Hur ofta har ni träffas under den här tiden?

Låt dig inte skrämmas av anonym här ovan. Personen är snarare en rättshaverist snarare än " kunnig".

Fast det handlar egentligen inte längre om ifall ts är olämplig. Hon skulle kunna vara jordens bästa och mest välbeställda förälder idag. Men barnet har idag andra föräldrar som barnet känslomässigt och på alla sätt betraktar som sina på alla plan. Det vore traumatiskt och skadligt för barnet att förlora det som barnet idag vid 4 års ålder betraktar som sin känslomässiga familj hur frisk och bra än ts idag är. Om man verkligen har en genuin föräldrarkärlek för sitt barn så skulle man aldrig vilja orsaka barnet ett så stort trauma som det skulle bli för barnet att " ta hem" det. Då skulle man hellre ta smärtan av förlusten på sina egna axlar.

Ungefär som att jobba med flygplanshaveriet och därmed dra slutsatsen att de flesta flighter störtar med andra ord.

Exakt, och således så har du ju inte nån aning om hur många tusentals nöjda kunder som soc har, hur många placeringar som funkar utmärkt, med samarbete mellan vuxna, tjänstemän, föräldrar familjehem med barn som mår bra pga detta. Då blir det lite missvisande att inför TS påstå att det i stort sett alltid går åt helvete, att de flesta barn omplaceras hej vilt och betraktas som guldkalvar av familjehemmen, när dessa fall de facto är undantagen, även om det sorgligt nog förekommer. De allra allra flesta familjehem är varma kloka kärleksfulla personer som har en önskan om att göra gott.

Fast vad menar du " skyller på" ? Du förstår väl att det faktiskt ligger till på exakt det sättet för ett litet barn som varit placerat så länge. Att han gillar er är ju jättebra och en bra grund för framtida relation, men i hans hjärta och sinne har han de facto en annan mamma idag hur smärtsamt det än är att ta till sig. Hans känslomässiga mamma är den mamma som största delen av hans liv funnits där dagligen, tröstat, kramat, uppfostrat, skällt, torkat rumpa, snytit snoriga näsor, satt på plåster, blivit arg, lekt, lämnat på dagis etc etc. Det är inte den snälla tanten som han träffat var 14:e dag tyvärr. Även om han vet att du är hans biologiska mamma. Jag skulle aldrig ha hjärta att ta ifrån honom hans känslomässiga mamma med all den sorg och trauma som det skulle innebära, som mor skulle jag hellre ta smärtan av förlusten av mitt barn själv.

Fast det ÄR hjärtskärande att flytta tillbaks barnet i detta läge alldeles oavsett domar. Ultimat är som du skriver att barnet får två familjer i förlägningen, men inte genom att det lilla barnet flyttas tillbaks till bioföräldern efter att ha varit placerad så länge utan genom att kontakten med biofamiljwn utökas kraftigt samtidigt som barnet får behålla tryggheten av att garanterat få bo kvar hos den familj han betraktar som sin så länge han vill. Jag har sett exempel på där barnet aktivt tagit avstånd från bioföräldrar och inte medverkat till att bygga en relation med bioföräldern då barnet inte vågat knuta dessa band av rädsla för att då flyttas från sin familj.

Jag tror att det kan vara möjligt att ta hem barnet efter ganska länge om det till bioföräldrna finns en grundanknytning och att barnet under hela placeringsstiden haft mycket tät kontakt med dem, och då menar jag flera långa besök varje vecka där barnet på ett åldersadekvat sätt får infotmation vad namma jobbar på med sig själv under placeringen. Att upprätthålla den värdefulla kontakten är socialtjänsten ofta dålig på. Man glesar idra ut kontakten med hänvisning till att barnet behöver " landa" eller att barnet i samband med besök blir oroligt. Det skulle inte behöva bli oroligt för barnet om både bio och fosterfamilj fick mer utbildning och handledning omkring situationen och hur man hanterar dessa

Möten. Barnet plockar nämligen upp oron som de vuxna känner. Om barnet dessutom visste att han får träffa biosarna igen om två dagar istället för om två veckor så kommer det inte heller efter att så skett några

Gånger att böi så traumatskt för barnet när han träffar mamma och pappa. Socialtjänsten brister enligt

Mig ofta vad det gäller

Umgänge, istället för att sätta in extra resurser när. Umgänget blir svårt för barnet,väljer man allt för

Ofts att istället ta time out, och det anser jag vara ett feltänk.

Foliehatt kanske hjälper?

Men snälla du? Kan du verkligen inte komma på några andra anledningar än att du blir förtalad? Seriöst?

Kan vara massor, att det är för smärtsamt, att han känner av dina starka reaktioner, att han tycker det blir för nära, att han kanske inte vågar krama och visa att han gillar dig då någon vuxen som har makt över hans liv ska tycka att han då ska flytta hem till dig och bort från sin familj.

Stackars stackars barn. När jag tänker på hur in i märgen skadligt och smärtsamt det skulle vara för min son i samma ålder om han plötsligt skulle få flytta ifrån mig till exempelvis en av mina kompisar som han träffat med yngefär samma intervall som ert barn träffar er så vill jag bara gråta. Det skulle vara ett oerhört trauma och en svår känslomässig smärta som skulle prägla honom för resten av livet. Kan inte begripa hur man som förälder som påstår sig älska sitt barn kan utsätta sitt barn för nåt liknande. Visar bara att ni ej har den livsviktiga föräldrarförmpgan att sätta ert barns bästa före era egna egoistiska behov. Fullständigt vidrigt att ni anser det ok att ta ett barn ifrån sina känslomässiga föräldrar.

Klart man har nån allvarlig störning om man låter barnet bli lvuat istället för att sluts jobba. Man svälter inte ihjäl i sverige utan jobb. Om du anser att det är ett ok val så kan inte heller du ha alla hästar hemma.

Www.psykakuten.se

Nu var det ju DU som påstod att socialen fattade massa olagliga beslut och vederbörande rättade dig.

Jag förstår överhuvudtaget inte vad omyndigförklaring och förvaltarskap har med en barn utredning att göra. Du blandar ihop koncepten här. Det behövs inte nåt domstolsbeslut för att göra en utredning.