• Äldre 28 Mar 08:11
    5158 visningar
    9 svar
    9
    5158

    Flyttat "hem" och ångrat sig?

    Nån som flyttat hem och ångrat sig, läntar ut igen etc?

    Hade varit lite kul att höra lite tankar kring att flytta "hem" till Sverige. Och vad andra har för erfarenheter av detta.

    Nån som lämnat Sverige för en andra gång?

  • Svar på tråden Flyttat "hem" och ångrat sig?
  • Äldre 28 Mar 08:25
    #1

    Yes yes yes! Bodde i USA i några år och flyttade hem när ett förhållande tog slut. Vaaaaantrivdes och flyttade tillbaka! Levde loppan i New York i några år till jag träffade min man. Vi bestämde oss att flytta till Sverige (mitt hemland) för att satsa på familjeliv och ja, det har varit tufft. Vi ångrade oss många ggr och det har tagit lång tid att känna oss hemma här! Nu har det gått 5 år och andra barnet kommer om några veckor. Enda anledningen jag skulle tänka mig att flytta tillbaka är om jag får ett riktigt bra jobberbjudande!

  • Äldre 5 Apr 22:19
    #2

    Länge sen jag postade frågan.

    Tänkte ge lite bakgrund till mina tankar.

    Vi flyttade hem ett par år sedan i samband med att vi skulle föda vårat andra barn (vi är båda från sverige). Köpte hus, fick jobb, startade företag, etc. etc. men på nåt sätt så har diskussionen allt sedan de första "smekmånaderna" innan allt sjönk in, kretsat kring att ta oss ut i den "riktiga" världen igen.

    Vi har det egentligen rätt bra i Sverige, med svenska mått mätt, vi har nära till både mor och farföräldrar, bor i ett stort fint hus i ett av de bästa områdena i stan, har välbetalda jobb med svenska mått mätt (dock mycket, mycket sämre än vi haft i utlandet och skatterna på det sen), barnen trivs. Men på något sätt så känns livet i Sverige ändå på nåt sätt som 1) väntan på semestern, 2) väntan på pensionen 3) väntan på döden. Vardag hela tiden och allt måste planeras och åter planeras. Hatar dessutom att flyga charter ;) och sen galonkläder på det då.

    Nu har lite "opportunities" kommit upp och vi har en "väg ut", känns som en no brainer, men hade varit rätt kul att höra hur andra resonerar/resonerat.

  • Amber1­975
    Äldre 5 Apr 22:24
    #3

    Jag bor utomlands, men har inte flyttat hem någon gång. Däremot längar jag ofta ihjäl mig till Sverige, men sedan när jag kommer dit blir det lite av ett antiklimax. Jag älskar Sverige, men jag vet inte... tycker ibland att allt är så svårt och komplicrat på nåt sätt.

  • Äldre 7 Apr 08:50
    #4
    SE10 skrev 2013-04-05 22:19:56 följande:
    Länge sen jag postade frågan. Tänkte ge lite bakgrund till mina tankar. Vi flyttade hem ett par år sedan i samband med att vi skulle föda vårat andra barn (vi är båda från sverige). Köpte hus, fick jobb, startade företag, etc. etc. men på nåt sätt så har diskussionen allt sedan de första "smekmånaderna" innan allt sjönk in, kretsat kring att ta oss ut i den "riktiga" världen igen. Vi har det egentligen rätt bra i Sverige, med svenska mått mätt, vi har nära till både mor och farföräldrar, bor i ett stort fint hus i ett av de bästa områdena i stan, har välbetalda jobb med svenska mått mätt (dock mycket, mycket sämre än vi haft i utlandet och skatterna på det sen), barnen trivs. Men på något sätt så känns livet i Sverige ändå på nåt sätt som 1) väntan på semestern, 2) väntan på pensionen 3) väntan på döden. Vardag hela tiden och allt måste planeras och åter planeras. Hatar dessutom att flyga charter ;) och sen galonkläder på det då. Nu har lite "opportunities" kommit upp och vi har en "väg ut", känns som en no brainer, men hade varit rätt kul att höra hur andra resonerar/resonerat.

