Som någon skrev på en fråga om någon skulle tända på att se sin fru ha sex med en annan man:

"- Ja för då vet jag att hon har en sexlust"

Där handlar det mest om bekräftelsen att det man har trott hela tiden är sant. Att man inte har varit fel ute utan det är hon som har undanhållit det, alt inte velat ha sex med honom under hela tiden.

Att man kan bli tänd av tanken är en sak, Verkligheten är en annan. Ibland kan man nog lätt klä saker i något för att det skall vara lättare att hantera. För verkligheten kan vara grym och kall. Det kan vara upphetsande att se några ha sex, det kan vara upphetsande att så någon man känner visa sin lust. Och en del män fantiserar nog om att se sin fru/sambo/partner leva ut sin lust och vara "slynig".Men frågan är hur mycket den känslan egentligen är värd här och hur viktig den är? Tror att du kommer få svar från män som är cuckold i den här tråden. Äkta cuckold sombara vill förverkliga det men även de som har det som en fantasi. Men kom ihåg att dessa inte befinner sig i din situation där huvudproblemet är en otrohet och ett svek.

Och det är nog det faktumet du främst måste tackla.

För i fantasin (som du kontrollerar) så fortsätter hon att leva ut sina hemliga lustar och kommer sedan hem till dig för att leva det vardagsliv ni har haft. I verkligheten så kan det ta vilken väg som helst. Vem vet, hon kanske har planer på att separera men har inte nått den punkt där hon vågar? Om hon väljer det, vad har du kvar då?

Det kan även vara så att hon väljer att stanna kvar tills det antingen tar slut mellan honom och henne, eller de blir påkomna.  Det kanske kan bli så att hon föreslår att ni skall ha ett öppet förhållande eller att hon vill ha sin frihet och ni har ett vitt förhållande för att hon skall stanna kvar. Inget av dessa är omöjliga. Det du vet är att du vet och faktumet att du skriver här är att det inte känns bra som det är. Dina känslor kommer för eller senare att rinna ut över er relation. Så du bör nog fundera på vad du egentligen vill. Leva vidare med en otrogen fru som går bakom ryggen på dig? Ta upp det och kräva ett val? Kanske själv börja fundera på ifall ett síngelliv för dig själv kan ge dig allt det som inte har fått under er tid tillsammans? 

Att ha vetskap om att någon ljuger för en gör att allt den personen går och säger färgas, även om den bara ljuger om vissa valda delar. Jämf den med någon person du har träffat som du senare "kommer på" med att slira på sanningen eller ljuga rakt ut. Det är då svårt att lita på vad den personen hädanefter säger men även det personen har sagt tidigare under hela den tid man har känt den. När vet man när man kan lita på den? När vet man när den ljuger? Har man blivit lurad på andra saker utan att man vet om det?

I din ålder så har man hunnit skaffa sig en hel del livserfarenhet och lärt sig att saker ofta inte behöver vara det som det ser ut att vara. Det finns alltid en massa olika vägar fram till målet och det kan finnas alternativ som man tidigare aldrig skulle kunna tänka sig eller acceptera. I grund och botten är vi samma personer som när är unga men vi ser på saker på ett annat sätt (och förhoppningsvis har insikten att agera därefter). Men ibland dyker den där personen upp inom en som försöker vara den man en gång var då allt var okomplicerat, utan krav och man inte oroade sig för morgondagen. Detta gamla jag kan vara en energikick och få en att känna sig levande. Men precis som när man är ung så kunde den även få en att göra saker vars konsekvenser man då inte förstod. Idag vet man bättre men vissa låter fortfarande den personen styra ens handlande kanske lite för mycket.

Chockfasen - Reaktionsfasen - Bearbetningsfasen - Nyorienteringsfasen. Det är dessa 4 faser man ofta går igenom efter en kris som t.ex en otrohet. Många kanske önskar sig att de kunde snabbspola sig förbi de första smärtsamma faserna till den där man börjar känna sig redo för beslut och vad man skall göra. Men tyvärr funkar det inte så och själva resan dit är nog ett måste för att man skall komma till insikt.

