Forum Inaktiva: Parterapeuten - Fråga experten
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Relationsproblem

    Ons 19 jun 2013 08:27 Läst 7278 gånger Totalt 0 svar
    Anonym (oroli­g)
    Visa endast
    Ons 19 jun 2013 08:27

    Jaha och vad händer nu? jag är gift sedan 4 år, min man och jag har inga gemensamma barn, jag har tre, och han har ett barn på 9 år. Hans son och jag går inte ihop med kemin alls. Vi lever nu alla här väldigt destruktivt. Jag upplever att vi är uppdelade i 2 läger här hemma. Min man säger rätt ut till mig att hans son behöver inte tilltala mig, respektera mig osv, vilket är åt båda håll, vi kommer ingenstans .Hanns son är väldigt pappig och dom blir i maskopi, då jag blir helt utanför och straffad för att vi inte bondar. Hans son pratar inte i onödan med mina barn heller, om dom inte tilltalar han först. Vi kan aldrig hitta på ngt för att det skiljer i åldrar på barnen och dom i sin tur är väldigt olika. Mina barn är utåtriktade och sociala. Min man är också väldigt tystlåten, och tjurig ofta. Nu orkar min man inte med detta längre säger han. Jag fattar inte hur jag/vi reder ut detta heller efter långt levende i det destruktiva. Min man och jag har känslor kvar för varandra, jag vil inte ge upp, vi kan ha det mysigt ihop han och jag. Känns som att barnen styr oss bort från varandra .Det skulle jag tycka vore oacceptabel andledning till en skilsmässa.Vi har en bra grund att stå på, förutom dom mjuka värdena nu då.

    Kort och gott är min man besviken och tjurig för att sonen och jag inte kommer överens, det går ut över våran relation, jag har så svårt för att behöva locka fram en positiv anda mot honom, för han själv är ingen givare ,och min man visar inte sin son att jag är hans fru heller som man behöver tilltala, är det så lätt att tycka det är ok, att avisa alla andra i en familj, det kan inte vara normalt att tycka det är verkligheten. Vad gör man??? trött tjej.  

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll