Dödsbo - Hur går man tillväga?
För en tid sedan gick min farfar bort och hans tre söner(min pappa är äldst) bestämde att de ensamma skulle ansvara och dela upp de saker som fanns i hemmet. Sakerna skulle packas ner och förvaras hos den yngste brodern, då han hade tom en förvaringslokal, tills de skulle delas upp. Dagen då nedpackningen skedde så var även mellanbroderns sambo med för att ”hjälpa till”. Vilket ledde till att även de andra brödernas respektive sambos tillkallades. En del saker började delas upp. Det är oklart hur egentligen om det var en rättvisuppdelning o.s.v. I samband med nedpackningen så försvann smyckena, fem guldringar och ett pärlhalsband. Min mamma hade lagt fram dem och lämnade rummet. När hon kom tillbaka var de borta och ingen hade sett var de tog vägen. Det är mycket möjligt att de är nedpackade, men underligt att ingen kommer ihåg att de packat ned dem. Tyvärr så slängdes rätt mycket eftersom det ansågs värdelöst. Sakerna finns nu ner packade hos min farbror.
Något datum är inte bestämt för uppdelning. De yngre bröderna, framförallt den yngsta, har vid flera tillfällen frågat min pappa, om inte de kan ta vissa saker, ex. tvn, bilen, för att de behöver dem. Detta fick tillslut min pappa att tappa tålamodet (han upplever dem som näriga) och säga att de kunde ta vilka saker de ville men de skulle veta att en tredjedel av sakerna var hans.
Detta är verkligen inte ok. För det första så har väl jag, min syster och vår mamma, som efterarvingar, mer rätt till min pappas del än de andra bröderna. Sen tycker jag inte det ok gentemot min pappa. Han är väldigt upprörd över det här, hur de beter sig. Det tär mycket på honom så pass han han inte längre orkar vara delaktig i uppdelning av de saker som fanns i hemmet. Och då undrar jag om jag kan gå in och tala för honom i den frågan?
Hur går man bäst till väga som situationen ser ut nu? Ingen verkar egentligen ha riktig koll på vad det är för saker som finns och nu är det nästan fritt fram att ”ta” vad man vill ha, åtminsotne för de andra två bröderna.
Det bästa tycker jag hade varit ifall det gjordes en bouppteckning. Fast det kostar en del har jag förstått. Egentligen är det så fånigt att tjafsa om sakerna som fanns i hemmet när det ekonomiska värdet ligger i marken, där är pappa fortfarande involverad och den som har bäst koll. Men jag tänker mest på affektionsvärdet på sakerna, mängder med tavlor som min famor målat, fotoalbum som ”försvinner” o.s.v. Sen kan det vara någon möbel eller liknande som har ett större värde än vad vi vet.
Tips på hur man går bäst tillväga mottages tacksamt.