Vet någon vet hur man får hem sitt LVU placerade barn?

Jag blir väldigt frågande då Kalie67 skriver om "normala" problem med    "......porrsurfande sambo....."
Om jag vore du, skulle jag först och främst slänga ut honom! Jag har full förståelse för att du inte får hem ditt barn till den miljön! 

WORD! vart är texten hämtad ifrån?

Hur gick det för er i rätten?

Men hur kommer det att vara för ert barn????

Jag tror fortvarande stenhårt på att det skadligaste för ett barn känslomässigt är att flyttas mellan olika hem, oavsett om det är ett biologiskt hem eller ett fosterhem.

Vi har ett barn som vi fått vårdnaden om då hon bott hos oss  i tre år. (domen kom då hon var 5, pga. överklaganden)

Vi pratar med henne ständigt om hennes bakgrund, vi har gjort det till en fantastisk saga om hur mycket hennes mamma älskade henne, men var för sjuk för att ta hand om henne (narkoman, fast det säger vi dåhon blivit nog gammal att förstå.

Visst  -i den bästa av världrar skulle alla mammor och pappor vara lyckliga och glada över att ha fått en GÅVA ett barn, men så enkelt är inte livet!

Men alla kan ta sig en funderade hur  är det bäst för det oskyldiga barnet???          

Jag skulle med kämpa för mina barn! 

Och som vanligt så går man på föräldrarnas rätt till barnen, inte barnets rätt till en trygg uppväxt. Stackars pojke

Han kan säkert få det jättebra, men han kommer också bli skadad för livet. Om ni älskade honom så hade ni inte tagit ifrån honom hans föräldrar. Familjehmmet är hans föräldrar, de är de som funnits där för honom i fyra år medan ni varit en rolig lektant. Biologi är inte det viktigaste.

Många barn som under det första levnadsåret växt upp med en förälder i depression blir rädda för föräldern pga att barnet inte kan "läsa av" föräldern och blir skrämmd! Detta resulterar oftast i att barnet avvisar föräldern när det blir större och gör barnet det så är det något som kommer sitta kvar hela livet för då har liksom föräldern bränt sitt skepp!!!

Det spelar ingen roll för barnet om soc gjort misstag eller ej. För honom kommer det vara en tragedi att tvingas ifrån sina psykologiska föräldrar. När den ena föräldern är sjukskriven kan den andra vara föräldraledig och från 1 år har barn rätt till förskola. Så att TS man/sambo inte kunde ansvara för barnet när hon var sjuk samt att hon själv lämnade bort barnet trots att det fanns ytterligare en förälder tycker jag är allvarligt. Kan det ligga begåvningshandikapp eller liknande i botten?

Grattis!
Samtidigt kommer det säkert bli jobbigt för er pojke. Hur ser planen ut för att skola in honom hemma hos er? När i höst kommer hemflytten att ske?

Ok, min tanke är att det säkert tar lång tid för att skola in honom hos er så att han inte får framtida men. Han har ju redan en ggr tidigare flyttat. Låt det ta flera månader....så att han på slutet bor växelvis under en tid.
Hoppas oxå han kan fortsätta ha kontakt med familjehemmet så att han kanske kan vara där varannan eller var 3:e helg under nåt år, för hans skull!

Har ni pratat med honom om detta? Vad säger han? Han är ju liten än men vad säger han om att sova hos er en natt till att börja med?

Mitt råd är att ta det långsamt och lyssna på hans signaler

Kram
 

Stackars stackars barn. När jag tänker på hur in i märgen skadligt och smärtsamt det skulle vara för min son i samma ålder om han plötsligt skulle få flytta ifrån mig till exempelvis en av mina kompisar som han träffat med yngefär samma intervall som ert barn träffar er så vill jag bara gråta. Det skulle vara ett oerhört trauma och en svår känslomässig smärta som skulle prägla honom för resten av livet. Kan inte begripa hur man som förälder som påstår sig älska sitt barn kan utsätta sitt barn för nåt liknande. Visar bara att ni ej har den livsviktiga föräldrarförmpgan att sätta ert barns bästa före era egna egoistiska behov. Fullständigt vidrigt att ni anser det ok att ta ett barn ifrån sina känslomässiga föräldrar.

Såg också att er lille grabb kommer hem i höst GUD VAD ROLIGT - LYCKA TILL!!!

Njut och ha en fin framtid - tillsammans!

Jag kan riktigt känna glädjen hos er redan!    

En sak har jag lärt mig här i livet som är nåt av det viktigaste ALLA bör tänka på: DÖM INTE NÅGON - NÄR DU VET INTE VAD SOM LIGGER BAKOM!

Det är endast de som är drabbade som vet hela "historien"!

Tänk så här - det kunde varit jag som var drabbad...Hade du på allvar då velat bli trakasserad på det här viset? Är det orden du velat höra - kanske? Nej det tror jag verkligen inte, tänk hur du själv hade önskat att någon sagt till dig. det är inte svårt att vara vänlig alls - jag vet! Du vet heller inte hur en eller två personer mår och deras älskade små barn. Det här soc gör för att "hjälpa", drabbar många gånger just familjer som älskar sina barn och så kommer dom till familjer där det redan finns barn och blir inte älskade på lika vis!!! Om du hört ditt barn säga mamma när får jag komma hem till dig och mamma jag älskar dig mest i hela världen och mamman får inte själv bestämma längre utan måste gå rättsligt tillväga för att få hem sina små älskade barn o inte nog med det de måste ljuga för barnet - för det har soc sagt! Tänk dig att hon gjort ALLT O DÅ MENAR JAG PRECIS ALLT FÖR ATT FÅ HEM DOM, MEN DET RÄCKER INTE! Soc fattar inte heller att moderns barn säger mamma o pappa till familjehemmet för att deras egna barn säger så o inte för att de "tror" att familjehemmets föräldrar är deras!  För barnen vet vem som är deras föräldrar! Så med facit i hand går det inte att  läsa sig till att vara förstående och medmänniska utan man tar alla fall som ett o samma!  Men det finns städer där soc jobbar annorlunda och som medmänniskor som är förstående! Det finns ingen i hela världen som är så bra som sin egna mamma o pappa!!!!!!!!!!!!!

En som vet o som kämpar för sina barnbarn till max! Och jag kommer inte ge upp var så säker på det! 

Ett stort grattis till er familj. Bra kämpat mot alla odds. Hoppas att ni i familjen får njuta nu.