Jag blir galen, vad f*n ska jag göra?!

Sök hjälp hur ni ska gå till väga. Ring bup

Jag hade vänt mig till BUP i det läget, om han inte verkar följa med sin ålder i utvecklingen och ofta uppvisar beteenden som är störande/avvikande och som andra reagerar starkt på.

Även om det inte leder till en direkt diagnos så finns det verktyg, metoder och rutiner som föräldrar kan få ta del av och som kan göra det lättare att nå fram till barn som antingen har en diagnos, genomgår en jobbig psykologisk fas eller bara är lite "normalspeciella".

Tänk på hur jobbigt det måste vara för honom själv att alltid ses som ett problem. Ett barn som inte kan få någon positiv uppmärksamhet kan fastna i att det måste synas negativt. Så ju förr ni försöker få hjälp, desto lättare är det att förändra hans vanor och hindra att detta blir ett stort socialt problem för honom.

Jag vet nu tre barn i min omgivning som behövt stöd och som fick det i 4-6-årsåldern, och sedan dess har mycket positivt hänt för dem, familjerna fungerar bättre och deras föräldrar vet hur de bäst ska hantera vardagen.

Absolut ingen skulle låta sitt barn gå runt med ett brutet finger eller nässelfeber i månader, så tänk inte på detta som någons fel eller nåt att skämmas för, utan ta ett samtal och se vilka möjligheter som finns, så kan ni rätt säkert styra upp detta innan skolstarten.

Jag har stor beundran för de familjer som sökt och fått hjälp. Jag ser att de har gjort allt som en vanlig förälder kan komma på och testat det mesta, men ändå finns det barn som är en utmaning även för de med specialistkompetens.

Lycka till och det finns hjälp att få även om man kan få kämpa en del för att komma dit.

Jag känner faktiskt igen en del av detta i min son som är drygt 5 år. Han har också en konstant ljudnivå som är riktigt jobbig och det är inte bara prat utan att han ska göra ljud hela tiden. Har också svårt med regler, går t.ex. inte att spela spel med honom för då tröttnar han direkt om han inte får göra som han själv vill. Tar en halv dag att klä sig eller så måste vi tjata och nästan bli osams innan det blir gjort. Han tappar tråden och börjar göra andra saker istället för att klä sig. Samma sak om det är något annat han ska göra som han uppfattar som tråkigt. Däremot är han inte alls överaktiv som din son verkar vara men däremot är han sen med motorik. Han kan knappt cykla än med stödhjul och är tyvärr också så envis att han inte VILL lära sig eller ens prova många saker.

Min son är också känslig för förändringar t.ex möblera om tycker han riktigt illa om. Har lätt att lära in fakta.

Jag tycker dock min son blivit bättre och bättre senaste året. Han var "mer av allt" för ett år sedan. Din son är ju yngre än min så det kan ju hända han också mognar lite.

Vi har speciell åtgärdsplan på dagis åt sonen. T.ex så går han alltid i led tillsammans med en vuxen eftersom han så lätt tappar fokus. Likaså aktiviteter som han tycker är lite tråkiga, där måste han ha en vuxen nära sig hela tiden som påminner honom. Han måste vara i mindre grupp när de ska göra något eftersom han annars inte kan koncentrera sig. Vi vet faktiskt inte ännu om något är "fel" eller om sonen "bara" är sen i utvecklingen. Han ska få träffa en psykolog och vi har diskuterat att han ev. ska gå om ett år på förskolan för att se om han hänger med bättre i en grupp där de flesta barn är yngre än honom. Jag tror nog ändå att han bara är sen och att gå om kan hjälpa honom. Om det inte blir bättre då så behöver han säkert utredas.

Vad säger din sons förskola? Vi har jättebra samarbete med dem och de upplever vår son ungefär lika som vi gör. Känns tråkigt såklart men också skönt.

råd fråga bvc. fast jag tycker ni ska göra en habiliteringen utredning av dignose. för det låter som han har . aspeberger drag

TACK för alla svar! 
Vi kontaktade BVC och fick en remiss till en barnpsykolog. Vi fick svar för 1 mån sedan att de är överbalastade men att vi står i kö *suck*.

