Är alla barn lika sociala?

Alla barn är olika och ska vara det för de är ju enskilda individer precis som du och jag och vi är kanske inte speciellt lika. Min 8åring är supersocial och hennes jämnåriga kusin är så blyg så hon knappt vågar heja på mig fast vi ses ofta.

Tycker det låter ungefär som dottern i den åldern med skillnaden att hon inte ens ålade/kröp efter och sträckte upp armarna. Idag är hon en högst normal om än ganska självständig 2åring.

Åh tack för svar. Anonym som svarat: skrattade din dotter inte heller högt vid den åldern?

Lyssnar gärna till fler erfarenheter :)

Hej! Jag känner igen mig EXAKT i din beskrivning av ditt barn och din oro.
Vår tredje dotter som idag är dryga två år betedde sig exakt så som du beskriver ditt barn. Det var jättesvårt att få ögonkontakt med henne, ffa på nära håll och fick man det så varade den inte länge alls. Jag var ett vrak av oro!!
Idag är hon en superverbal, glad och härlig tjej, om än lite försiktig i sociala sammanhang. Lite "slow to warm up".
Ögonkontakten är mycket mycket bättre nu (helt normal) och min oro har släppt.
Jag tror inte att du behöver oroa dig. Alla barn är verkligen olika och det är så lätt att man jämför med äldre syskon.

Åh tack snälla Sara för ditt svar!!! Det ger mig hopp! Man är ju så orolig så man håller på gå sönder... När började din dotter ge mer ögonkontakt? Tänker också mycket på detta då man sitter och "leker" tillsammans på golvet. Hon har mig gärna där, men tittar i princip aldrig på mig. Sen händer det ibland att hon gör det men vissa dagar känns det som om vi knappt haft ögonkontakt alls.

Så tacksam för era svar!!!

Barn har precis som vuxna mycket olika personligheter. Alla är långt ifrån lika sociala. Min stora son som är snart 4 år, var inte speciellt social som bebis och han uppskattar fortfarande stunder för sig själv. Han har väldigt stor integritet. Dock så är han en populär lekkamrat och har måna vänner, men det är först för ett år sedan som han verkligen kom in i gruppen på förskolan. Innan lekte han mest för sig själv. Barnen här på gatan är ofta här och vill leka med honom, men lika ofta som han säger ja så säger han nej. Är han uppe i något "projekt" (typ legobygge, bygga en koja, baka eller linkade) så vill han göra klart det istället för att leka med någon. Ganska lik sin pappa som med kan uppskatta ensamhet ibland. En liten fundersam och väldigt snäll professor är vad han är!

Vår andra son på 14 månader är helt olik vår äldsta. Han är precis som jag mycket social. Han är som mest nöjd när vi har folk hemma....Han fullkomligt älskar att vara på öppna förskolan och busa med de andra barnen. Han ler mot nästan alla och blir alltid kallad för solstråle. Jag tror han kommer uppskatta att gå på förskolan väldigt mycket nu i höst. Han blir arg som en bålgeting om han inte får vara med när t ex storbror leker med någon. En liten busig och social clown som säkert kommer glida på en räkmacka med hjälp av kontakter i livet. 

Väldigt olika, men fullkomligt underbara på sina egna sätt!  

Kan tillägga att jag var lite orolig för min äldsta son när han var yngre, eftersom han nästan alltid var för sig själv när andra barn t ex busade på kalas (med vår slät eller vänner). Men som sagt han har artat sig riktigt bra :)

Prata med dem på bvc om du är orolig. 

Tack igen för era svar.

Sommarlöv; ja barn kan verkligen vara olika - även syskon. Skönt läsa dina erfarenheter! Men min oro finns tyvärr. Hur stora kan skillnaden vara och det ändå är normalt? Man grubblar så...

Anonym Sara. Skulle du kunna berätta lite mer om din dotter? Min lilla är som sagt dålig på ögonkontakten men inte heller verkar hon intresserad av att dela upplevelser med mig... Kanske är det tidigt, men hon är ju ändå nio månader nu...

Jollret funderar jag också kring. Hon säger va va va va, ngn gång har hon sagt mamamama. Men oftast låter hon aaaaaaaaah medan hon leker. Blir så stressad över allt just nu så vore så tacksam att höra mer om era erfarenheter!

Jag har pratat med Bvc, men oron finns ändå...

Tror hon började skratta högt när hon var närmare året men minns inte exakt. Nu skrattar hon iaf så hon kiknar när vi busar med henne

Vår dotter gick lite sin egen väg under det första året och gjorde inte alls saker i den ordning man "ska". Nån måste ha missat att ge henne handboken i bebisutveckling Nån gång runt året kom de saker som var "sena" och övriga barn kom ikapp med de "tidiga".

Hej.

Tack för era svar och erfarenheter. Ögonkontakten förbryllar mig så...

Ni som känner igen er; hur var det med ögonkontakt vid amning. Min dotter tittar mig oftast inte i ögonen då heller. Tittar hon på mig känns det mest sim om hon tittar på min mun. Vill gärna pilla med sina fingrar där med. Annars tittare hon mest på mina kläder och pillar med dem...