Jag blir väldigt frågande då Kalie67 skriver om "normala" problem med "......porrsurfande sambo....."
Om jag vore du, skulle jag först och främst slänga ut honom! Jag har full förståelse för att du inte får hem ditt barn till den miljön!
Oj, förlåt Kalie67! Jag hade för bråttom med alla desa inlägg. Nu förstår jag att du har det svårt, och det ÄR en svår dilemma med dessa placeringar. Jag tror, att dina soc. assistenter befarar, att du åter igen blir sjuk, då kanske barnet måste placeras i ett nytt familjehem, så det blir flera uppbrått för honom. Tills vidare tycker jag, att du håller bra kontakt med barnet, familjehemmet och soc. tjänsten. Dra absolut aldrig in barnet i konflikten, utan förklara för honom, att ALLA vill hans bästa, och ni föräldrar älskar honom, men att det just nu är bra för honom att bo hos den andra familjen osv, Men, du måste ju se till att de är snälla med honom, det märker du lätt,och att DE aldrig talar illa om dig eller pappan vad som än händer. Det skadar ett litet barn mest, för de älskar sina biologiska föräldrar utan förbehåll! Hör de att det är fel på föräldrarna, är det fel på dem själva!!
Ja, ungefär så menar nog soc. också. Det händer väldigt ofta, att barnen placeras om och om igen, och det är inte bra. Det kom en ny socialtjänstlag för något år sedan (minns tyvärr inte när exakt), som säger, att man skall överflytta vårdnaden till familjehemmet efter att barnet har vistats i det hemmet i mer än tre år. Detta just på grund av att skapa trygghet för barnet, att inte biologiska föräldrar skall kunna "kräva" barnet tillbaka, då de tex. har gift om sig, slutat med missbruk, blivit psykiskt friskaosv.
Ja, vårdnaden KAN eller BÖR åtminståne övervägas efter tre år. Det skall naturligtvis ske i samråd efter noga övervägande. Vi har fått vårdnadsöverflytt på vårt "fosterbarn", och det fick vi först i tingsrätten, domen överklagades av mammans advokat, men hovrätten gav oss vårdnaden.
Det är 3 år i samma familj just pga. tryggheten för barnet. I vårt fall kom barnet till oss som riktigt liten baby,och det var moderns önskan från början. Sedan har det varit många turer kring dethär. Just det som är "farligt" är att mammorna kan begära hem barnet, då de slutat tex. med missbruk,skaffat jobb eller en ny bostad. Tyvärr händer det alltför ofta, att nykterheten och det andra "ordnade" livet efter ett tag faller tillbaka, och barnet måste åter placeras i jourhem, sedan i ett nytt familjehem osv. Det var pga. sådana ärenden som den nya lagen kom till, det står i den, att man skall ALLTID se till BARNETS bästa.
Barnen skall inte användas som rehabliterings- objekter för föräldrarna!!! Det här gäller naturligtvis missbrukande föräldrar.
Sedan finns det ju fall där föräldrarna är sjuka,förståndshandikappade eller har andra svårigheter. Och inget fall är den andra lik...
Det är trgiskt, det som ni är med om nu,men ni måste se tillbarnets bästa trots allt. I socialtjänslagen står det att:våednadsöverflytt SKALL påbörjas då barnet bott i familjehem i minst tre år.
I ert fall rör det ju om över 4 år, så ni får nog inte tillbaka honom. Men--släpp aldrig kontakten och då han blir stor nog kan ni berätta för honom om er kamp att få honom tillbaks.Det är jätteviktigt att han får veta att ni VILLE ha honom tillbaks efter sjukdomen, annars känner han sig sviken av er.
Ja, du har rätt på det viset, att om familjehemmet vill att vårdnaden överflyttas, SKALL överflyttnings förfarandet påbörjas. Ibland vill inte familjehemmet ha vårdnadsöverflytt, och då skall det inte övervågas heller.
Har själv ett barn som vi har fått vårdnaden om,och det var vi som önskade det från början, och det gick bra i Tingsrätten, sedan överklagade mamman till hovrätten, men vi fick till slut vårdnaden, och är lyckliga över det, behöver inte vara ängsliga länge att mamman kommer och sliter upp henne, för att hon har ett nytt förhållande, har slutat droga sig osv. ,vilket bara håller ett tag, sedan är det tillbaka till det gamla.
Jag är övrtygad om, att det är tryggast för ett litet, placerat barn att växa upp i en stabil miljö, men ha kontiunelig kontakt med biologiska släkten
du har rätt igen, på sätt och vis; naturligtvis kan inte familjehemmet bestämma! Men under dessa tre år har det ju naturligtvis diskuterats om eventuell vådnadsöverflytt och om fosterfamiljen är positiv skall överflytt särskilt övervägas, då barnet bott i samma hem i tre år.
Ibland är det väldigt svåra överväganden och svåra beslut.
Det är absolut det lättaste om barnet har omhändertagits som väldigt späd, för då har det naturligt knytit an sin nya familj.
Och ibland händer det också, att förälrarna själva godkänner överflytten av olika skäl.
Men hur kommer det att vara för ert barn????
Jag tror fortvarande stenhårt på att det skadligaste för ett barn känslomässigt är att flyttas mellan olika hem, oavsett om det är ett biologiskt hem eller ett fosterhem.
Vi har ett barn som vi fått vårdnaden om då hon bott hos oss i tre år. (domen kom då hon var 5, pga. överklaganden)
Vi pratar med henne ständigt om hennes bakgrund, vi har gjort det till en fantastisk saga om hur mycket hennes mamma älskade henne, men var för sjuk för att ta hand om henne (narkoman, fast det säger vi dåhon blivit nog gammal att förstå.
Visst -i den bästa av världrar skulle alla mammor och pappor vara lyckliga och glada över att ha fått en GÅVA ett barn, men så enkelt är inte livet!
Men alla kan ta sig en funderade hur är det bäst för det oskyldiga barnet???