• Typiskt

    Ni som hade en enda lång smärta istället för normala krystvärkar

    När jag fick första barnet så fick inte jag krystvärkar som kom och gick utan jag fick en enda lång och ihållande smärta. Det gjorde att jag fick panik och tappade kontrollen. Barnet fick tas ut med sugklocka efter typ en halvtimme eftersom jag i alla panik och kaos var värdelös på att krysta.

    Är det någon mer som råkat ut för detta?

    Har detta i så fall upprepats när du fått barn nr 2 eller har du då fått "normala" krystvärkar?

    Jag väntar barn nr 2 nu i maj och ska få gå på aurorasamtal. Tänkte bara höra om det är någon som varit med om liknande...

  • Svar på tråden Ni som hade en enda lång smärta istället för normala krystvärkar
  • Hannapannagalenpanna

    Min mamma brukar beskriva hennes tre förlossningar som en enda lång värk. Jag och mina systrar har kommit fort. Jag första kom på 1 1/2h från första känning, mellan syster 1h från första känning och yngsta 45 från första känning ( här kom hon in med huvudet mellan benen på förlossningen) Men hon har beskrivit det som EN lång värk tills vi är födda. Inga som helst uppehåll!

  • LillyLolo

    Nu var jag inte med om riktigt samma sak.

    Men mina krystvärkar kom väldigt väldigt tätt, fick inte vila nästan något mellan värkarna och såg inte "ljuset i tunneln" om man säger så. Var väldigt jobbigt

  • Typiskt
    LillyLolo skrev 2013-01-19 22:30:04 följande:
    Nu var jag inte med om riktigt samma sak.

    Men mina krystvärkar kom väldigt väldigt tätt, fick inte vila nästan något mellan värkarna och såg inte "ljuset i tunneln" om man säger så. Var väldigt jobbigt
    Förstår verkligen det! :/
  • Loriyana

    Jag känner igen mig lite. Upplevde inte värkar medjämna mellanrum utan det kändes som en enda lång värk. Barnet kom dessutom mycket snabbt! Det var förvirrande både för mig och personalen. Minns att de ringde efter läkaren som skulle komma med sugklocka, men barnet kom ut innan dess så han fick vända vid dörren. Förslossningen var inte ett trevligt minne och det kändes som om det hela var så annorlunda från andras förlossningar. Inget skedde enligt böckerna eller informationen som jag fått.

  • charlie och novas mamma

    Ja var med om nått liknande när nr 3 föddes. Fick liksom blandat krystvärkar och vanliga fruktansvärt smärtsamma värkar. Ingen vilan för fem öre. Kaos och panik men värkarna var så otroligt starka att hon kom ut som en raket trots att jag stretade emot smärtan och krystningarna för kung och foster land. 
    Va otroligt jobbigt! När barn nr 2 föddes var det helt normala krystvärkar som kom med ca 3 min mellan rum och var inte ett dugg smärtsamma bortsett från när barnet kom ut då.
    Nr 1 kom med snitt.

    Får se hur det blir nu när nr 4 ska komma ut...  


  • Svampp

    Utom vid värkstimulerande dropp så brukar det oftast vara så att det finns pauser även om det inte upplevs så. Anledningen till att man inte upplever några pauser är oftast att man är stressad/rädd och spänner sig. När man gör det så finns spänningen kvar även efter värken och under pausen och det blir svårt att känna någon skillnad. För att öka chanserna för att slippa detta kan man (förutom att undvika värkstimulerande om möjligt) behöva hjälp att se när värken tar slut (oftast kan en barnmorska/doula se detta, men annars kan ctg-kurvan vara till hjälp). När värken har tagit slut/precis på slutet om pausen är väldigt kort är det bra att sucka två-tre gånger, ordenligt. Det hjälper kroppen att släppa spänningarna och markera att vilan börjar. Ibland är pausen bara några sekunder lång, men kan man uppfatta den som vila och hinner slappna av under de sekunderna kan det vara en stor skillnad mentalt. Under krystvärkarna hjälpte min man mig att slappna av under pauserna (som jag knappt minns som pauser, men jag var enligt min man nästan sovande) genom att sitta bakom mig (jag satt på förlossningspall) och dra mig tillbaka mot honom så jag lutade mig mot honom och han höll om mig. Annars ville jag bara fortsätta krysta, så jag antar att jag hade svårt att själv se slutet på krystvärkarna. Detta hjälpte mig även några värkar där barnmorskan ville att jag skulle flåsa genom värkarna, genom att han höll mig kunde jag men mycket viljestyrka låta bli att krysta.

