lämna en skrikande bebis

Ja, det har vi t.o.m fått broschyr av bvc att man ska gå iväg om man är frustrerad. Det är för att minska risken att inte skaka sitt barn.

Hur gammal är bebisen? Har bebisen kolik tror du? Mitt barn lugnade ner sig när man hade honom i sjalen pa kvällen - blev kanske en bra ställning och mysigt.

Om du har kollat att allt är ok, visst kan du lämna ett litet tag. Det är ju viktigt att du är i balans och t ex inte blir sa upprörd att du skakar barnet etc (menar inte att du skulle det men det händer ju trots allt flera utbrända mammor).

Pappan, nagon ur din familj eller t om en kompis kan ju komma en stund och lösa av dig. När min kompis fick sitt första barn som hade kolik, tog jag över ibland sa mamman kunde ga och duscha etc

Jag tror du själv känner vad som är rätt, hur du vill göra. Man lär ju sig höra pa barnets skrik om det är akut eller om man kan ga och ta en macka

Finns det verkligen INGA fördelar med att ligga ensam och gråta några minuter? Så om det gått så långt att föräldern håller på att tappa kontrollen. Då tror du inte att både bebis och förälder mår bra att gå till varsitt rum i två minuter? Barn som blir skakade, varför tror du att det går så långt att föräldern skakar sitt barn?

Min son var totalt omöjlig ett tag och jag var beredd att hoppa ut genom fönstret. Som tur är så är vi två här hemma och kan bytas av med varandra så att vi fick chansen att gå och skrika rakt in i en kudde. Men alla är inte två.

Ett skrikande barn plus sömnlösa föräldrar är INGEN bra kombination. När sonen var som bäst var han så rabiat att han försökte sparka sig loss ur min famn. Jag tänkte att "nu, nu är det något som inte står rätt till". Så vi besökte barnakuten. Där fick jag veta att det enda "felet" var en riktigt stark vilja. Dem sa till mig redan där och då: "Skrikande barn kan vara det värsta som finns för våra öron. Om du kommer till en punkt där du är påväg att brista. Lägg ner bebisen i hans säng och lämna rummet ett par minuter. Barnet skadas inte av att ligga i sängen medan du hämtar nya krafter."

Det finns alltid ett alternativ som väger över två onda ting!

Nej det finns inga fördelar att bebisen fåt skrika ensam. Som jag skrev i mitt första inlägg är det dock ibland det minst onda alternativet, om man känner att man är på bristningsgränsen och riskerar att skada sitt barn.

Efter att ha läst den här tråden undrar jag (som inte har barn själv) hur vanligt det är att folk känner för att skada sina bebisar eller faktiskt gör det...?

Om man ser till icke dödligt våld så är nyp,skrik åt bebisen,nerkastande/oförsiktigt i sängen och dyl inte speciellt ovanligt.

Ja TS, det är helt okej 

När en bebis skrikit i x antal timmar i sträck så tror jag det är ganska vanligt att tänka tankar som man skäms över, som är tabu, som man inte pratar om (för man vill inte ha anklagande svar och känna sig som en ännu sämre förälder). MEN jag tror inte att det är vanligt att man faktiskt gör det. Därför anser jag att det är bra att lämna rummet en minut eller två och faktiskt bara andas, så man orkar ett tag till.

Det är nog rätt vanligt att emellanåt ha mindre smickrande tankar om sin bebis men förmodligen mycket mindre vanligt att man skadar sin bebis. De flesta har lyckligtvis ändå en spärr och klarar av att stoppa sina impulser. Själv är jag ensamstående och ibland helt slut med min bebis. Märker att när jag inte fått nån som helst avlastning på ett tag att tålamodet börjar tryta. När det bara gnälls och ingenting är bra vad man än gör..grrr. Och om hen sedan råkar drämma till med nåt hårt..grr. Mina tankar är ibland bara att lämna honom där och då och gå för jag inte orkar mer. Men har aldrig gjort det. Men det är klart hen måste märka att jag är irriterad.

Jag hade aldrig lämnat min bebis.

Jag är ensamstående och har aldrig haft någon avlastning. Så visst har jag varit väldigt slut många gånger. Och frustrerad. Men jag har aldrig lämnat mitt barn. Det har alltid varit viktigt för mig att han är trygg.

Hörselkåpor är ett väldigt bra hjälpmedel när man vill hålla sig lugn. Helst gula, som kan få barnet att barnet att sluta gråta ibland av överraskningen.