Min sambos tågbana förstår vårt förhållande

Men herregud att du står ut.

Jag skulle ställa till ett litet helvete, och konsekvent slänga farliga saker som lämnats framme, tills muppen lärde sig. Eller....helt ärligt skulle jag inte ens kunna tänka mig att dela mitt liv och min vardag med en sån egoistiskt och barnslig människa.  

Ojdå. Ja han har ju en familj, det är klart han måste anpassa sin hobby till det...
Om det går ut över er ekonomi så borde han verkligen ta sig en funderare 

Bli särbos på prov kanske och se om det räddar förhållandet/ni inser att ni hellre går vidare åt varsitt håll. 

Att börja ställa krav är en början, plocka upp efter dig, köp inget vi inte har råd med!!

Ekonomin är inte problemet. Han köper inget vi inte har råd med och har bra kolla på sin ekonomi. Problemet är att det tar stor plats, gör hemmet stökigt (jag gillar inredning) och det finns farliga saker framme hela tiden.

Förstår han inte att det är dags att växla om och göra ett spårbyte? Tror han att du ska stå ut med att leva på en rangerbangård? Blås hårt i visselpipan och säg till honom att den här sträckan nu dras in för gott! 

Jag hade aldrig accepterat att min mans hobby gick ut över vårt liv (och boende) på det viset.
Det känns ganska respektlöst mot både dig och barnet, särskilt när ni bor så litet.

Jag är principiellt emot ultimatum, men det känns som detta gått lite väl långt. Själv hade jag nog sagt att det finns tre alternativ och sen får han väl välja själv...

1.) Tågbanan packas ihop till ni flyttat till större
2.) Ni flyttar till större redan nu
3.) Du och mannen skaffar varsitt boende som ni kan inreda hur ni vill.

Känns lite som att hans prioriteringar bara verkar vara den här tågbanan. Givetvis ska man ha sina egna intressen, men när du måste plocka upp efter han så verkar du ju ha två barn att ta hand om. 

Jag anser nog att om det kan ligga framme och eventuellt gå sönder så är det nog inte av så mycket värde egentligen. Själv håller jag på med lite musik (dock ej nu men när jag gjorde) och lät aldrig något ligga framme för att jag inte hade råd att de skulle gå sönder.

Släng lite skit och se vad han säger, då kanske han lär sig att plocka upp efter sig. Men det förutsätter ju att det inte ligger smink, skor eller solbrillor överallt också. 

Oj, det där låter jobbigt! Jag och min man har tidigare haft litet diskussioner kring vissa av hans hobbies. Men vi har alltid kunnat komma fram till något i frågan. Det är ju inte tågbanan i sig som är problemet, skulle jag säga, utan hans respektlöshet mot dig och er andra i frågan. Men på något sätt borde det ju gå att få honom att ta reson i frågan. Går det att prata med hans föräldrar, och få dem på din sida... Pappan kanske kan intyga om att han inte kunde hänge sig åt sin hobby när barnen var små, för att pengar, tid och plats behövdes för familjelivet... Att det där med eget rum till tågbana och möjlighet att köpa massa prylar och greja med det varje dag kom senare. Om det nu var så Alternativt, fundera ut en egen hobby, som kräver tid, plats och omak för honom... Vet inte riktigt vad man kan hitta på. Göra lerskålar, som ska stå överallt. Som skvätter ner när du jobbar med det (gärna i samma rum som hans tåg, så att de blir nedskvätta). Eller något annat...? För att få honom att förstå vad det egentligen är han pysslar med, och hur det drabbar er. FÖr den insikten saknar han ju... En tredje möjlighet är ju att gå på parterapi, och där få hjälp med kommunikationen. Jag tror ju inte att du missunnar honom sitt tågintresse egentligen, det låter inte så. Bara det att det har gått till överdrift... Om han hade plockat undan efter sig, inte utökat samlingen utan kanske hållt den till ett hörn i ett rum, eller om han rentav hade köpt och sålt av i ungefär samma utsträckning så hade det kanske varit hanterbart för er alla?