• Anonym

    Kaos

    Jag och min man har levt tillsammans i cirka 15 år och har en 2-årig dotter ihop. Från början var vi otroligt kära och delade samma syn på livet. Under vår tid tillsammans har vi dock tvingats gå igenom en rad jobbiga händelser (flera dödsfall i familjen, 5 års ofrivillig barnlöshet, missfall, arbetslöshet etc) och istället för att svetsa oss samman känns det som om dessa händelser slagit in en kil mellan oss (pratar i princip inte längre med varandra och vårt sexliv är obefintligt) och idag vet jag faktiskt inte om vi skulle fortsatt leva tillsammans om det inte var för vår dotter. Samtidigt har jag sedan nästan ett år tillbaka en relation vid sidan av. Vi är kollegor och har under många års tid  utvecklat en väldigt fin och stark vänskap som förra sommaren övergick till en sexuell relation. Jag är beredd att separera för att starta ett liv tillsammans medan han inte vill lämna sina barn. I dagsläget känns det som om denna relation håller på att ta över hela mitt liv - den tid vi är tillsammans är jag oerhört lycklig men tiden vi däremellan (har ingen som helst kontakt utanför arbetstid) är helvetisk. Inser att jag inte kan fortsätta någon av mina relationer som de ser ut idag men vet samtidigt inte hur jag ska få ordning på mitt liv. Inser väl att jag egentligen måste bryta med min "älskare" men hur ska jag lyckas med det när vi arbetar ihop och hur ska jag kunna förklara för min man varför jag är otröstlig (vilket jag kommer vara om jag bryter)? Känns som om jag håller på att gå under!

  • Svar på tråden Kaos
  • Gerd parterapeuten

    Hej!

    Du och din man har kommit så långt känslomässigt ifrån varandra och du har blivit starkt involverad i en relation bredvid. Det verkar som att ditt äktenskap är över eftersom du tänker på separation och är lycklig tillsammans med den andre mannen. Det är inte lätt att stänga av känslor för någon, det tar tid innan de klingar av om det är det man vill. Om du skiljer dig så verkar framtiden med den andre oviss och därför behöver du tänka dig att i första hand kunna leva ensam. Den andre mannen verkar inte vilja förändra sitt liv.

    Hur du än gör det bli inte utan svårigheter. Om man tänker sig att du ändå skulle stanna kvar med din man måste du helt göra slut med den andre och inte alls träffa honom, helst inte jobba på samma ställe. Frågan uppstår då om du skall berätta för din man och hur han skulle reagera. Det är väldigt mycket jobb att reparera en relation efter en otrohet.

    Om du bryter upp hamnar du i en situation där du kanske hoppas på den andre mannen men inte vet. Det blir svårt att hantera det om han bara vill ha en relation bredvid. Du riskerar att känna dig utnyttjad. Om han också vill bryta upp och satsa på er relation, har ni två separationer att hantera samtidigt som ni skall satsa på er relation. Men allt går och det finns lösningar på sikt.

    Hälsningar
    Gerd      

  • Anonym (TS)

    En av de största orsakerna att jag och min man glidit ifrån varandra är hans humör (skriker och slår på saker - OBS aldrig på mig eller dottern) så fort han blir irriterad. Detta har han sökt hjälp för under det senaste året och vårt familjeliv har som ett resultat av detta blivit mycket lugnare och harmoniskare. Helst av allt skulle jag ju vilja att vi lyckades hitta tillbaka till varandra eftersom det skulle vara bäst för både oss och vår dotter - men är det över huvud taget möjligt att hitta tillbaka till någon efter att varit känslomässigt engagerad på annat håll?

    Funderar även över hur jag ska komma över mina känslor för den andra. Vi har ju känt varandra under lång tid och känslorna har sakta vuxit sig oerhört starka. Även om vi avslutar vår relation skulle det i princip bli omöjligt att inte träffas eftersom vi är väldigt specialiserade inom vårt område (bara 10-15 personer i landet som jobbar med liknande saker) så även om jag skulle lyckas byta arbetsgivare kommer vi hamna på samma möten, resor osv. Har dessutom redan försökt bryta flera gånger, eftersom vi båda har oerhört dåligt samvete över vad vi håller på med, men efter några veckor har vi inte längre stått ut - våra arbetsrelaterade samtal har fått allt större inslag av privata spörsmål, en tröstande klapp vid motgång osv ända tills vi varit tillbaka i den relation vi just brutit.    

Svar på tråden Kaos