Hur gör man?

Hej!

Du skriver att ni båda älskar varandra och ni vill vara tillsammans. Jag tror att ni båda är rädda för att bli lämnade, för hans del med tanke på vad som varit mellan er och för din del kanske en djupare oro att inte duga.

Försök att ta vara på er kärlek och livet ni har tillsammans och känn tillit. Ni har valt att vara tillsammans igen. Låt det sjunka in så att oron kan flytta på sig och bli mindre.

Det är bra att ni gått på familjerådgivning och att du tagit itu med din svartsjuka. Bra om ni kan prata med varandra om era känslor, både positiva och negativa. Det ger er en större trygghet med varandra.

Hälsningar
Gerd      

Hej igen och tack för svaret!
Nej vi är inte ihop riktigt, vi bor på var sitt håll och säger att vi separerat och bor på var sitt håll åt de man träffar.  Han jobbar borta, på helgerna när han har barnen så behöver jag plugga så vi träffas mest på kvällarna på helger.
Jag önskar att han vill satsa på"riktigt". Det känns bara som det rullar på, och händer inte mer! 
 

Hej!

Ibland kan det vara så att allt rullar på och på ytan ser det ut som om ingenting händer. Tiden kan göra sitt och det kan behövas en inre reflektion. Försök att prata med varandra och förstå varför det är som det är.

/Gerd

Vi kan inte låta bli varandra, och inte vara med varandra. 
Båda tycker att det är jobbigt att vi inte kommer framåt, mest jag tycker det är skitjobbigt!
Vi har gått på familjerådgivning fyra gånger nu. Vi har kommit fram till att vi inte förstår varandra.
Han tycker att jag ska se alla signaler och det gör jag tydligen inte.
Han vill inte måsta säga till mig om jag gör något som han inte mår bra av.
Då tycker han att relationen blir för komplicerad.
Sist vi pratade åkte jag hem gråtandes. Han sa att han var ledsen att säga att han inte trodde att vi skulle få det att fungera.
För att jag sa satsa eller inte.
Jag hade hemsk ångest och nästa stund, verkligen kände att jag vill väl inte ha det som det var innan den kvällen  heller nått mitt i mellan.
Han ville prata på nytt, det blev likadant. Vi kan inte förstå varandra, han tror inte på oss.
Jag håller med om det att vi inte tänker lika, men jag ser det som att man kan göra sitt bästa att förstå.
Han säger att han vill men törs inte och tror inte att det skulle fungera.
Det verkar som att han vill men ändå inte.
Borde jag lämna honom i fred så han får känna efter utan mig?