    SE10 skrev 2013-04-05 22:19:56 följande:
    Länge sen jag postade frågan. Tänkte ge lite bakgrund till mina tankar. Vi flyttade hem ett par år sedan i samband med att vi skulle föda vårat andra barn (vi är båda från sverige). Köpte hus, fick jobb, startade företag, etc. etc. men på nåt sätt så har diskussionen allt sedan de första "smekmånaderna" innan allt sjönk in, kretsat kring att ta oss ut i den "riktiga" världen igen. Vi har det egentligen rätt bra i Sverige, med svenska mått mätt, vi har nära till både mor och farföräldrar, bor i ett stort fint hus i ett av de bästa områdena i stan, har välbetalda jobb med svenska mått mätt (dock mycket, mycket sämre än vi haft i utlandet och skatterna på det sen), barnen trivs. Men på något sätt så känns livet i Sverige ändå på nåt sätt som 1) väntan på semestern, 2) väntan på pensionen 3) väntan på döden. Vardag hela tiden och allt måste planeras och åter planeras. Hatar dessutom att flyga charter ;) och sen galonkläder på det då. Nu har lite "opportunities" kommit upp och vi har en "väg ut", känns som en no brainer, men hade varit rätt kul att höra hur andra resonerar/resonerat.

    Hej! Mmm, känner igen känslan du beskriver. Att vi bor här men livet händer någon annanstans. Fast jag har vant mig nu, blivit kvitt känslan lite. Det som var jobbigt för mig när jag kom hem var att jag trodde att mina gamla svenska vänner som jag inte haft kontKt med mer än sporadiskt de senaste 10 åren skulle vara mina vänner nu med. Men det funkade ju inte riktigt. Dessutom dog mina morföräldrar som jag sett fram emot att spendera tid med, min syster flyttade utomlands.... Jag har skaffat lite nya vänner men har svårt för svensktänket, denn pk hets som existerar och präktigheten på det. Vi har också lyckats bra! Tack och lov, hade egen verksamhet ett tag, ok jobb, husägare etc. Men vi fokuserar på familj, ha roligt och att bygga upp nya vänskaper! Resa etc!
  • Äldre 30 Apr 10:38
    #5
    SE10 skrev 2013-04-05 22:19:56 följande:
    Länge sen jag postade frågan.

    Tänkte ge lite bakgrund till mina tankar.

    Vi flyttade hem ett par år sedan i samband med att vi skulle föda vårat andra barn (vi är båda från sverige). Köpte hus, fick jobb, startade företag, etc. etc. men på nåt sätt så har diskussionen allt sedan de första "smekmånaderna" innan allt sjönk in, kretsat kring att ta oss ut i den "riktiga" världen igen.

    Vi har det egentligen rätt bra i Sverige, med svenska mått mätt, vi har nära till både mor och farföräldrar, bor i ett stort fint hus i ett av de bästa områdena i stan, har välbetalda jobb med svenska mått mätt (dock mycket, mycket sämre än vi haft i utlandet och skatterna på det sen), barnen trivs. Men på något sätt så känns livet i Sverige ändå på nåt sätt som 1) väntan på semestern, 2) väntan på pensionen 3) väntan på döden. Vardag hela tiden och allt måste planeras och åter planeras. Hatar dessutom att flyga charter ;) och sen galonkläder på det då.

    Nu har lite "opportunities" kommit upp och vi har en "väg ut", känns som en no brainer, men hade varit rätt kul att höra hur andra resonerar/resonerat.
    Efter att ha bott utomlands i 5 år är vi nu tillbaka i Sverige. Jag kan verkligen förstå dig, här är en evig väntan, men jag skulle vilja lägga till väntan på våren/värmen/sommaren. Vintern är ju HALVA livet men det enda man gör är att vänta på den andra halvan av året när man kan gå ut och göra något. Och det är SÅÅÅ brunt! Jag antar att första året är värst men jag börjar verkligen fundera över om det är livskvalitet det här? Att ha familj och vänner nära är det såklart men samtigt har vi ju lämnat vänner också.Nu tror jag att vi blir kvar i Sverige, att flytta med barn var hårt, jag vill inte dra upp dem snart igen.
  • Äldre 16 May 19:52
    #6

