• Anonym ("Micke")

    Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

    Det här känns så genant. Klassiskt. Vad ni vill.....

    Men här har ni ännu en looser som blir bedragen av sin fru. Vi har varit gifta i 10 år och tillsammans i över 20. Våra barn är snart vuxna och vi är båda runt 45-års åldern. Vi har alltid haft ett i mitt tycke mycket begränsat sexliv - och nu är jag alltså bedragen av en otrogen fru.

    Redan när vi i relativt unga år nyss hade träffats, nyförälskade och allt det där, var min nuvarande frus sexlust rätt begränsad. Det är klart att vi hade sex...men inte så ofta. Så har det fortgått under vårt förhållande. Och jag har ju uppfattat detta som en rätt vanlig bild av ett förhållande. Mannen vill ha sex...kvinnan vill ha närhet och ägna sig åt hem och familj istället. Jag har liksom alltid blivit matad med att det är jag som man som skall förföra, förföra, förföra, jaga, jaga, jaga och i slut förtjäna lite sex. Kvinnan "släpper till" ibland. Så har det sett ut hos oss - och så ser det ut hos de flesta har jag förstått. Det har i alla fall räckt till att skapa två barn. Så visst...vi har haft sex emellanåt...men väldigt sällan. Och iom att vi fick barn, köpte villa osv så blev det ju mindre och mindre tid, lust och anledning till att avvara tid för sex. Åtminstone från hennes sida. Även det något som jag förstått är vanligt i de flesta förhållanden. Även om jag hade velat annat.

    Min fru har aldrig varit den sexuella typen av människa. Aldrig intresserat sig för området överhuvudtaget. Sex är inget vi diskuterar hemma. Så det är inget tjat eller så. Vi har ibland gjort det...snabbt, i mörkret. Avklarat, undanstädat, bortsopat för ett tag framöver. Typ...

    Nu när barnen har börjat flytta hemifrån så får ju också vi mer tid över för annat. I hennes fall jobb. Hon avancerar på sin arbetsplats vilket jag tycker är kul och jag försöker stötta henne och även hjälpa henne där jag kan och där hon vill. Jag har alltid varit den i familjen som haft det krävande arbetet och den höga inkomsten i familjen. Vi har i alla fall försökt fördela sysslorna i hemmet och hushållet så rättvist som möjligt i alla år. Men nu är hon som sagt chef på sin arbetsplats. Och en väldigt bra chef vad jag förstår. Så det går bra för henne nu på samma sätt som det har gått bra för mig på jobbet under i stort sett hela vårt förhållande.

     Men nu är hon som sagt otrogen och har en glödande sexlust. Har jag förstått. Jag kom på henne...och jag har snokat (pinsamt nog). Hon jobbar ofta kvällar iom att hennes arbete kräver det. Det är personalmöten, styrelsemöten och föräldramöten. Och då har jag antytt att hon är verksam inom skolväsendet (sen avslöjar jag inget mer). Så det blir minst 1-2 kvällsmöten i veckan. Som hon planerar och leder. 
    Jag kom som sagt på henne för ungefär 1,5 månader sedan. Hon hade ett kvällsmöte och jag var också på väg hem från ett sent arbetsmöte med min avdelning. Jag fick ett spontant infall att jag skulle plocka upp henne från hennes arbete på vägen hem så skulle hon slippa gå, även om det inte är alls långt från vårt hus. Så jag parkerade utanför hennes arbetsplats och gick in genom köksingången. Jag vet att hon brukar använda den när hon jobbar sent. Och dörren var olåst.

    Dom höll till i hennes arbetsrum. Jag hörde det redan när jag klev in i huset. Först fattade jag inte vad det var. Men när jag närmade mig hennes dörr som stod på glänt så började jag förstå. Jag stod en lång stund i dörröppningen och såg dom i ett svagt sken från skrivbordslampan. Hon red honom i soffan. En av papporna i styrelsen. Dom såg aldrig mig utan var helt uppfyllda av att knulla skiten ur varandra. Hon lät och rörde sig på ett sett som jag aldrig sett och hört henne i vår säng. Och som jag inte trodde hon kunde eller var bekväm i. Jag smög hem och sa inget när hon kom hem 1 timme senare. Jag behövde processa detta och ta ngn form av kontroll över mig själv, mina känslor osv innan jag ev konfronterar henne. 

