Forum Styv/Bonusförälder - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Att få ihop bonus barn, sambo, bioligiska barn och sig själv!

    Ons 9 jan 2013 11:36 Läst 1215 gånger Totalt 1 svar
    Ons 9 jan 2013 11:36
    Jag skriver som bonus mamma till en kille på 6 år och med två
    egna skilsmässobarn på 6 och 10 år!

    Jag har googlat, läst böcker, chattat och
    gått i terapi för känslor
    och dåligt samvete som bonus mamma och
    känslor för skilsmässobarn.

    Där jag fått lära mig och delar den uppfattningen
    att man kan inte leva
    som när man var biologiska Mamma å Pappa där
    barnet alltid kom först å älskades mest å man delade glädjen
    till 100 procent över barnets framsteg!
    Den förändring man gör när man går skilda vägar och
    vill börja om ett liv med någon ny är faktiskt den att barnet/barnen
    inte kan komma först.
    Många mörklägger detta, men sanningen är faktiskt sådan om
    man lever i den!

    Är man i ett förhållande utan barn sätter man ju varandra först,
    är man i en familj med gemensamma barn sätter man sin familj först
    och alla är tillfredsställda!
    Vem menar då att lever man i en familj med bonusbarn har man ingen
    rätt att komma först?
    Inget förhållande kommer då att hålla i längden!
    Och man kommer aldrig hitta VI känslan!
    Har man ingen rätt att komma först för att man lever med bonus barn?
    Har man ingen rätt att få känna familje känslan igen för att det är ex vid
    sidan av som man måste anpassa sig efter!

    Man avsatte barnets rätt att komma först när man inte längre var
    mamma, pappa, barn
    och gjorde ett val att gå in i en ny relation, man måste låta den
    nya relationen komma först,
    då kommer alla må bra i längden å bonus barn kommer
    bli lättare att ta till sig, en relation är
    svår som den är! Vi lurar oss själva genom att tro att
    det skulle funka i längden att
    ge den nya kärleken plats nummer 3!
    Med eller utan bonus barn å gamla ex är det lika för alla:
    Ett förhållande måste komma först och det
    måste kännas ända in i benmärgen!
    Det är kärnan för en lyckad familj normal eller inte!!!!

    Obs: Kärleken till sitt biologiska barn ska aldrig ifrågasättas
    man älskar sitt barn
    som man alltid har gjort, det här handlar inte om kärleken,
    utan sina handlingar man gör!
    Kärleken till sitt barn är inte lika ansträngande att jobba
    på, tror inte det behövs överhuvudtaget! Den finns
    bara där villkorslöst!
    Tyvärr fungerar inte ett förhållande så, därför är det
    mer logiskt att detta måste vårdas och att VI:et kommer först!

    Prata om hur man känner sig. Min sambo levde med sin pojk
    ensam i 4 år och
    pojken var sååå bortskämd när han kom hit.
    Han skrek sig till saker vart man än var.
    Jag pratade med min sambo om detta och han
    insåg själv att han gjort fel som låtit
    pojken bestämma typ över allt. Detta har nu blivit så mkt bättre.
    Sedan vi började med regler.
    Sen hade även pojken blöja på sig 5 år gammal på nätterna.
    Min sambo hade i tron över att när blöjan är torr så
    kan man ta bort den.
    Jag har själv en pojk som är lika gammal som min sambos.
    Och han började ju
    ifrågasätta varför pojken hade blöja på sig när han var så stor som han.
    Min sambo med andra ord hade ingen koll på något ang. föräldraskap.
    Vi pratade om detta tog bort blöjan och efter några våta
    nätter i sängen var han
    helt blöjfri. Han fick känna sig stor och stolt.
    Min sambo är lätt att prata med och vi tycker oftast lika ang. barnuppfostran.
    Dock tycker han att jag är lite för hård ibland och jag
    tycker att han är för tålmodig.
    Han är uppfostrad med en mamma som var hemma fru
    och som aldrig höjde rösten
    till han och hans syskon.
    Jag är uppvuxen med en sträng pappa som gillade
    regler och ordning i hemmet
    tillsammans med mkt skratt och glädje oxå.

    Min sambo har ofta dåligt samvete för att han endast
    kan ha barnet
    varannan helg, då mamman gjorde ett val att flytta
    längre bort, vilket min sambo
    gick med på. Men nu när jag har mina barn varannan vecka,
    har han börjat ha dåligt
    samvete för att han inte kan ha sin pojk så mkt oxå.
    Allt han gör känns som att det
    bara är för pojken. Han går och väntar på att pojken
    ska bli så stor att han får välja
    vart han vill bo på heltid. Han är väldigt pappig,
    vilket är förståeligt när dem varit
    själva så pass länge. Med sin mamma bor han med två halv syskon.
    Och där är
    det ju mer rutiner eftersom vi bara har honom
    när vi är lediga så är det ju
    roligare att vara här. Så han säger ju ofta att
    han vill bo hos pappa.
    Vilket gör att min sambo får dåligt samvete
    och detta sänds ut till både mig och
    pojken så väl.
    Men skulle han bo här på heltid kommer
    det inte vara lika roligt,
    eftersom det även här kommer bli rutiner
    med jobb å skola.

    Jag börjar tycka om pojken mer och mer,
    men jag vill inte ha honom på heltid.
    Jag vill ha egen tid med min sambo och med
    vårat gemensamma barn som vi
    planerar att få! Lika dant är det med mina barn,
    jag har vant mig vid tanken att
    jag har skilsmässobarn och att dem kommer
    bo växelvis hos mig och deras
    pappa tills dem är stora nog att flytta till eget boende.
    Jag vill att min sambo oxå ska acceptera
    livet med skilsmässobarn.
    Vara nöjd med den tid vi har med honom/dem
    göra det bästa av det och leva och njuta
    i nuet istället. Mamman och min sambo var
    överens om detta. Ska han nu gå
    och känna ånger kommer det att förstöra
    så mkt i det liv vi valt att leva.
  • Ons 9 jan 2013 21:40 #1

    Hej där uppe. Du skriver många kloka saker men det blir lite lång läsning. Skrattande
    Men jag kan förstå din sambos känsla gentemot sonen, jag skulle må jättedåligt av att vara tillsammans med andras barn istället för mitt eget om han/hon önskade det. Jätttesvårt. Ni som par behöver egen tid och jag tror din sambo skulle må allra bäst om dina barn också var borta när hans son är det, men nu går ju inte det. Men det är bara en tanke, inte en rekommendation så klart.  Lycka till med den lilla och med er som par. Flört

FRÅGA BARNLÄKAREN

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll