Forum Känsliga rummet Relationsproblem
Inlägg från Visa alla inlägg
  • Anonym (ledse­n)
    Äldre 7 Apr 14:59
    4627 visningar
    26 svar
    26
    4627

    Vad gör man när ens man är deprimerad men vägrar göra något åt det?

    Min man har hamnat i en djupare depression men vägrar söka hjälp för "de kan ändå inte göra något". Han har varit deprimerad förut men då har han kommit ur det själv eller gått till en kurator han hade tidigare och då mått bättre. Vi har ett barn med en kronisk sjukdom och funktionshinder så vardagen är tuff. Hans förra kurator sa att han är känslomässigt störd antagligen på grund av sin uppväxt och det kan även förklara depressionerna och att han har andra svårigheter. Hon ville att han skulle gå hos psykolog och menade på att hon inte kunde göra mer för honom men han vägrar. Problemet är ju att han låter det gå ut över mig istället. Jag får ta all skiten och när jag säger ifrån så ska han flytta för det är ju lika bra för han kan ändå inte prata med mig och han skyller över allt på mig. Försöker förklara för honom att jag inte är hans kurator utan hans fru och försöker lyssna men det enda han gör är att gnälla över precis allt och vara sur ibland flera dagar i sträck. Sedan ska jag kramas och så helt plötsligt med honom när det passar han och då blir han sur när jag inte vill. Han säger aldrig självmant förlåt heller när han sårat mig. Vad jag än säger när han är så här passar det inte eller är fel. Han har också fjärmat sig från sina vänner och gnäller sedan för att han inte har några att umgås med och blir sur på mig när jag vill umgås med vänner. Allt kretsar kring honom och hans behov. Han behöver få ensam tid, han behöver få komma iväg osv. men om jag förslår att han ska åka iväg är det inte heller bra. Sedan kan han vara normal i flera dagar och allt rullar på bara och han är kärleksfull mot mig. Då kan också prata om saken utan att bråka medan han andra dagar provocerar fram bråk istället. Jag gör mest hemma men han gör också väldigt mycket, han är en bra pappa och jag älskar honom när han inte är så här. Han tror allt ska bli bra om vi söker avlastning för vårt barn vilket vi ska men jag vet att det inte kommer lösa hans depression. Vet inte vad jag ska göra längre är bara så ledsen....

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-04-07 22:45
    Min man har blivit så här nu sista tiden pga. depressionen. Han är inte så i vanliga fall och inte heller för jämnan (varje dag) och har inte varit så förut heller. Jag älskar honom och vi har varit tillsammans väldigt länge och har haft ett bra och stabilt äktenskap. Jag vill ha råd inte lämna honom.

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Vad gör man när ens man är deprimerad men vägrar göra något åt det?
  • Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 7 Apr 15:24
    #2
    Anonym (samma) skrev 2013-04-07 15:14:00 följande:
    Oj, det kunde vara jag som skrivit det här, min sambo är precis likadan... Det är så frusterande! Speciellt som jag har börjat få dåligt samvete när jag är med kompisar ibland. Då säger han saker som att "det är så trist att du alltid är borta, aldrig kan man umgås, det märks ju att du hellre är med dem än mig" men om jag då stannar hemma med honom så sitter han och spelar dataspel hela kvällen typ och pratar inte ens med mig.

    När jag föreslår att han ska hitta på ngt med vänner så har han ingen lust och han har knappt några vänner heller. Ibland tar jag med mig honom när jag och mina vänner ska umgås men då suckar han typ hela dagen före och tycker att det känns jobbigt att vi ska umgås med dem.

    Han är också likadan att ibland vill han kramas/ha sex helt plötsligt och då är ju jag oftast inte på humör och då blir han ännu mer deprimerad och känner sig avvisad och allt blir värre.
    Så är det här med väldigt likt. När jag vill att vi ska umgås vill han bara sitta med datorn för "han orkar bara det och det är hans avkoppling". Dessutom känner han sig avvisad och det blir värre när jag inte vill ha sex eller kramas då jag inte är på humör för att vi bråkat precis innan eller han varit sur.
  • Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 7 Apr 15:37
    #4
    Anonym (samma) skrev 2013-04-07 15:31:32 följande:
    Ja det är urjobbigt! Den där kvällen där jag ändrade mig och stannade hemma trots planer med vänner så satt han hela kvällen framför datorn för att få avkoppling och jag gick och lade mig vid 1-tiden på natten. Då blev han mer irriterad för att jag var tråkig och inte ville vara uppe och umgås med honom, men jag skulle ju till jobbet dagen efter.. :-/
    Vill jag umgås med honom vill inte han utan då är det datorn som gäller men vill inte jag när han vill så blir han sur.
  • Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 7 Apr 15:51
    #6
    MinaE skrev 2013-04-07 15:42:23 följande:
    Åhå :) Du har en liten martyr där hemma..

    Jobbar ni ? ( Har bara läst dig Ts )

    Nej män brukar ofta säga så har jag fått för mig : De kan ändå inget göra.. ! MEN tala om för han då han har en sån där bra dag,, att det är ju bättre han kollar OM de kan på ex psyk -Psykiater- Än att DU ska göra något.
    Tala oxå om att du INTE är hans psykolog och att han på riktigt sänker ert liv och förhållande med att blanda in dig och dra med dig i sitt månde och martyrskap. Var stenhård.

    Japp han är martyr när han har sina dåliga dagar! Det har jag sagt åt honom också. Och han blandar in mig och säger att det är för att han lever med mig han mår så här och att det löser sig om han flyttar. Men jag vet ju att det inte är sant. Är ju inte så här hela tiden men ibland flera dagar i sträck. Tack för bra råd! Uppskattar det verkligen!
  • Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 7 Apr 16:04
    #8
    MinaE skrev 2013-04-07 15:58:52 följande:
    Nä, jag förstår precis hur du menar. Men martyrer måste man behandla på ett särskilt skickligt sätt -Bolla tillbaka. Vilket är rätt svårt och kräver övning. Men du måste börja någonstans.. 

    Så jag tycker du börjar så !

    Jag ska flytta det beror på dig ! = Ok, ja gör det då. Sen inget, ingen feedback.

    Aldrig feedback, isf endast som tillbaka spegling.

    Jag ska flytta det beror på dig ! = Nej jag kan flytta! Eftersom du är ett sånt pain in the ass! 

    Har han ingen spegel på sitt martyrskap så kommer han själv bita i det sura äpplet och höra hur han låter alt sluta eftersom han inte får gödning. 

    Du kan oxå säga att nej nej sök INGEN hjälp för allt i världen! Vi går under här tills vi går isär.. 
    Bra råd tack snälla!
  • Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 7 Apr 16:11
    #10
    MinaE skrev 2013-04-07 16:09:41 följande:
    :D Vad kul att du uppskattade de ! 

    {#emotions_dlg.flower} 

    Det gör jag verkligen!
  • Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 7 Apr 17:46
    #16
    Smartie skrev 2013-04-07 16:56:24 följande:
    Men varför accepterar ni det här? Detta handlar inte bara om att era män är deprimerade. De spelar martyrer och beter sig som jättebebisar för att ni tillåter det!

    Förstå mig rätt: Jag menar inte att skulden är er. Dessa män får självmant ta ansvar för sitt beteende. Men den enda hållbara lösningen kanske faktiskt är att flytta isär ett tag? Då MÅSTE han skärpa ihop sig, då MÅSTE han söka hjälp, då KAN han inte skylla på er och bla bla. Tvinga honom ur de gamla hjulspåren och ge er själva och barnen ett bättre liv på kuppen! Sen när han börjar bete sig som en vuxen människa kan ni kanske hitta tillbaka till varandra igen?

    Att man är deprimerad kan man inte hjälpa. Men man har fortfarande ett ansvar för hur man beter sig mot sin omgivning! 
    Nej jag accepterar det inte och det säger jag till honom också gång på gång. Vill inte flytta isär, hade han varit så här jämt så ja men det är han inte.
  • Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 7 Apr 17:50
    #17
    Anonym skrev 2013-04-07 17:14:45 följande:
    Det är lätt hänt att man blir självisk vid psykisk ohälsa...
    Jag har varit i din mans situation fast jag är tjej. Det enda som hjälpte var att min kille tillslut gjorde slut pga mitt beteende, och då mådde jag ju så dåligt så jag inte visste vart jag skulle ta vägen, och insåg hur jag betett mig, för då var det allvar. Och då började jag gå till psykolog och jobba på att bli "frisk".

    Nu är vi tillsammans igen:)
    Han märker nog inte hur han beter sig själv... Kanske du ska anteckna hans beteende varje gång så han får se hur sjukt och hur mycket det är?
    Han vet själv hur han beter sig och det inte är ok och säger (när han har bra dagar) att jag ska strunta i när han blir så och låta honom vara ifred då för då går det över.
  • Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 7 Apr 17:53
    #18
    Anonym skrev 2013-04-07 17:27:55 följande:
    Det är så för att man blir medsjuk. En anhörig till en alkoholist blir medberoende och en anhörig till en psykiskt sjuk blir medsjuk.
    Man står ut för att man vet att där bortom sjukdomen finns personen man älskar. Och man väntar och förstår och står ut. Det är det som är det jävliga att det inte alltid är jävligt för då vore det enkelt att sticka. det jävliga är att det är bra, som vanligt så ofta.

    Förr eller senare kommer man till en punkt då det handlar om mig själv eller personen. Antingen eller. Alla mellanlägen har suddats ut.  Det är först då man kan gå.

    För det är så att eftersom de är sjuka är de inte helt ansvariga för sina beteenden. de är inte personerna som beter sig illa med vett och vilje utan det är sjukdomen som gör det. (en notering är att lagen fungerar så).

    Man kan inte tvinga en sjuk person att bli frisk. De måste inte skärpa sig, de kan inte. Herrrejävlar vad jag är trött på DET argumentet att det bara är att skärpa sig!!!!!!
    De måste inte söka hjälp bara för att någon annan säger att det är bra. De måste inse att de är sjuka och behöver hjälp och det jävliga är att bristande sjukdomsinsikt är en del av diagnosen. Moment 22 alltså!

    TS:
    Jag har inga bra råd alls. Jag vet "bar" hur jävla jobbigt och frustrerande det är.

    Ber om ursäkt för utbrottet.
    Helt sant!
  • Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    Äldre 7 Apr 22:44
    #24

    Ja jag skrev ju i  min TS att vi har ett barn med en kronisk sjukdom och funktionshinder så vi har haft det tufft då det har varit mycket tid och ork som gått åt till det samt att vi inte har någon avlastning. Min man har blivit så här nu sista tiden pga. depressionen. Han är inte så i vanliga fall och inte heller för jämnan (varje dag) och har inte varit så förut heller. Jag älskar honom och vi har varit tillsammans väldigt länge och har haft ett bra och stabilt äktenskap. Jag vill ha råd inte lämna honom.

Svara i tråden
Svar på tråden Vad gör man när ens man är deprimerad men vägrar göra något åt det?

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies