Hej, min son på 13 år har diagnos "lätt utvecklingsstörd".
Han ligger mentalt på samma nivå som lillasyster på 7 år.
Han går i särskolan i stan och får åka färdtaxi dit o hem.
Han har oxå syskon med div diagnoser, så det kan vara lite kämpigt ibland, både för honom, hans syskon o oss föräldrar.
Han gick kvar på förskolan ett extra år innan han började i särskolan och alla vänner han lekte med som barn, vände honom ryggen då dom började i skolan o han gick kvar på förskolan och började istället mobba honom.
Idag leker han ibland med några olika barn här omkring, alla är dom betdligt yngre än honom själv, men oftat leker han själv eller med lillasyster.
Han stortrivs i skolan, där alla är sig själva och man inte blir mobbad för att man är annorlunda, men oroar sig själv med undran om han får jobba med sin stora dröm som vuxen, en oro som även vi vuxna delar, utan att oroa honom med det.
Han kommer aldrig klara en vanlig skola och hur framtiden ser ut, kan bara framtiden utvisa.