• londonkarin

    "oansvaiga" engelsmän

    Hej alla, Jag har länge tänkt på en sak om hur engelsmän "uppfostrar" sina barn. Min man, hans syster och svärföräldrarna verkar helt bortkomna när det kommer till barns säkerhet, vad man gör när barn har hög feber osv. Att ha en thermometer hemma var sannerligen en "nyhet" for min svärmor! Det är alltid jag som varnar för faror (Kanske är jag en hönsmamma :) T.ex. Att inte springa och äta äpple (el äta i huvudtaget när man springer), stänga grinden för trappan osv osv. Ofta ser jag föräldrar i mataffären som ger bebisar hela vindruvor vilket jag tycker ser livsfarligt ut. Är det bara jag som är en svensk hönsmamma eller är det nagon mer I England som reagerat pa samma sätt som jag? Bara lite nyfiken vad ni har for asikter..

  • Svar på tråden "oansvaiga" engelsmän
  • tahira

    Jag har inte märkt av något sådant. Det är klart att jag sett någon som t.ex. inte spänt fast sin bebis ordentligt, men det har jag gjort i Sverige också.

    Jag tror att det finns ansvariga och oansvariga föräldrar både i Sverige och i England. Din svärfamilj hör helt enkelt till de oansvariga, men det beror inte nödvändigtvis på att de är britter. 


    Blev mamma vid 17, lever avslappnat och harmoniskt liv i London och avskyr gravida som röker: tahira-faye.blogspot.co.uk/
  • Zizzy Zimsson

    Äsch då... slappna av!

    "Barn födda på 50-, 60- och 70-talet borde inte ha överlevt sett till dagens säkerhetsnormer


    Våra barnsängar var målade med blybaserad färg.


    Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi
    cyklade bar ingen av oss hjälm.


    Vi drack vatten från trädgårdsslangen och inte ur flaskor.


    Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig
    överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.


    Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att
    någon faktiskt dog av det.


    Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och
    körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att
    vi hade glömt att sätta på bromsar.


    Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.


    Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd.
    Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen – ingen mobiltelefon.


    Vi hade inget Playstation, Nintendo eller X-boxar – i det hela taget
    inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, inga mobiltelefoner, hemdatorer eller chatrooms på Internet.


    Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!


    Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder,
    men ingen blev stämd efter dessa olyckor.
    Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden – bara vi själva.
    Kommer du ihåg olyckorna? Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att
    komma över det.


    Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs.
    Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev
    utstuckna, och gräset växte inte inuti oss i resten av våra liv.
    Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in
    och blandade oss i samtalet.


    Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, så de föll igenom
    och var tvungna att gå om ett år.


    Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa
    problemlösare och investerare någonsin.


    De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet,
    fiasko, succéer och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till
    alltihop. Om du är en av dem, Grattis!!

  • cloudberry79
    Zizzy Zimsson skrev 2013-02-09 13:51:07 följande:
    Äsch då... slappna av!

    "Barn födda på 50-, 60- och 70-talet borde inte ha överlevt sett till dagens säkerhetsnormer

    Våra barnsängar var målade med blybaserad färg.


    Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi
    cyklade bar ingen av oss hjälm.


    Vi drack vatten från trädgårdsslangen och inte ur flaskor.


    Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig
    överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.


    Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att
    någon faktiskt dog av det.


    Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och
    körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att
    vi hade glömt att sätta på bromsar.


    Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.


    Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd.
    Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen – ingen mobiltelefon.


    Vi hade inget Playstation, Nintendo eller X-boxar – i det hela taget
    inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, inga mobiltelefoner, hemdatorer eller chatrooms på Internet.


    Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!


    Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder,
    men ingen blev stämd efter dessa olyckor.
    Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden – bara vi själva.
    Kommer du ihåg olyckorna? Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att
    komma över det.


    Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs.
    Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev
    utstuckna, och gräset växte inte inuti oss i resten av våra liv.
    Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in
    och blandade oss i samtalet.


    Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, så de föll igenom
    och var tvungna att gå om ett år.


    Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa
    problemlösare och investerare någonsin.


    De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet,
    fiasko, succéer och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till
    alltihop. Om du är en av dem, Grattis!!" 


    Dödligheten bland spädbarn och barn har aldrig varit så låg som den är nu. Eftersom utveckling går framåt.
    (M)amma till V -07 och E -12
  • hannis

    Jag är gift med en engelsman och jag tycker nog nästan det är tvärtom här. Jag är mer avslappnad och mer "laid back" vad gäller barnuppfostran än vad makens familj är. Jag har kört BLW med vår son och maken har varit livrädd för att barnet skall sätta i halsen. Tror helt enkelt att det är mer individuellt än nationellt det där.

  • londonkarin

    Tack tack for comments! Var bara lite nyfiken... Mina barn är 2 och 4. Min man är helt enkelt MKT. mer relaxed an mig :)

  • Amanita

    Min syster är barnläkare och jag har sett henne ge massor av vindruvor till sina barn. En gång hittade hennes tvååring en vindruva på marken på en djurpark, hon fick äta den. Jag tycker peronligen att det var rätt äckligt, men jag skulle tro att en erfaren barnläkare har någorlunda koll på vad som är farligt. Hon är däremot helt rabiat när det gäller vatten. Jag var tvungen att kolla igenom hela området efter om någon hade en pool eller damm utan staket innan jag skulle köpa hus. Jag har inte ens vågat berätta för henne att jag i hemlighet drömmer om en egen näckrosdamm eftersom jag då i hennes ögon skulle hamna med rattfyllerister och barnamördare.

  • YokohamaNr2

    Njaa kan båda hålla med och inte hålla med håller med om termometer tex, det tyckte min man var totalt onödigt. Däremot vindruvor har mina barn ätit hela från början. Däremot tyckte min man att det var i närmaste övergrepp när vi var hos min bror och de inte hade flytande alvedon utan en stoppa in där bak sak vad det nu heter. Supp?

    Däremot ser jag hela tiden barn som sitter huller om buller i bilar och det tycker jag känns obehagligt. Min son frågade häromdagen när jag hämtade från skolan, han är 4.5 år varför hans klasskompis inte behövde säkerhetsbälte? Hon satt typ uppflugen på hatthyllan i bilen och vinkade till oss....

    Skolan  är ju en helt annan femma när det gäller säkerthet dock där har ju Health and Safety gått aldeles för långt. Våra barn får inte vara ute när det regnar för mycket, minsta frost på marken osv osv, skitlöjligt men då finns det ju föräldrar som stämmer skolan om deras gulleplutt skulle råka ramla och slå sig

Svar på tråden "oansvaiga" engelsmän