I ditt fall så är du kanske inne i Reaktionsfasen (?) trots att hon inte vet det. Jag tror dock att hon med tiden kommer att märka att något inte är som det skall. Om du nu inte har en 100% kontroll över vilka känslor du visar och hur du agerar i ord och handling. Oavsett det så är du bara i början på din resa och jag ser det som oundvikligt att det skall komma fram. Förr eller senare så tror jag att du kommer att "läcka" på något sätt. Det behöver nödvändigtvis inte vara i ord utan det kan vara i handling och känslor. Handling där du med tiden försöker verifiera (och återuppbygga) ditt värde på marknaden, om du verkligen är så ointressant som du känner dig. Kanske börjar bry dig mycket mer om ditt utseende och ditt yttre. Där du känner att du med gott samvete kan testa lite eftersom du behöver få svar, återuppbygga din egna värde men samtidigt har rätt till samma som henne. Känslomässigt där du vill testa vad du faktisk känner för henne, om hennes val faktisk bottnade i någon typ av sanning, där du försöker hitta svaret på ifall de är värt att fortsätta eller inte. Det är inte så ovanligt att de som har blivit bedragna går från att bara få det att inte ha hänt (Chockfasen) och förlåter allt till att senare bli den som tvekar, ser att förhållandet var/är dåligt och kanske föreslår en möjlig separation (Nyorienteringsfasen) och den som har varit otrogen nu blir den som desperat vill fortsätta.   

Marknaden behöver inte tolkas som krogen. Den skall nog ses som det motsatta könet och där det finns en chans att få återuppleva sitt egna värde som person och man i sina bästa år. Om det sedan är vid skrivaren på jobbet, hon som brukar träna samtidigt som dig eller på något annat ställe får ödet och möjligheterna själva avgöra. Det viktiga här är att gå från det tidigare stadiet att vara osynlig och avstängd till att öppna ögonen och se att det faktiskt finns andra som tycker du är attraktiv och intressant. Det du tidigare lite stängde av för att du trodde det var det din fru förväntade sig. Men detta är inte likvärdigt med att ragga utan snarare veta sitt värde. Så länge du vet det så beter du dig även så och blir mindre känslig för ev motgångar (men blir även mer intressant för frugan).

Kände du någon plötslig förändring hos henne "till det bättre" som du kan härleda till hennes otrohet? Och om så, höll den i sig och sedan försvann efter en tid?

Varför jag frågar är en del menar att deras otrohet var positiv och den nyfunna lusten tog de med sig hem till partner som därmed också fick uppleva en förbättring (sexuellt och känslomässigt).

Det jag själv har hört är båda. De bedragna som bara kände att det blev värre (de stod i princip i vägen) men även de som för ett tag kände en plötsligt nytänd lust men som med tiden la sig igen.

True that.

Jag, du, alla, svarar alltid ifrån vår egen horisont. Det är svårt att låta bli att färga svaret men samtidigt måste man ha rätt till sin egen åsikt. Det viktiga är väl att en åsikt just blir en sådan för den behöver inte överensstämma med ett råd eller tips man ger. Och precis som du skriver så har vi ofta den mänskliga tendensen att svara direkt från "reptilhjärnan" om det handlar om ett scenario som vi själva ser som ett hot. Där finns det inte plats för nyanser på svaret, utan för att skydda oss själva sätter vi ned foten för att visa vad vi själva inte accepterar eller skulle göra för att skydda oss. Vi kan göra detta eftersom vi själva inte befinner oss i den akuta situationen.

Det vi då ofta glömmer är att i andra änden finns en person som med största säkerhet har haft samma syn. Ända tills personen hamnade där på riktigt och då upptäckte hur svårt det är att "bara lämna". Jag tror att vi ofta bygger upp ett scenario hur det kan gå till och iom det blir man lite i kontroll över vad som händer och vad man känner. Men inför fullbordat faktum där man inser att det fruktansvärda faktiskt har hänt och det går varken att skriva om historien eller backa bandet så inser man att verkligheten är annorlunda. Precis som med andra traumatiska saker som kan hända.

Men någonstans måste man tillslut agera och välja om man vill fortsätta att leva med offermanteln och fortsätta att lida eller göra något åt det hela (vad som nu krävs).

Vet att det kanske är känsligt men du är säker på att det är så? Och magkänslan har fått rätt?

Jag tror att just den känslan som infinner sig när man får bekräftat att man har blivit bedragen bara kan jämföras med den man får när någon mycket nära (och som man älskar) dör. I båda fallen så förlorar man någon.

Eller både och.