Hur bemöta frustrerad 1-åring?

Hej!
Jag tampas just nu med en dagligen frustrerad 1-åring.
Hennes frustration tror jag mest kommer ifrån hennes magproblem som hon har haft sedan hon föddes då hon har konstant magont, gaser och kan inte bajsa själv (detta är under utredning).
Naturligtvis så kan det ju dessutom handla om utveckling osv också, det är ju svårt som förälder att veta alls som rör sig i dessa små huvuden.
Men till saken; hon har blivit som förbytt de sista veckorna (inget speciellt har skett i familjen) och har gått från att vara "bestämd och livlig" till.. Ja, bråkig.
Hon slåss, rivs och skriker och vrålar.
Jag är ensam hemma med henne för det mesta och jag är enligt mig själv ganska duktig på att ge henne uppmärksamhet, pratat alltid med henne och berättar vad jag gör, vi läser, leker tillsammans, badar, går promenader osv. Så hon har absolut inte brist på uppmärksamhet. Snarare tvärtom även om jag försöker se till att hon försöker leka lite själv ibland också.
Men hon har börjat riva mig i ansiktet så fort hon kommer åt. Riktigt riktigt hårt. Och luggas.
Jag vet nu inte riktigt hur jag ska bemöta detta beteende då att försöka vara pedagogiskt med "klappa fint i stället" förmodligen är något hon inte förstår ännu.
Ska jag stoppa henne ich säga nej? Kan hon relatera till det eller ska jag helt enkelt bara försöka undvika hennes rivningar så gott det går och inte säga ifrån alls?
Eftersom jag alltid är ensam med henne så tar mitt tålamod slut till slut också och igår rev hon mig upprepade gånger i ansiktet tills jag hade några fina halvblödande rivsår. Då var jag tvungen att sätta ner henne i spjälsängen och gå ut ur rummet några minuter för att samla mig.
Är detta förresten normalt beteende för en 1-åring?
Tacksam för svar!