    Lite tankar från mig =)

  • Typiskt

    Tack för att ni fortfarande svarar. Ska på aurorasamtal om några veckor och hoppas att det kan lugna mig lite...

  • marilin

    Åh jag har inte hört om någon annan som haft så men så har det varit för mig med barn 2 och 3! Har haft snabba förlossningar och aldrig hunnit med smärtlindring men har klarat öppningsskedet fint. Det överdjävliga är krystfasen. Jag får panik och tappar kontrollen, får dödsångest. En enda lång vedervärdig krystkänsla tills barnet är ute. Inga värkar med pauser där inte (jo med första barnet). 

     

  • marilin

    Sista barnet tryckte jag på för kung och fosterland medans barnmorskan fösökte hindra mig men jag ville ju bara att det skulle ta slut. Puh! 

    Hoppas nästa förlossning blir bättre ur den synpunkten. Hoppas få en planerad igångsättning nästa gång och kanske få prova någon bedövning. Finns det någon bedövning som tar i krystfasen?  

  • Babymama
    Svampp skrev 2013-02-04 15:21:22 följande:
    Utom vid värkstimulerande dropp så brukar det oftast vara så att det finns pauser även om det inte upplevs så. Anledningen till att man inte upplever några pauser är oftast att man är stressad/rädd och spänner sig. När man gör det så finns spänningen kvar även efter värken och under pausen och det blir svårt att känna någon skillnad. För att öka chanserna för att slippa detta kan man (förutom att undvika värkstimulerande om möjligt) behöva hjälp att se när värken tar slut (oftast kan en barnmorska/doula se detta, men annars kan ctg-kurvan vara till hjälp). När värken har tagit slut/precis på slutet om pausen är väldigt kort är det bra att sucka två-tre gånger, ordenligt. Det hjälper kroppen att släppa spänningarna och markera att vilan börjar. Ibland är pausen bara några sekunder lång, men kan man uppfatta den som vila och hinner slappna av under de sekunderna kan det vara en stor skillnad mentalt. Under krystvärkarna hjälpte min man mig att slappna av under pauserna (som jag knappt minns som pauser, men jag var enligt min man nästan sovande) genom att sitta bakom mig (jag satt på förlossningspall) och dra mig tillbaka mot honom så jag lutade mig mot honom och han höll om mig. Annars ville jag bara fortsätta krysta, så jag antar att jag hade svårt att själv se slutet på krystvärkarna. Detta hjälpte mig även några värkar där barnmorskan ville att jag skulle flåsa genom värkarna, genom att han höll mig kunde jag men mycket viljestyrka låta bli att krysta. Lite tankar från mig =)

    Vad bra beskrivet Svampp! Precis så hade jag läst att man skulle göra och jag körde på det hela förlossningen, hade glömt det till jag läste ditt inlägg nu :) Det är verkligen superbra att göra så. Min dotters hjärtljud sjönk jättemycket vid varje värk och en läkare var inne på rummet hela sista timmen, men eftersom jag slappnade av mellan värkarna så blev det inte sugklocka, för hennes hjärtrytm stabiliserades i vilan mellan värkarna. Ska då tilläggas att jag hade 20 sekunders vila mellan varje värk och att jag efter vissa värkar glömde sucka och slappna av och då kändes det direkt som att värken inte tog slut!
    Lite OT men bara lite feedback på att det du säger funkar!
Svar på tråden Ni som hade en enda lång smärta istället för normala krystvärkar