. 

    Ett råd: Det är ingen ide du försöker att ens förstå och hjälpa henne, HON måste själv komma på hur jävlig hon är.. jag kom på det och jag ändrade mig till en underbart snäll person istället!

    När man är i det där tillståndet så vill man bara visa sin missnöjhet genom att vara elak, men när någon frågar hur man mår så vägrar man erkänna hur man mår! och tar sällan emot hjälp! för man blir EGO riktigt EGO och har svårt att förstå andras känslor just då!! Det ända man är ute efter är att som jag skrev ge sig på någon annan för att bedöva sina egna känslor.. Erkänner man att man mår dåligt då ger man upp o blir svag.. så det gör man inte i det tillståndet..

    Ge kalla handen tillbaka! så fort min karl sa ifrån o slutade hönsa, då kom jag efter ett tag o förstod mina brister..

    Jag kunde terra han in i det sista ibland... skälla o nergöra han för allt... Och för att sedan gråta, vara snälla ge komplimanger, för att efter en stund kalla han idiot och gå därifrån ..

    Ge inte respons på hennes beteende! va inte snäll tillbaka, då förhöjer du henne tillfreställelse!    

  • Äldre 21 Dec 01:59
    #7

    Det är så jävla svårt att vara snäll mot någon som är så genomelak. Speciellt när hon tror hon är värd det. Men jag har ännu inte varit elak tillbaka och det kanske är bättre att avsluta detta förhållandet innan hon förstört alla mina goda tankar för henne. Jag tänker ju att jag måste kunna prata med henne utan underliggande ilska när vi får barn. Hur ska det annars kunna bli ett tryggt och lugnt barn? Grejen är att hon även var väldigt barnslig redan innan gravid ibland. Tex extremt långsint och svårt att se sin del i en konflikt med vänner exempelvis. Så jag känner rädsla över att hon kommer förstöra barnet (omedvetet) i jakten på hämnd om hon känner sig sårad. Det är nog sant att hon får för lite frågor om hur hon mår, ifall hon mår illa om hon är hungrig och ifall jag kan göra något osv. Men det är svårt när vi hamnat i konflikt av mer substantiell karaktär samtidig. Jag får ju aldrig tillfälle att reda ut sånt som yttrats mot mig och jag vet hon verkligen menat/trott på riktigt.

  • Äldre 21 Dec 02:04
    #8

    Tack! Okej, så jag ska bara ignorera henne nu då?

  • Glädje­Mamman
    Äldre 21 Dec 02:09
    #9

    Ja förstår dig. Men orsaken kan vara som jag skrev ovanstående. Du kanske känner igen henne lite i det? Du ska bara behandla tillbaka med samma mynt tycker jag. Man förstår bäst hur saker känns om man blir lika illa behandlad tillbaka. Låter hårt stt säga. Men hon måste få upp ögonen. Om du fortsätter att förlåta henne och vara snäll så kommer hon utnyttja det. Hon får sina behov tillfredställda genom att vara dum och hon inser att hon kan fortsätta då du kommer tillbaka till henne. Så varför skulle hon se en anledning till att sluta vara elak då. Hennes hjärna mår ju bra av den uppmärksamhet hon får när du reagerar

  • Äldre 21 Dec 02:17
    #10

    Altså jag kan nog tro det ligger mycket i det du säger att hon jagar uppmärksamhet! Men att jag kan se oberörd ut över sånt jag inte vet hur jag ska hantera. Alltså verka oberörd men bara för att jag är så koncentrerad på att få något "konkret" att ta tag i. Jag har hört det förut. Om en nära vän säger att "min kille försökte hugga mig med kniv" (hypotetiskt extremexempel) springer jag ju inte iväg i raseri.. Jag blir fokuserad som fan och lyssnar på all info, svarar så lugnt och behärskat jag kan för att sen agera en gång (men rätt). Det kanske är det beteendet hon ser och feltolkar? Jag lyssnar på allt skit i förhoppningen att det skall komma något som är vettigt och jag kan hjälpa med? Att jag samlat mig en bild och sen tror hon blir nöjd över att jag nu går upp varje morgon samma tid som henne, aldrig har något äckligt i vasken osv. Det betyder inte nåt sålänge jag ser oberörd ut?

Svar på tråden Hjälp, min tjej är sjuk i huvudet!