Saken är den att han har alltid varit otroligt smart, han blir oftast placerad med de äldre barnen då han är mentalt väldigt mogen. Talet är bättre än de som även är 2 år äldre, han har fantastiskt bra minne, är otroligt gullig mot vänner och sin bror. I mitt första inlägg borde jag även ha tillagt att han är extremt omtyckt av alla barnen. Vi tillhör nog den enda familjen som alltid är bjudna på ALLA förskolebarns kalas. Föräldrar kommer upp till oss hela tiden och talar om vad mycket deras barn pratar om våra söner hela tiden. Detta med ljud är pedagogerna som uppfattar störande och det var i förra veckan även barn som uppfattat de störande (brukar inte hända).

Vi har haft många möten med dagis och frågat tusen gånger om hans beteende, men vi får alltid till svars att han ABSOLUT inte har nån diagnos eller inte hör de "värre" problem barnen.
- Visst han tillhör de mer aktiva men de är ingen diagnos inte.

Vi känner dock att detta inte helt stämmer. Vi har mycket god kontakt med pedagogerna och de är duktiga mm men de känns lite som de motsäger sig själva ibland. De stora problemet de har med vår son är vid påklädning, han vägrar el är extremt seg med att klä på sig. Han har vid ett par tillfällen blivit lämnad inne med en pedagog för att han inte lyssnat och klätt på sig. Han vill gärna avbryta andra barn och tala om det rätta svaret på en fråga som ställs i en grupp av barn, är de många barn före så vrider de sig i kroppen lite. Allt detta tycker de dock är normalt.
Tror inte jag kommit och hämtat honom någon dag utan att hans pedagog talat om att de haft sina "tvister" idag. De är väl inte heller normalt eller?

Sen har vi den andra delen..han vill ha kontroll på allt, skall veta när vi kommer och går, när saker ändras, och frågar han en fråga får han "panik" om han inte får svar! Han kan hänga upp sig på saker i evighet vilket också är väldigt krävande. Han har en fruktansvärt bra disciplin på sig själv på många saker.

Andra (familj,vänner och förskolan) tycker inte han är extremt aktiv utan en helt normal kille. Visst han springer inte dygnet runt, men de är alltid UPP eller NER aldrig aldrig en stadig nivå.

Jag har alltid känt att han är "annorlunda" på nåt sätt men kan inte sätta finger på exakt på vad.

Vi slutade med nappen för ett halv år sen och de har gjort de hela 70% om inte mer värre..Förr lugnade han ner sig automatiskt med nappen. Nu när inget kan lugna honom så har allt blivit så mycket värre. Många gånger har vi velat börja med nappen igen, men känns inte heller rätt. De var tandläkaren som sa till oss att hans överkäke inte ser bra ut och han måste sluta nu!

Lite mer kort och rörig info

Stackars er människor som läser detta inlägg som skrivs av en stressad mamma som inväntar sina barn hem om 5 min

Skriv gärna era åsikter.. 

Förskolepersonal har mig veterligen ingen behörighet att sätta diagnoser, så jag fattar inte hur de kan påstå att han "absolut" inte har någon diagnos.

TS, det låter ungefär som om du beskriver min bonusson. han var dock lite äldre när jag lärde känna honom, 12 år. Vi har varit på BUP och annan barn- och ungdoms-någonting i kommunen. Levde i ett helvet ett tag. För ett par år sedan utreddes han för ADHD. Resultatet blev att han hade dragning till ADD men bara gränsvärde så han fick ingen diagnos. Nu när han är nästan 19 har det börjat lugna ner sig lite men är fortfarande jobbigt. Så det är bra att du har kontaktat barnpsyk för att få råd och hjälp.

Hur gick det för er? Har en dotter med precis samma problematik och jag börjar fundera på om hon har en diagnos eller något.

En diagnos är något som ställs av läkare/specialist, dvs inte något man "har" innan man har utretts. Före utredning/undersökning/tester har man ett avvikande beteende eller en funktionsnedsättning (eller en sjukdom, lunginflammation/cancer/borrelia är ju också diagnoser.)

Så förskolan borde hellre säga att de inte tycker att han verkar uppfylla kriterierna för en viss diagnos. Fortfarande är det dock varken föräldrar eller förskolepersonal som ställer diagnoser.