• Anonym (ledsen)

    Pojkvännens barn

    Hej!
    Jag träffade en man för nio månader sedan som är fantastisk på många sätt men jag vet inte längre om det är någon idé att fortsätta vårt förhållande. Skulle gärna vilja veta om det är jag som är känslig eller om det är hans beteende som inte är riktigt som det ska. 
    När vi träffades så hade han båda sina barn på heltid, de är 13 och 17 år gamla. Jag fick träffa sonen på 17 år nästan direkt men dottern ville han inte att jag skulle träffa för hon tycker att det är jobbigt med nya människor och känner sig begränsad i sitt eget hem om okända är där. Så de första sex månaderna så träffades vi inte mycket alls han kom förbi mig någon gång ibland när han kände att han kunde lämna den 13 åriga dottern hemma eller om hon var hos vänner. Vi sov aldrig tillsammans. Efter fem månader så fick jag komma in i hans hus när dottern var hemma för kortare besök. Jag har frågat om vi inte kan äta tillsammans eller kanske se en film tillsammans men han säger att det går inte för hon kommer inte att äta tillsammans med oss och hon kommer inte att se filmen tillsammans med oss hon kommer inte att lämna sitt rum så länge som jag är där och han vill inte att hon ska känna sig instängd på sitt rum så därför går det inte. Efter sex månader så började hon bo hos sin mamma varannan vecka men det fungerar så där, har de bråkat så åker hon hem till pappa och då kan jag inte vara där. Jag har bett honom att tala med sin dotter och han säger att dottern har sagt att hon vill inte att han ska ha ett förhållande med någon. De hade varit skilda ett år innan jag kom in i bilden och mamman och pappan har ingen som helst kontakt med varandra så dottern kan inte tro att de någonsin kommer att bli tillsammans igen. Frågar han om jag får komma och äta så säger hon aldrig i livet. Ska jag acceptera att hon bestämmer över vårt förhållande? Är nio månader för kort tid att börja ställa krav att jag vill att vi ska kunna vara under samma tak? Borde han ställa mera krav på sin dotter? Ska jag lämna honom? Som det är idag så kanske vi ses varannan helg om inte dottern är hemma och kanske nån enstaka timme där emellan, inte normalt tycker jag. Jag säger att han inte älskar mig tillräckligt men han säger att han gör det men att dotterns mående går före mig, jag kan förstå det men hur länge ska hon bestämma?   

  • Svar på tråden Pojkvännens barn
  • Gerd parterapeuten

    Hej!

    Naturligtvis behöver barn tid att acceptera sina föräldrars skilsmässa och tid för att lära känna nya partners. I ert fall tycker jag att det gått rimlig tid så det måste även handla om andra faktorer. Jag får intrycket att dottern inte mår bra och att hon behöver hjälp. Mannen du träffar och hennes mamma pratar inte alls med varandra och det kan påverka dottern negativt. De skulle behöva ta tag i den saken och dottern skulle kanske behöva komma till tals om hur hon upplevt skilsmässan och problemen efteråt. Självklart är det bra att han tänker på sin dotters mående men någonting verkar ha gått lite snett här. Du känner dig inte prioriterad och det är dottern som bestämmer när han och du kan träffas. Det är inte rimligt i längden. Han behöver bibehålla en bra relation till sin dotter. Därför är det viktigt att han förstår hennes problem och hjälper henne vidare så att hon kan acceptera er relation. Det låter sig kanske inte göras omedelbart men du behöver känna att han och du har samma mål och ni behöver någon slags plan för att komma dit. Om du lämnas i ovisshet kommer det att innebära problem för er att fortsätta tillsammans.

    Hälsningar
    Gerd . 

Svar på tråden Pojkvännens barn