Trött på alla gliringar...

Ja de har väl inget sexliv själva! Den kommentaren fick vi också höra med vår fjärde och femte. Det är oerhört ouppfostrat att säga så. Jag svarade med va tråkigt att ni inte kan glädjas med oss.
Då blev de tysta.

Lägger till ytterligare alternativ i kategorien "onödiga kommentarer".
Ska ni va med i Familjen Annorlunda?
Gör ni inget annat? 
 

Hmm... Jag 40 i februari och har för 1 timme sen fått ett pos gravtest!!!😃. Som sagt, jag fick 1:a barnet vid 18. Detta barn är oxå planerat och efterlängtat, men det är ju en helt annan trygghetskänsla idag. Njut och strunta i elaka tungor😊.

Bra svarat!

Jag pulsade på halloween. Var tvungen att gå och köpa ett till för säkerhets skull och det visade svagt plus det också.

Jag blir 38 nästa år och var som dig 18,1/2 när första kom. Hon blir 19 år i mars och ska bli mamma i april så hennes barn (mitt barnbarn) kommer få en morbror eller moster när den är ca 10 veckor.

Vi ska vänta med att säga till folk så vi iaf är i v10-12. Nu är jag i v6

Är 40 väntar nr 7 min äldsta blir 23 i jan och har en som på 2,5 år min minsta var 2 i sept! Det är få som gratulerat oss också så vi har hållt en låg profil! Det sura är alla kommentarer som : ska ni vara med i Familjen Annorlunda??,en till??? Vad många inte verkar förstå är att det är ett aktivt val vi gjort! Så jävla trist!

Min man är lite rädd för det där att folk ska tycka att vi är en freakshow men barnbarn som är äldre än vårt yngsta barn. Han har en dominant mamma som har en vass elak tunga som alltid klagat när vi skaffat barn. Vi har aldrig fått ett grattis så när vår dotter blev gravid fick min man i smyg prata med sin mamma så hon inte skulle ösa ur sin besvikelse att bli gammelfarmor vid 62 års ålder. För hon har visat tydligt när vi andra jag & min man samt hans bror och tjej blivit gravida att hon inte gillar det.

Vad trist att ni fått mkt negativa kommentarer! Jag misstänker att det finns de som tycker o tänker om oss med, vi är 42 och 48 och väntar nr fyra. Dock har alla gratulerat. Visst har jag fått många av kommentarerna ovan fast i så fall sagt med humor o värme, det har alltid varit i ett sammanhang där jag kännt att de är glada för oss. Mest har jag märkt att det väcker mkt känslor hos andra med mer än tre barn. Allt från chockat-men hur orkar du, jag höll på att knäcka mig på 2 st till åh, jag undrar varför vi inte fick fler när vi var unga, att karriären fick betyda så mkt. Men alla verkar tycka det är roligt för vår skull, även de som själva valt 1-2 st. Vet inte om det har litet m yrket att göra, läkare har ofta många barn, ses av en del som ytterligare status på ngt sätt. Har slutat att tänka så mkt nu när vi har landat i det. Det är vi som skall ha barn och vi är jätteglada. En äldre bekant sade tiill mig i början: Men vad är problemet? Det är väl bara att tacka och ta emot så länge de kommer. Hon är en superhärlig hippie som hade velat ha massor av barn o förstod inte ens tanken på att man kunde känna sig för gammal. Tar med mig hennes självklara inställning till det. Njut av era graviditeter! Naturen har sett till att ni fortfarande kan få barn, det är en gåva att glädjas åt.

Jag tror inte att denna typ av kommentarer bottnar i avundsjuka, även om det är skönare att tänka så. Jag tror att det handlar om helt vanliga, överjävliga och begränsande normer som drabbar människor med många barn likaväl som barnlösa eller för den delen homosexuella och ensamstående föräldrar. Ni går utanför människors normer och istället för attacceptera det och försöka se tillvaron utifrån ert pespektiv, lägger det lager av föreställningar och fördomar som begränsar er. Det är så onödigt. Enda sättet att motverka det är attha större tolerans för andras annorlundahet, som kan ha sig andra uttryck. Det finaste man kan ge varandra är handlingautrymme att göra som man vill utan att dömas.

Åhh, vad jag är avundsjuk på er, jag är 32 år och har 4 barn, fick första när jag var 21, dom anda 3 med en ny man och jag skulle mer än gärna vilja ha 2 till innan 40.
Men när jag fick grabben för 4 månader sen var det många som sa "nu är det väl ändå sista nu när ni fick en pojk till slut" som att jag fortsatte skaffa barn bara för att få en pojk?!?!
Visst, var det kul med en grabb efter 3 flickor, men jag bryr mig inte om könet på mina barn...
Det är EN på jobbet som frågade -när kommer nästa då?- när jag var upp och hälsade på, men jag hann inte svara innan dom negativa kommentarerna började hagla.
Nu är det mycket annat som också spelar in ang frågan om fler barn, så som tid, plats, ork, ekonomi och viktigaste frågan är om min kropp orkar, läkaren rekommenderade inte fler, och dels ska vi börja med utredning på ena dottern och under den perioden vill jag kunna fokusera på det.
Sen är inte mannen omöjlig, enda "skyddet" jag kan ha är en sterilisering och när vi pratade om det sa han -men tänkt om vi vill ha fler barn sen?-

Puffar upp en gammal tråd.

Är inte så långt gången än och omgivningen vet inte men känner redan nu att jag som 40+ kommer behöva ammunition mot folk som ska kommentera min ålder. Någon skrev ovan att man går utanför människors normer och det ska jag komma ihåg att säga ifall någon är plump mot mig. Någonstans finns tydligen ett tänk att man som 40+ redan är slut som kvinna och definitivt inte ska ge sig på att vara gravid (igen)!! Rätt trist faktiskt.

Har fler varit med om taskiga kommentarer och vad har ni kontrat med?

känner igen alla kommentarer..tråkigt. Är 41 och väntar nr6. Det är ju fasen mitt liv och jag som ska ta hand om dem så varför ska andra sucka så..jag längtar då efter min 5.e tjej som jag har i magen(har 1 kille)

Hej hopp..
Fyller 42 nästa vecka och väntar nummer 6..
Jag undrar med vad folk ska säga när jag berättar att vi ska ha barn.. 
Jag trodde jag var färdig med barnafödandet, men träffade mitt livs kärlek för ett år sedan och han har mist sitt barn .. 
Så nu väntar vi med spänning och stor längtan efter detta lilla knyte

Ha en fin dag! 

Måste bara säga stort grattis till er som väntar på sjätte barnet! Vad härligt!

Vi trodde också att vi var klara med bebisar men sen kom ändå tanken om "sista chansen".

Är 36 och väntar nr 4. Det var inte planerat, men inget pmedel är ju 100% säkert. Min största oro är att berätta för min pappas fru. Hon var upprörd redan vid barn nummer två och jag har inte träffat henne en enda gång sedan trean föddes utan att hon på något sätt lyckats inflika att vi inte bör skaffa fler... När jag sa att jag skulle på ultraljud med trean sa hon: ja, för det vore ju förskräckligt om det blev tvillingar...

Men ärligt talat, vad i hela friden har hon att bli upprörd över? Är det hon som ska ta hand om bebisen? 
Förlåt men jag blir så upprörd över folks avsaknad av takt och känsla ibland.

Vad i hela friden har hon med att göra om vad du gör med ditt liv?!
Ursäkta, men det känns som hon behöver en snyting av ngt slag. Iaf en avhyvling.
Men ärligt talat tror jag inte det biter på sådana ormar, det glider bara av eller så blir hon förbannad och du får det ännu jävligare. 

Tyvärr är det enda sättet att handskas med sådana typer är att inte lägga ngn betydelse i deras ord. Att lägga energi på att förklara eller försvara sig blir bara spill av massa onödig energi. 
Hade jag varit som du hade jag pratat med min pappa och berättat om graviditeten och undertryckt för honom att han måste få sin fru att sluta komma med elaka kommentarer för de sårar dig och är inte rättvisa. Låt han få ta fajten för dig, det är han som valt att gifta sig med henne och du är hans barn vilket borde gå före!

Hoppas allt går bra för er  
Har tyvärr allt för stor erfarenhet av bekanta som anser sig ha rätt att lägga sig i ens liv. Fy för dem! 

Tack båda för stödet. Orkar nog inte ta det med pappa heller. Inte gör att jag inte tror att han skulle stötta mig, utan för att han har det tufft nog med henne ändå... De var här för några dagar sedan och då sa hon inget om att vi inte borde skaffa fler utan bara att vi har många... Ett steg i rätt riktning? ;)