Jag väntade också tills vi var gifta; jag är judinna. Min man ville också vänta, så det var inga problem. Nu har vi ett underbart äktenskap och är mycket lyckliga Får ofta kommentarer som "Men känner du inte att du har missat något?" eller "Är det inte en hemsk tanke att bara älska med en enda person i hela ditt liv?", men jag känner inte alls så. Vi passar perfekt ihop och jag saknar inget!

Jag tror att erfarenhet till och med kan vara negativt (fast så behöver det så klart inte nödvändigtvis vara). Har man haft flera sexpartners, så är det naturligt att man jämför - är båda oskuld, så möter man varandra på ett annat sätt, helt utan att jämföra och döma. Man upptäcker allt tillsammans, vilket får en att bli riktigt sammansvetsad.

Min man var också oerfaren när vi gifte oss som 22-åringar. Före giftermålet hade vi varit tillsammans i två år (vilket är länge i våra kretsar - man gifter sig oftast snabbare än så).  

Nja, det finns ju inte så många riktigt religiösa judar i Sverige, så vanligt tror jag inte att det är. Men sådant brukar gå hand i hand med hur religiös man är. De som är traditionella, men som inte håller precis allt, väntar generellt sett längre än de som är helt sekulära. De kanske väntar tills de träffar någon de verkligen älskar och har ett fast förhållande med istället för att "experimentera" som många andra ungdomar gör. Jag har några vänner som har haft sex innan äktenskapet, men alla gifte de sig med den pojkvännen. De som är ortodoxa väntar dock tills de gift sig.

Jag håller inte riktigt med dig. Vi dejtar lite annorlunda än sekulära tjejer och killar, som oftast inleder en relation pga attraktion och inte upptäcker viktiga saker om varandra förrän efter flera år. Hur många trådar finns inte här om par som har helt olika syn om när de ska skaffa barn t ex? Vi dejtar för att se om den andra skulle passa som partner för livet, så vi ser först och främst till att våra värderingar och våra mål i livet stämmer överens. Ju mer man har gemensamt, desto bättre är det för äktenskapet. Det är viktigt att ha samma syn på familj, barnuppfostran, ekonomi, karriär, religion, etc, eftersom det just är sådant som oftast leder till skilsmässa. Och ändå finns det många par som inte diskuterar det innan det blir ett problem! Självklart måste det även finnas en fysisk attraktion, men det är inte det som ska avgöra. Det fysiska kommer att gå i perioder, ibland är man mer aktiv, ibland mindre, men vänskapen i äktenskapet måste bestå.

Jo, vi har inte sex de dagar när kvinnan menstruerar plus 7 dagar därefter. Så det blir mellan 12-14 dagars avhållsamhet varje månad. Du säger i ett annat inlägg att jag tonar viktigheten av den fysiska attraktionen - jag lovar dig att attraktionen förblir väldigt stark när man inte får ha varandra under 2 veckor varje månad Man går och längtar och flirtar och bygger upp en stämning och när man sedan äntligen får vara tillsammans igen, så finns passionen verkligen där. Man tar också vara på tiden man kan ha sex när man vet att man snart måste avstå igen och prioriterar det. Det är faktiskt ett riktigt bra recept på passion som jag skulle rekommendera alla par som tycker deras sexliv blivit lustlöst

Under de sju "vita" dagarna efter mensen ska man kontrollera och vara uppmärksam på småblödningar, så att man kan vara säker på att blödningarna upphört. Exempelvis bör man ha på sig vita underkläder och sova på vita lakan, så att man kan se eventuella blodfläckar. När man däremot har avslutat den "vita" perioden (vi kallar den så pga de vita underkläderna och lakanen), så ska man inte vara överdrivet uppmärksam utan man ska ge sig hän och njuta av att få vara tillsammans igen. 
Avhållsamheten gäller all typ av sex, men hur sträng man är med exempelvis icke-sexuella beröringar beror lite på hur religiös man är och hur man är som par. Det är ju något privat, något som paret själv avgör. Vissa par försöker till och med att undvika att ge varandra exempelvis nycklarna eller en tallrik, eftersom de skulle kunna nudda vid varandra. Min man och jag rör vid varandra på ett vänskapligt, icke-sexuellt vis under avhållsamheten, men skulle exempelvis aldrig vara nakna tillsammans eller något liknande, även om det inte leder till sex. Ju mer man gör sig "förbjuden", desto roligare blir det sedan     

Vi sover i samma rum, men skjuter isär våra sängar, så att vi inte kommer varandra för nära i sömnen. Jag har även på mig ett mer täckande och sedesamt nattlinne än jag annars har. I traditionella judiska hem finns det sällan dubbelsängar, utan två enkelsängar som står ihop under 2 veckor och isär 2 veckor. Vi har faktiskt aldrig tappat kontrollen och det känns helt enkelt otänkbart att göra det. Vi tycker båda att avhållsamheten är meningsfull och att den är bra för oss som par, så vi VILL inte göra fel. Det är underbart att längta. Visst kan vi även uppskatta längre perioder utan avbrott (under en graviditet), men det är även härligt att komma tillbaka till den vanliga rytmen av avhållsamhet och intimitet. 

Fast där resonerar du ju helt och hållet ur din sekulära synpunkt. För någon som är religiös så är äktenskapet inte bara "en massa papper man skrivit under". 

Om jag har läst 90% av en tidning och älskar det jag läst, så skulle jag visst våga skriva upp mig på en prenumeration. Jag litar på att resten är lika bra. Dessutom är vi människor som kan kompromissa, prata med varandra och jobba på problem (om de nu skulle uppstå). När vi gifte oss hade jag inställningen att "vi kommer att få det här att fungera", inte att allt måste vara perfekt - för det är det aldrig.

Det är nyttigt att längta och tråna. Vi har varit gifta i 12 år och ändå känns det helt nytt varje månad - det är rätt häftigt.

Strumpbyxor var också ett bra trick