    Hon har också ett hemligt gmail konto. En okänd emailadress dök upp i inloggningsrutan en kväll när jag satt och random skrev bokstäver i det. Jag tänker inte skriva ut den eller antyda den här...men den var rätt banal om jag säger så. Att sen lista ut lösenordet var det lättaste i världen. Jag känner henne rätt väl efter så många år. Så där kom jag åt hennes hemliga värld. Och ja....hon har en glödande sexlust tydligen. Det framkom i all tydlighet i korrespondensen med hennes älskare. Jag läste några få konversationer och sen slutade jag. Det räckte med råge. Jag har inte loggat in där efteråt och jag skäms över att jag gjorde det överhuvudtaget.

    Och jag har ännu inte sagt något. Är jag feg? Ja...kanske. Men jag vet inte riktigt vad jag vill.

    Vi har inte haft sex med varandra på drygt två år nu. Vi har det i övrigt rätt bra. Vi är väldigt ömma med varandra och vi har en stor värme mellan oss. Det har vi alltid haft. Den sexuellt ointresserade (nästintill frigida) fru jag har levt ihop med så länge har visat sig ha en stark, kanske nyvaknad, sexlust. Dock inte med mig. Och jag vet ännu inte riktigt hur jag skall hantera det här. 

    Hon jobbar fortfarande 1-2 kvällar i veckan. Ibland tar jag en kvällspromenad under tiden och står i skogsbrynet utanför och ser hennes skrivbordslampa lysa svagt genom hennes kontorsfönster. Jag hinner hem innan henne. Hon brukar ha med sig någon pärm under armen. Ögonen är glansiga - det har varit en lång arbetsdag. Vi dricker te, kollar på 22-nyheterna och sen i säng. Det är ju en arbetsdag i morgon också.

    Om du tycker att det här är en sjuk läsning....vänta tills du har läst följande:

    Jag känner mig sårad. Jag känner mig lurad. Jag känner mig kastrerad, förminskad, hånad och väldigt väldigt omanlig. Ovärdig. Pinsam. Samtidigt känner jag också en form av upprymdhet som jag inte begriper mig på. Jag känner en spänning i det här. På något bisarrt sätt gläder jag mig åt att hon faktiskt har en glödande sexlust som hon nu bejakar och lever ut. Om än inte med mig. Det finns en sjuk njutning i att vara bedragen. När jag skyndar mig hem från min "kvällspromenad" hinner jag onanera innan hon kommer hem. Det är alltid samma scenario jag har på näthinnan när jag onanerar numera. Min fru med sin älskare i soffan i hennes arbetsrum. Hennes stön och flämtningar som jag aldrig hört tidigare. Ord som hon yttrade som jag inte trodde hon kunde förmå sig att säga. Hennes målmedvetna rörelser över sin älskare.

    Vad sjukt livet kan vara. Det blir inte som man hade tänkt sig
     

  • Svar på tråden Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad
  • Anonym (olika)
    Anonym (H) skrev 2013-02-03 12:12:06 följande:

    Jag är i samma ålder som din fru och har alltid varit ointresserad av sex i princip. För några år sen tänkte jag att "om jag aldrig mer kommer att ha sex gör det mig inget". Då levde jag i ett samboförhållande där vi inte haft sex på fem år, sen vårt barn föddes. Jag ville verkligen inte, han propsade inte heller. Det hade kunnat rulla på så. Men jag träffade en annan man som märkligt nog väckte min sexualitet. Det var fantastiskt! Jag var otrogen i cirka två månader innan jag sade till min sambo att jag ville separera.
    Nu har det gått två år sen separationen, jag har ett förhållande med mannen jag var otrogen med. Han är mitt livs stora kärlek.

    Mitt barns far tänker jag på med varma känslor fortfarande. Han är en bra far, en bra vän och har aldrig klandrat mig för otroheten vilket är väldigt "stort" av honom. Men han kände kanske också att tåget hade gått för oss. Vi hade aldrig kunnat hitta tillbaka till varandra sexuellt efter så många år utan sex.
     
    Vad jag vill säga är att saker i livet är inte konstanta. Era barn är stora och din fru behöver inte vara lika mycket mamma längre. Ni har kanske tappat bort er gemensamma sexualitet under barnaåren. Jag tycker dock att du ska prata med henne och tala om att du vet. Så får ni ta det därifrån. Jag önskar dig all lycka.


    Med all respekt för din resa så ger jag inte så mkt för din och er "kämpaglöd". Visst kan det vara svårt att hitta tillbaka, men ditt livs stora kärlek!? Antar att du tyckte det även om ditt ex när det begav sig!? O visst är det så att inget är konstant (endast kladdet ), men anstränger man sig inte och eller engagerar sig/håller glöden levande så falnar den givetvis. Så även i ditt nuvarande förhållande, men det vet du lika bra som jag och alla andra. Men det är väldigt intressant det du skriver att "din fru behöver inte vara lika mycket mamma längre" , vilket bekräftar min teori om mamma/kvinna balansen som jag anser är väldigt viktig. Lika viktig som att pappan ses som en man, sin älskare och pappa till ev gemensamma barn.

