Måste klaga av mig lite.

Jaaa, jag känner igen mig!

Mina tvillingar, en kille och en tjej som precis fyllt 2 år, är också väldigt krävande och behöver en massa uppmärksamhet precis hela tiden. Den ena, killen, är lite lugnare men han får världens utbrott flera ggr per dag om nåt inte funkar som han vill. Tjejen är väldigt social och aktiv och är precis hela tiden på sin bror, tar hans leksaker osv. Det är väldigt mycket skrik och gråt här också. Tror att de båda två är helt normala 2-åringar men då det finns två av dem så blir det ju bara så mycket av det goda! Antar att det bara gäller att bita ihop och njuta av de litet lugnare perioderna som trots allt kommer mellan varven.

Tack fågelblå! Skönt att man inte är ensam om sin frustration ibland:) KRAM

Jadå,  jag känner igen mig jätteväl!

När flickorna var 2 år trodde jag att det antingen var fel på dom eller mig, Det var så grymt jäkla skitjobbigt somliga dagar att jag grät och skrek ibland så jag kände mig helt hysterisk. Alltid dåligt samvete, alltid oro, aldrig utvilad eller glad!!!!! Det är tyvärr normalt och alla 2 åringar är små monster och det är deras jobb att testa sin mammas tålamod till bristningsgränsen och det är helt ok att bli både arg och sätta gränser och gråta en skvätt om det känns bättre så.

Men det går över och det blir BETYDLIGT bättre. Sen när barnen dina är 4-6 år - då är det payback!! Då kommer du lugnt kunna sitta med en kopp kaffe i köket medan dina telingar leker och skrattar så de kiknar i ett annat rum. När alla enlingföräldrar klagar över att deras barn alltid vill ha uppmärksamhet och hänger i deras "kjolar" hela tiden - då kan du le och tänka PAYBACK!!

Lyckat till

(sen behandlar alla barn mamma och pappa olika och det är ok - det beror inte på att mamma eller pappa är en bättre förälder utan bara på att det är olika föräldrar. Såsmåningom kommer du att få se uppstuddsigheten de klarar av att prestera mot sin far också - det kommer lite senare men det kommer - lite payback även där ;))

Man glömmer ju fort, men även om jag inte haft det fullt så illa som dig, så var det ganska tufft för ett tag sedan. När vi kom hem från dagis var det alltid någon som hängde i byxbenet och gnällde när jag skulle laga middag... Nu är mina tjejer snart 2,5 år och visst slåss de en del om sakerna, men jag har också märkt den senaste tiden att de leker ihop och skrattar som bara den emellanåt. Jag hoppas att det ska fortsätta i den här riktningen! Lycka till! Det blir nog bättre snart!

Tack för era härliga och uppmuntrande svar! Då väntar jag bra på PAYBACKTIME nu:)
KRAM

Ja herregud vad jag känner igen mig Har en kille och en tjej på 20 månader och det är verkligen krävande att vara förälder just nu... De vill göra allt, testa allt, får världens utbrott om vi inte förstår vad de menar eller om vi inte låter dem göra det de vill. De är också väldigt mammiga, och 95 % av tiden är det bara jag som duger. Killen är en del lugnare än tjejen, men då är han i gengäld klängigare och stortjuter om hon petar på honom eller tar hans saker, vilket hon då njuter extra av att göra. Och istället för att försöka ta tillbaka sakerna eller ge igen så kommer han gråtande till mamsen och vill att jag ska reda ut åt honom... Jag känner varje dag att mitt tålamod inte räcker, jag är sliten och blir arg och skäller på dem fast jag ju vet att de inte gör något fel egentligen. De utvecklas ju bara på ett naturligt sätt. Lösningen tror jag är att hjälpas åt mer, lämna över dem till sambon lite mer (även om de skriker och gråter när man går) och gå hemifrån en stund för att få lite andrum, så kanske man lyckas lite bättre med tålamodet. Och att påminna sig om att de inte är jobbiga med flit. Men mellan varven är de ju också helt underbara, och har jättekul ihop, så det gäller att njuta av de stunderna medan vi väntar på den riktiga paybacken