    Wow! Det var intressant läsning. Jag är nämligen australienare som har bott i sverige i 10 år. Jag trivs jättebra här, har ett bra jobb, bra livskvalitet (tycker om vintern och skogen för det mesta), samt tycker det är bra med allt föräldrarledighet, tillgång till billig dagis mm. Samtidig längtar jag hem till familj och kompisarna som jag har haft bra kontakt med under alla dessa år. Men jag undrar precis samma sak som er, kommer jag tycker det är försämrad livskvalitet 'hemma' i australien?  Det som jag älskar med sverige är jag kan ha ett bra jobb i en mindre stad, bor ute på landet eller nära till skogen och springa eller cyklar ute i naturen hela tiden. I Australien måste jag bor i en storstad för att ha ett bra jobb och köra 1 timmer utifrån staden för att 'friluftsa' på något sätt.

    Hoppas att det ge lite perspektiv på det hela! Och lycka till med vad ni bestämmer er! 

  • Äldre 17 May 13:20
    #7
    cshell skrev 2013-05-16 19:52:19 följande:
    Wow! Det var intressant läsning. Jag är nämligen australienare som har bott i sverige i 10 år. Jag trivs jättebra här, har ett bra jobb, bra livskvalitet (tycker om vintern och skogen för det mesta), samt tycker det är bra med allt föräldrarledighet, tillgång till billig dagis mm. Samtidig längtar jag hem till familj och kompisarna som jag har haft bra kontakt med under alla dessa år. Men jag undrar precis samma sak som er, kommer jag tycker det är försämrad livskvalitet 'hemma' i australien?  Det som jag älskar med sverige är jag kan ha ett bra jobb i en mindre stad, bor ute på landet eller nära till skogen och springa eller cyklar ute i naturen hela tiden. I Australien måste jag bor i en storstad för att ha ett bra jobb och köra 1 timmer utifrån staden för att 'friluftsa' på något sätt.

    Hoppas att det ge lite perspektiv på det hela! Och lycka till med vad ni bestämmer er! 
    Jag tror som du, att de flesta människor (inkl mig själv!) oftast tror att gräset är grönare pa andra sidan. Ar man "borta" längtar man hem, och är man hemma längtar man bort. Det ar saker som irriterar mig ofantligt här (i Frankrike) men inget är väl perfekt nagonstans. Man far försöka göra sig själv lycklig här och nu, det tror jag är det enda som funkar. Sen, det som jag saknar är familj och vänner. Nu bor tyvärr min familj spridd över världen, men där vi bor nu är iaf min mans familj nära. även om vi flyttade till Sverige skulle inte alla vi älskar bo just där, sa man far bara gilla läget. Har man en gang flyttat iväg förändras allt, men det inser man väl inte just när man är ung och gör det!! 
  • Äldre 26 May 16:52
    #8

    Tänker mycket på detta. Bor i Asien sedan 6-7 år tillbaka men funderar på att kanske flytta till Sverige när man fått barn upp i skolåldern eftersom skolan här är mycket tuff och dyr. Ungarna pluggar dygnet runt för att kämpa i hård konkurrens och vet inte om jag vill utsätta mitt barn för det. Men för min egen skull är jag rädd att livet i Sverige ska kännas innehållslöst och trist efter att ha bott i en myllrande asiatisk storstad så pass länge. Ett mycket svårt beslut.

  • Äldre 5 Jun 13:35
    #9

    Bor i Egypten och jag längtar då inte "hem". Detta är ju mitt hem nu! Det jag saknar från Sverige är väl de givande rättigheterna, att allt är organiserat, det finns strikta regler att följa när det kommer till t.ex. myndighetskontakter osv menar jag.
    Skall dock åter till Sverige om 3 dagar och jag bävar redan. Varje gång jag varit där de senaste ett par åren, så har det känts som att jag snarare är på en olidligt tråkig semester.
    Skulle egentligen bara hälsa på familjen nu men i och med att jag precis fått veta att jag är gravid så blir det väl en längre vistelse där - vi har trots allt även bra mycket bättre sjukvård i Sverige än i Egypten!

Svar på tråden Flyttat "hem" och ångrat sig?