sent missfall vecka 22
hej. är helt ny här men kände att det kanske kan vara bra att skriva av sig lite. jag och min sambo förlorade våran lilla pojk i november i vecka 22. allt hade sett jättebra ut och min grav flöt på hur bra som helst. tidiga sparkar osv. jag blev dock väldigt sjuk i hjärnhinneinflammation och därför klarade sig inte vårat lilla hjärta. har även en pojk som snart blir tre år. hade verkligen sett fram mot att ha två stycken små liv här hemma och att ge min pojk ett litet syskon. känns som att jag står och stampar på samma ställe. ni som har förlorat barn i magen, hur har ni gått vidare? jag får påtryckningar att jag måste gå och prata med någon. men tycker alltid det känns så opersonligt:/