7-åring med kräkfobi

Min 7-åring har varit väldigt rädd för att kräkas sedan något år tillbaka, känner sig ofta illamående (någon gång varje dag) och tror att hon ska kräkas men har till nyligen aldrig kräkts sedan hon var 4 år. En tid före jul vaknade hon dock på natten med magsjuka och kräktes flera gånger under natten. Hon klarade det fint och jag tänkte att det säkert var positivt att hon dels fick känna hur det faktiskt känns i kroppen strax innan man kräks, så att hon lär sig känna igen det, och dels att hon fick se att hon faktiskt klarar av att kräkas.

Nu har hon dock plötsligt börjat oroa sig igen, för att hon ska börja kräkas på natten. Det har gått en liten tid och kanske har hon glömt hur det känns. Härom natten vaknade hon och trodde att hon skulle kräkas när hon bara var kissnödig. Hon har svårt att somna av oro, sover sedan illa, vaknar ofta och är orolig, ropar på oss föräldrar och behöver hela tiden någon hos sig i sängen.

Hur ska vi bemöta hennes oro och fobier? Jag kan ju inte garantera att hon aldrig kommer att kräkas på natten, eftersom hon själv har erfarenhet av att det kan hända. Jag kan alltså inte lova att det inte är illamående hon känner, när hon vaknar och är orolig, även om sannolikheten att hon ska kräkas igen är ganska liten. Men jag önskar att jag på något sätt kunde hjälpa henne att bli mindre orolig, för att hon men också resten av familjen ska få en bättre nattsömn.

Hej!
När barn är oroliga för något som de egentligen inte vet vad det är så har de en tendens att placera sin oro på ett föremål eller en viss situation. En del barn blir rädda för att det ligger ett lejon under sängen, andra som din flicka för att något okontrollerbart ska hända, som t ex att de ska kräkas.
Riktigt vad det är som ligger bakom kan ibland vara svårt att förstå.
Det man vet är att separationer, dvs att mamma eller pappa ska försvinna, är något som de flesta barn är rädda för. En del döljer det bättre medan andra som din flicka är mer känsliga. Med sitt beteende lyckas hon ju ligga och kontrollera er hela nätterna vilket ju inte är bra för någon.
För att hjälpa henne tror jag att det är bäst att inte gå in så mycket i detaljerna kring kräkandet, för det är inte det det handlar om. Tala i stället om för henne att nu ska ni träna på att sova i olika sängar. Gör upp ett program för detta som ni alla kan acceptera, hålla er till och belöna henne sedan med något trevligt nästa morgon när hon legat i sin säng själv hela natten. Låt er inte smittas av hennes oro, då växer den nämligen. Ju mer ni ligger i hennes säng desto ängsligare blir hon, för då är ni ju med och visar att det är så farligt.
Lycka till!
Margit Ekenbark

7-åring med kräkfobi

INNEHÅLL