    Ansvaret är delat här och gemensamt. Men ibland fungerar det bara inte, som i ditt fall. Tyvärr blir det allt vanligare. Vanligare att "fly" verkligheten och hitta något annat nytt och fräscht. 
  • Dr Börje
    Anonym (olika) skrev 2013-02-04 07:24:36 följande:
    Ansvaret är delat här och gemensamt. Men ibland fungerar det bara inte, som i ditt fall. Tyvärr blir det allt vanligare. Vanligare att "fly" verkligheten och hitta något annat nytt och fräscht. 
    Det är väl modellen för tiden vi lever i. Slit och släng. Det har kommit en större TV på marknaden...då köper vi en ny - typ. Diskmaskinen har börjat låta konstigt.....det blir för dyrt att reparera...vi köper en ny. 

    Samma sak vad gäller relationer. Om allt inte är 100% exakt som man vill ha det (anser sig ha rätt att kräva) så byter vi till någon annan. Någon ny. Någon för stunden fräschare. Och så testar vi där ett tag ....tills vi hittar någon liten grej som vi stör oss på. Något som inte är perfekt...och så tänker vi: "Nej...det här kommer jag inte att kunna stå ut med.--- Nej - jag kan inte föreställa mig sitta och se det där flottiga morgonhåret vid frukostbordet resten av mitt liv....Nej - skall jag lyssna på hans/hennes (ok - hens) gnisslande tänder när jag skall somna resten av mitt liv?....lika bra att avsluta det här och nu...och leta rätt på någon annan"

    Många kämpar inte längre för att vårda och behålla det man en gång valt. Det är enklare (????), mer spännande och fräschare att börja om från 0...med något annat.
     
  • Tom Araya
    Dr Börje skrev 2013-02-04 07:52:48 följande:
    Det är väl modellen för tiden vi lever i. Slit och släng. Det har kommit en större TV på marknaden...då köper vi en ny - typ. Diskmaskinen har börjat låta konstigt.....det blir för dyrt att reparera...vi köper en ny. 

    Samma sak vad gäller relationer. Om allt inte är 100% exakt som man vill ha det (anser sig ha rätt att kräva) så byter vi till någon annan. Någon ny. Någon för stunden fräschare. Och så testar vi där ett tag ....tills vi hittar någon liten grej som vi stör oss på. Något som inte är perfekt...och så tänker vi: "Nej...det här kommer jag inte att kunna stå ut med.--- Nej - jag kan inte föreställa mig sitta och se det där flottiga morgonhåret vid frukostbordet resten av mitt liv....Nej - skall jag lyssna på hans/hennes (ok - hens) gnisslande tänder när jag skall somna resten av mitt liv?....lika bra att avsluta det här och nu...och leta rätt på någon annan"

    Många kämpar inte längre för att vårda och behålla det man en gång valt. Det är enklare (????), mer spännande och fräschare att börja om från 0...med något annat.
     
    Det ligger nog mycket i detta.
  • Anonym (olika)

    Så hur gick det i helgen TS? Blev det något läge för dialog?

  • Anonym ("Micke")
    Anonym (olika) skrev 2013-02-04 08:14:40 följande:
    Så hur gick det i helgen TS? Blev det något läge för dialog?
    Jo...vi pratade. Många gånger - och länge. Det var ett rätt svårt samtal som du förstår och det går ju inte att förutspå vart ett sånt här samtal tar vägen. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig men det känns ändå som om vi har börjat jobba med området (vår relation och hennes äventyr). 

    Jag valde att inte konfrontera henne och ställa henne mot väggen utan frågade henne om det finns någon annan. Hon erkände att det gör det och att det är någon hon träffat lite då och då en tid. Ngn som hon har haft långa samtal med och som har utvecklats till "något mer" som att hon är dragen till honom. Vi gick inte in på några snaskiga detaljer utan jag frågade vad hon ville betr oss och hon vill inte sabba nåt mellan oss. Och det var så skönt att höra för det vill ju inte jag heller. Kvar är ju naturligtvis den andra mannen som hon är dragen till och som hon har anledning att träffa emellanåt genom jobbet. Hon vill inte abrupt bryta med honom och jag har inte heller ställt några sådana ultimatum (velat, vågat, känt för, avsett..). Så vi sa att vi skall fortsätta med samtalena och att hon känner sig för. Men det viktigaste var att vi inte vill äventyra vårt förhållande och att hon tydligt visade att hon faktiskt vill försäkra sig om att jag är ok och att jag inte vill bryta. För hon vill inte det heller. 

    Så vi ser tiden an och fortsätter att prata. Hon känner sig för och vi kollar av varandra hela tiden så att allt är ok.
    Det är en process..... 
  • Anonym (olika)

    mm...ok. Så hur reagerade hon? Kände hon en viss skam eller mer "nu är det som det är och jag vet inte vad jag vill"!? Visst är det en process. Hur medveten tror du hon är om hur du känner inför det faktum att hon är med någon annan och kanske har "försakat" dig passion/spänning/sex för att få det från någon annan?

    På din beskrivning får jag en känsla av att "allvaret" i situationen inte har sjunkit in riktigt hos henne!? Men jag kanske känner fel? 

  • CMM

    "Hon ville inte sabba nåt mellan oss"... nähä, nähä. Där ser man.

    Det kanske man ska tänka på innan man särar för någon annan. 


    Fokuserar man på invandrings- och integrationsfrågor har man inte fattat vad som är viktigt i världen och Sverige. /Ermenegildo
  • Anonym (beenthere)

    Alltså.... Ts måste ju kräva av frun att avsluta all kontakt med den andra. Helt omöjligt att få ett bra avslut eller försöka att väcka äktenskapet till liv igen så länge den andra finns med i bilden ju.

    Jag tror frun bara känner sig för med den andra om den är värd att offra äktenskapet för. Uselt gjort av henne och framför allt fegt!!!

    Kräv lite av frun och låt henne inte ha lekstuga med dig. Stå upp för fan!

  • Anonym (xx)

    TS, det låter klokt. Jag kan förstå din fru, om de har haft varandra som en ventil så vill hon inte avsluta abrupt, jobbigt för dej men det visar också att hon är en människa som sökt samtal och utveckling, inte bara råknull. Vanligt att två med problem söker sej till varandra. Det händer grejer med henne och nu har du visat att du också vill ha utveckling. Det finns hopp för er, tror jag.

  • Prodigio
    Dr Börje skrev 2013-02-04 07:52:48 följande:
    Det är väl modellen för tiden vi lever i. Slit och släng. Det har kommit en större TV på marknaden...då köper vi en ny - typ. Diskmaskinen har börjat låta konstigt.....det blir för dyrt att reparera...vi köper en ny. 

    Samma sak vad gäller relationer. Om allt inte är 100% exakt som man vill ha det (anser sig ha rätt att kräva) så byter vi till någon annan. Någon ny. Någon för stunden fräschare. Och så testar vi där ett tag ....tills vi hittar någon liten grej som vi stör oss på. Något som inte är perfekt...och så tänker vi: "Nej...det här kommer jag inte att kunna stå ut med.--- Nej - jag kan inte föreställa mig sitta och se det där flottiga morgonhåret vid frukostbordet resten av mitt liv....Nej - skall jag lyssna på hans/hennes (ok - hens) gnisslande tänder när jag skall somna resten av mitt liv?....lika bra att avsluta det här och nu...och leta rätt på någon annan"

    Många kämpar inte längre för att vårda och behålla det man en gång valt. Det är enklare (????), mer spännande och fräschare att börja om från 0...med något annat.
     
    Tyvärr ligger mycket i detta, där jag också ser en risk är när folk blir bekväma i sin ensamhet och ju längre tiden går uppstår risken att man blir mindre kapabel att kunna inleda ett långsiktigt och moget förhållande med någon annan. När verkligheten tränger sig på med alla sina brister som inte riktigt matchar de ideal, det perfekta förhållandet, den perfekta partner man själv har skapat i sin bubbla så känns det säkrast att hitta på ursäkter för att krypa tillbaka in i sin bubbla igen och fortsätta leva på hoppet om förverkligandet av de ideal man själv har skapat. Problemet är att de ideal aldrig kommer att återspeglas i verkliga livet och man hamnar i en ond cirkel. Och så finns det de som väljer att leva ensamma och finner tillfredsställelse i att leva på hoppet, de drömmar, teorier de har om partners, förhållanden. Det är som om många har glömt hur det är att kompromissa, att utifrån sin väg, sin partners väg skapa ännu en väg som blir gemensam för båda där de tar med sig delar från de själva och skapar något ännu mer. Sen finns det såklart faktorer som, sjukdomar, ej matchande personkemi osv osv. som kan göra det svårt att kunna fortsätta ett förhållande men det är en annan diskussion..
Svar på tråden Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad