Klarar inte av min svärmor... (långt)

Jag kan inte ge dig något direkt råd. Själv har jag sagt till min svärmor att jag inte tycker hon och jag ska umgås då det inte funkar. Vi träffas kanske en gång vartannat år på nån släkttillställning. Min man umgås med henne hemma hos henne eller hos oss då jag inte är hemma, och våra barn träffar henne på samma sätt. Det är SÅ skönt att slippa träffa henne och vi mår alla bättre på det här sättet.

Jag har samma problem med min svärmor. Hon lever kvar i 60 talet. Falsk , ljuger. Bitter kvinna . Mitt första barn talade hon skit om. - titta vad konstig han är.
Inför resten av släkten på middagar.
Hon träffar inte sin son , mig eller barnen. Jag får känslan att hon bara tigger pengar.
Hennes ideal av familj var min mans bror. Han och hans tjej har 3 barn. Bor i hus och har bra jobb. Det var hennes dröm. Nu har dom separerat.
Då sökte sig kärringen till mig . No no ,
Nu sitter hon där ensam på jul och midsommar. Träffar barnen och min man kanske hon gör 1 gång om året.
Det är som hon inte fattar vad hon gör.
Jag kan tillägga att hon dricker en del. Jag vill därför inte ha henne i närheten av barn.
Som jag sa till min man - hon känner inte ens mig.
Vi umgås enbart med mina vänner och föräldrar. Min mans vänner ställer aldrig upp på att vara barnvakt. Min man kan gå ut med sina vänner. Men som jag sa till min Mann . - jag är trött att bli behandlad som andra klassens medborgare. - jag och mina barn umgås bara med folk som behandlar oss med respekt.
Min Mann tror inte heller på det min svärmor säger till mig eller ungarna. Jag fattar inte hur hon över huvud taget har vänner eller familj som hälsar på henne.

Destu mer du skiter i henne och din mans familj destu bättre mår du. Eftersom hon snackar skit om ungarna får hon knappt träffa dom . Jag har blockerat hela hans familj på Facebook . Jag mår bättre utan dom .

Klart du ska bryta, din man får åka och hälsa på dom själv. Men hur bekväm är du med att erat barn träffar dom utan dig? Din man är konflikträdd alt så orkar han inte, hur kommer han kunna säga emot svärmor när hon snackar skit om dig eller ska mata er 5 åring eller annat?

Ja, vi har nyligen haft ett rejält bråk om det här då jag till slut bara la mig ner på golvet och grät som jag aldrig gråtit förut och hade seriösa planer på att ta ut skilsmässa och skita i det här. Jag bröt ihop, helt enkelt, och det var väl bara på tiden för innan någon säger något vill jag säga att jag verkligen försökt hitta någon slags lösning för att det ska funka med hans familj. Jag orkar inte med dom och allt deras drama. Har nog med drama i mitt eget för att utstå att min svärmor, nu när min man och mitt barn kommer dit ensamna, inte drar sig för att fälla nedlåtande kommentarer om mig gällande min arbetslöshet, hundallergi och annat smått och gott. Hur jag sabbat allting och att dom bara vill att vi alla ska ses och jag bjuder inte till. För vadå, mitt liv är ju inte värt nånting liksom.

Jag tänkte faktiskt flytta hem till min mamma och bara bryta upp nu, av ren självbevarelsedrift för jag känner hur det här bara tar knäcken på mig eftersom min man blir så påverkad. Men stannade för att vi har ett barn tillsammans och för att han bönade och bad mig på sina bara knän. Ibland så vet jag bara inte om det är värt det att stanna, jag blir ledsen att han inte ber henne sluta göra så, för det gör han inte, han bara sitter där och lyssnar, ibland så har han till och med trott på det hon sagt och kommit hem och börjat hacka på mig, då har jag blivit asförbannad för han har ingen rätt att anklaga mig för de lögner och falskheter hon spottar ur sig. Det är så sårande att han inte tar illa vid sig att hon sitter och kritiserar mig och hittar på saker...

Det är som att han håller mig ansvarig för att relationen mellan mig och hans mamma är så som den är och därmed har en negativ inverkan på deras relation. Men jag är den som försökt, jag har suttit och tagit skit från henne för att behålla husfriden eller vad man ska kalla det, och det blev mycket av den varan. till slut tröttnade jag på att bli behandlad sådär för det fick mig att må så dåligt. Ingen annan svärdotter blir behandlad som mig, inte när jag har varit med iallafall. Så då sa jag ifrån och sa varför hon sårat mig och att jag var trött på hennes hårda behandling, men då var jag bara dum och överkänslig enligt svärmor. Hon sköt också iväg en massa om att jag ju gått hos en psykolog och då måste ju felet ligga hos mig osv. Blånekade att hon skulle ha gjort någon av de saker jag sa och jag bara hittar på för att sabba och jag får själv ordna det där för hon får tydligen göra precis som hon vill mot precis alla här i världen. Jag kan inte direkt säga att hon har försökt visa mig någon slags respekt, jag skiter i att hon inte tycker om mig, man kan behandla varandra med respekt och visa hänsyn ändå...

Jag vet att man inte kan ändra andra människor, men jag hade hoppats att man trots att man gått hos en psykolog fortfarande har rätt att säga ifrån när folk är elaka mot en, men då kastas det i ansiktet på en soma tt det skulle vara någonting man ska skämmas för. Jag har aldrig skämts för det och jag har till och med berättat för min närmsta släkt, och jag tycker det är skamligt att vissa människor tycker det är ok att nedvärdera en för att man gått i terapi eller hos psykolog... I mitt fall har jag gjort bägge, jag har mått urdåligt av det här, det bara tär på en mer och mer...

Så ja, jag vet inte. Just nu flyter det bara på, jag bara kör. Men ja, han försöker, nu var han jäkligt tuff mot sin mamma senast i telefon när hon försökte styra och ställa med honom så det kanske finns hopp. Jag vill itne skapa osämja, men jag tycker han ska vara på min sida och vara lojal mot mig, jag sa att han kanske kunde säga om hon säger något om mig att snälla, det där vill inte jag höra och sedan byta samtaslämne...

Har sagt till sambon att jag inte vill att vår dotter ska åka dit, vill inte att svärmor ska spy galla över mig så hon hör, för det verkar ju luta åt att det kommer vara så... Så ja, min man sa att han inte vill åka dit särskilt ofta och han vill nog bara vara där på födelsedagar ändå sa han så det är nog så det får bli. Självklart kommer den där visan om att jag undanhåller hennes barnbarn, men... Jag vill inte att våran dotter ska bli inblandad i den här sörjan och om hon inte kan bete sig som annat än en bortskämd tonåring som liksom faller till så låga billiga trick så ja... då får hon själv stå sitt kast kan jag tycka... Ja, vi får väl se. jag har nog ingen bra inställning till det här, men jag är så jäkla less så det finns inte...

Tycker att din inställning till hela situationen har varit och är helt beundrandsvärt mogen.  Herregud vad du fått ta emot skit. Och det här med att gå I terapi, det är är juh människor med självinsikt som faktiskt söker sig till psykologer, dom som är sjuka på riktigt går juh aldrig till någon eftersom "det inte är nåt fel på dom"
Släpp alla tankar på att försöka fortsätta umgås med henne, hon kommer aldrig ändra på sig. Men du kommer frigöra så mycket energi om du vägrar låta henne komma hem till er eller att du åker till henne.

Skit I vad alla kommer att saga, om dom känner henne så förstår dom dig. Och visa för er dotter att du inte tar skit från folk, speciellt någon som borde känna respect för dig som har  burit  och fött hennes sons barn.  Och säkert tillfört hans liv mycket glädje.

Ja här fortsätter nu cirkusen. Svågern har brutit med oss för han har "en annan syn på pälsdjursallergi" än vad vi har, vad nu det betyder. Jag tror inte jag kommer förstå, men mest av allt vill jag nog inte veta. Min man ringde och bjöd honom på vår dotters kalas, han började då sin klagosång om hur besvärlig jag är. Man kan inte vara allergisk mot hans hund för den är ju allergifri. Att sedan försöka förklara för honom att det inte finns allergifria hundar, utan hundar som har mer eller mindre allergen, det är helt omöjligt... Sen ställde han krav på att jag ska ta fler blodprover och att han ska ha exakta svar osv... Jag trodde inte mina öron, men ja, där har vi det. Min man tände till och ringde upp honom och sa att det där var inte ok, varav svågern började svamla om allt möjligt. Sen skickade han arga sms om att han tyckte vi förstört i familjen osv...

Svärmor skulle komma på min dotters kalas först, men tackade nej i sista stund för det var så fint väder så hon drog iväg med husbilen istället... Så vi fick förklara för vår dotter att svärmor tycker semestrar är viktigare än hennes kalas. Och svärmor har varit borta med husbilen månader i sträck, kom hemm för ett par veckor sen. väljer ändå att skita i kalas, lägga ned lite lite möda på att ordna hundvakt. Sen förväntade hon sig att vi skulle ha ett separat kalas där hon fick gratta vår dotter... Så nu har vi kommit överens, det får hon inte. Hon bryr sig ju inte om våran dotter eller oss, så då kan det vara och hon ska inte få specialbehandling när hon är så egoistisk.  Sen sa hon, angående att min man och hans bror är osams, att båda måste bjuda till... vad nu det innebär? för vi har bjudit till medans dom bara hållt på och ställt till med bråk och tjafsat en massa när dom inte får sin vilja fram... nä, nu har vi tröttnat båda två, nu tar vi en paus från allt det här dramat...

Ja nu är jag tillbaka igen, för nu mår vi dåligt båda två och ja, jag ville väl egentligen bara skriva av mig lite...

Min man ringde svärmor i mitten av oktober och sa att nu tar vi en paus. Först blev hon otroligt upprörd, sen ringde hon upp min man och skrek och skällde om allt möjligt och sa att vi inte ska straffa henne för hur svågern beter sig och att min man ska bjuda till och ja, en massa mer tydligen. Allt vet jag ju inte, då min man skött all kontakt för han ville göra så och det är nog bäst att jag denna gång håller mig utanför kom vi överens om, har tagit diskussionerna med svärmor förut och då hon inte har nån respekt för mig whatsoever och förnekade allt jag sa och kallade mig elaka saker så blev det ju inte bättre liksom. Ja, en massa blev det. Min man ringde mig på jobbet och var alldeles förstörd. Vill ju inte bli osams såhär när svärfar nyligen gått bort, men det är sätta ner foten nu eller härda ut tills vårt äktenskap spricker totalt och svärmor tar livet av mig.

Hon kallade oss småsinta, vi gör en höna av en fjäder och hon förstod ingenting. Som att tala med en vägg tror jag. Men nu är det gjort. Sen har hon gjort alla möjliga saker, hon berättade för min man att hon åkt hit och stått och stirrat på vårt lägenhetshus och tänkt gå in till oss, hon har nyckel. Så nu har vi börjat låsa säkerhetslåset. Ringde också dotterns förskola och sa, men det har dom ju som en regel att de inte lämnar ut barnet till någon om inte vi specifikt angett vem som hämtar, att det fanns en liten risk att hon skulle dyka upp.

Svågern ringde och var arg strax efter för plötsligt skulle han ha kontakt igen med min man, nu mådde svärmor dåligt och hade problem med hjärtklappning, vilket antagligen beror på att hon blivit så upprörd, så min man ringde upp och då grät hon och tyckte synd om sig själv osv. Det här hände typ på dotterns födelsedag. Dumt att min man ringde kanske man kan tycka, men själv förstår jag när ens ena förälder nyligen gått bort och svågern ringer och gör en stor affär av det. Jag frågade om hon behövt söka läkarhjälp men det hade hon ju inte. Jag vet att man ska ta såna här saker på allvar, när det gäller hjärtat, men det är svårt att veta om hon verkligen har problem med hjärtat eller om det var för att få kontakt och utöva den känslomässiga utpressning som hon ju ofta ägnar sig åt...

Så ja, julen blev ju inte sådär jättekul, för svärmor har laddat hela släkten emot oss. Min mans moster ringde och ville att vi skulle ringa en familjeterapeut och att vi skulle lösa detta med en gång, hon var orolig för sin syster sa hon. Så ja, nu har hon vänt alla emot oss och alla rusar till hennes räddning, fastän hon är den som betett sig dumt... Jag blir så trött... Men ja, min svärmor är duktig på att få alla att se henne som ett oskyldigt offer, för hon gör ju inget fel... Hur man kan bli så blind och så hjärntvättat... Det är skrämmande...

Ännu jobbigare är att min man inte sover så bra om nätterna, tror han klandrar sig själv trots att jag upprepat sagt att han inte gjort fel, vi måste sätta ned foten för annars kommer vi bli så överkörda i framtiden också för det blir bara värre och värre. Måste säga att gränsen går då vårt älskade barn blir inblandat. Ibland så klandrar han mig. Jag har då genast svarat med att det är svärmor som beter sig illa och ställer mig emellan och utmålar mig som ett problem som måste elimineras annars kan de inte umgås längre för det är bara en massa fel på mig. Så jag har sagt, lugnt och bestämt att jag kan gå. Jag vill inte bli smutskastad eller uthängd, klandrad för saker jag inte gjort mig skyldig till. Har inte förtjänat hennes avsky då jag varit snäll och trevlig och tagit hennes elakheter länge utan att säga något för att jag inte ville ha några konflikter. Nu blandades vår dotter in och då är det nog. Det har också varit så att svågerns barn har fått saker och allt i svärmors hem i leksaksväg är hennes, svärmor köpte en tårta med en liten prinsesskrona på som det barnbarnet skulle få trots att min dotter också ville ha den och så fort man säger något om våran dotter börjar svärmor omedelbart prata om svågerns barnbarn och hur fantastisk hon är.

Jag sover inte heller bra om nätterna, lider av panikångest över att ha konflikten vilandes över mig och det har nu börjat yttra sig i bröstsmärtor som jag vet då jag blivit noga undersökt inte är något annat än kopplat till att jag periodvis lider av ångest... vissa dar tänker jag att jag ska gå för ibland verkar det för mig som att det kanske är lösningen och då kanske dom slutar upp med det här bråkandet, men att inte få vara med min dotter varje dag, det skulle verkligen ta kål på mig... Och jag älskar fortfarande min man, även om jag oftast skärmar mig från honom numera så kvarstår det ändå. Är rätt säker på att han älskar mig, men att han är vilsen. Det är ingen ursäkt, men en anledning till att det är som det är och han ska boka tid hos läkare och försöka få hjälp för att han mår dåligt psykiskt nu av hans mammas beteende...

Vill inte helleratt min man ska hamna tillbaka med de här människorna som faktiskt är grymma mot honom, alltså psykiskt, för det är ju kanske så det kommer bli om vi bryter... Men ja, vi har en lång väg att gå, ska väl ta kontakt med familjeterapeuten igen. Det har vi gjort en gång tidigare, då de hoppade på oss gällande barnvagn och efter vårt missfall...

Vi har också skickat ett mail till svärmor, eftersom det inte gick att prata med henne då hon förnekade allting. Tror inte hon läst det, eller så sitter hon och är arg över det eller sitter och visar det för alla och säger att alt detta har de ljugit ihop... Men, det var vårt gemensamma beslut att försöka förklara vad det är vi tar illa upp för och varför vi vill ta en paus från att ses. Kändes också skönt att få ner på pränt just vad vi blivit ledsna för, vad det är hon gjort. Vi förklarade en del av de senaste grejerna hon gjort, som exempelvis släppa loss sin hund på mig som nyligen fått en stark allergisk reaktion (det var väl inget att bli upprörd för menade både svärmor och mannens moster, det vara bara att hon inte tänkte och hon visste inte och hon...  hon stod och tittade på medans hennes hund hoppade på mig, och hon var mycket väl medveten om att jag haft en allergisk reaktion hon bara trodde jag överdrev och ljög...många bortförklaringar blir det...) men framför allt att hon inte skulle komma på vårt barns kalas för att det var fint väder och hon hellre åkte på semester än att komma på det... Det var bara droppen, hade det bara varit det hade man kanske blivit ledsen men inte gjort såhär, men just hur det byggts upp, hur man sett hur hon inte bryr sig om någon utom sig själv och svågern osv, alla saker hon gjort genom åren bara samlas på en hög...

Nu har det varit tyst, svågern skickade sms och ville absolut lämna julklappar och födelsedagspresenter till vår dotter från stackars svärmor som mår så dåligt. för svärmor tänker minsann på sitt barnbarn iallafall vilket tydligen är mer än vi gör. Han fick lämna dom utanför dörren, vi vill inte träffa honom och det gjorde han en affär av att det var så synd om honom att han inte var önskvärd i vårat liv osv... Jag ville inte ha julklapparna, men ja, vi tog emot dom ändå för dom insisterade sådant. Känns bara inte som gåvor givna med omtanke. Sen på julafton skickade min sambo ett sms till svärmor och skrev god jul och tack för julklapparna till vår dotter, inte mer än så. svärmor skickade då ett sms till mig och skrev god jul och sen mitt namn och utropstecken. Tror hon håller på och spelar något av sina konstiga manipulationsspel som jag inte förstår mig på, eller så är jag paranoid och hon bara råkade skicka till fel nummer... men det sista låter bara korkat, och hon är ju inte liksom korkad inte...

Jag är arg, besviken, ledsen, så full av ilska så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Till första bästa psykolog kanske...

Vad tråkigt att du inte fick svar på ditt långa inlägg i januari! Och att tråden puffades av en reklamrobot. Men ändå, det fick mig att läsa den (igen, tror att jag läst för något år sedan). Hur har det gått med allt? Hoppas att du mår bättre!

Hej!

Usch dessa jobbiga svärmödrar som kan aldrig vara nöjda! Har själv en svärmor som tjatade ständigt att jag inte hörde av mig och föreläste för mig om hur saker och ting ska vara. Sanningen var att jag hörde sv mig en gång i månaden men det räckte inte för henne. Det var så mkt annat också hon sa, uh jag tröttnade som fan på henne, sen sa jag till henne:" jag har visst hört av mig till dig, men du påstod att jag inte hör av mig. Eftersom du säger så, så kommer inte jag att höra av mig mer, då kommer inte jag att vara arg på dig när du säger att jag inte hör av mig, för då säger du sanningen. Jag kan inte bli förbannad på det som är sant. Sedan frågade jag henne: " vad är det du vill? Duger inte jag som din svärdotter, om icke då kanske jag ska lämna din son och låta dig hitta en fin fru till honom, en fru som duger åt dig lilla mamman. Varför tror du att jag vill höra av mig till dig när du hittar på massa elaka saker om mig som inte stämmer?Om du tycker att det är så roligt att tala illa om mig så fortsätt gärna.. Jag kommer inte att ta illa upp för medan du talar illa om mig så kommer jag att fokusera på mig och njuta av mitt liv, något du verkar sakna. Roligt att du finner mig så intressant, hade jag varit verdelös så hade du kanske tyckt synd om mig och varit min bästa vän, men eftersom jag är så himla bra så är du nog elak bara för att du är svartsjuk. Det sa jag utan någon agression, utan lugnt men menat. Jag kan säga att min svärmor blev utan ord. Hon nämner mig inte längre.

Till er alla med jobbiga människor kring er lär er först älska er själva och kom ihåg vissa människor lever på att skada och såra andra, och det bästa de vet är att få en reaktion. Reagera inte, kom ihåg om någon är elak beror de främst på att den personen inte mår bra, eller så är det ren avendsjuka.

Till dig med den jobbiga, eller rättare sagt svärmor som är sjuk i huvudet byt nummer, flytta långt från henne, omge dig av människor som stöttar dig och får dig att må bra. Livet kan vara tuff som den är, det sista vi behöver är människor som trycker ner oss. De som är mest elaka utan anledning mot en, det är de som är mest missnöjda med sig själva. Slösa inte energi på sådana människor! Fokusera på era liv! Följ egna mål och lev era liv. Sluta tro att man är skyldig vara snäll mot någon elak bara för att det kr en familjemedlem !!?

Lägg inte så mycket energi på din svärmor fokusera på att hitta något som passar dig och gör dig glad. Sök ett jobb eller fokusera på att komma in på en utbildning- vet att du klara det!!!! Skit i den sjuka svärmor som är så missnöjd med sig själv att det missnöjet lägger hon över på dig själv. Inget fel att du gick till en psykolog- det är bara ett tecken på att du vill få ordning på ditt liv och må bra. Det förtjänar du också! Men varför berättar du allt till din svärmor? Måste hon veta att du går till en psykolog? Är det maken som skvallrat för mamman?då får du hålla saker hemligt för honom också!!! Berätta inget till svärmor om ditt liv, prata inte, och när hon säger elaka saker om dig... Ex: om hon säger något som får fig att känns dig värdelös så behärska dig,visa ingen reaktion. Kom ihåg när hon är elak då vill hon se dig förkrossad, samla mod och gör inte henne den tjänsten.

Själv har jag en svägerska som fjäskar in sig hos svärmor men så fort svärmor vänder ryggen talar hon illa om henne. Sen kommer hon rusande in för att tala om vad svärmor sagt om mig. Jag däremot talar aldrig om för svärmor vad svägerskan sagt, tycker att det är slöseri med tid. Men en dag när jag hade en mindre rolig dag och svägerskan kom och sa att svärmor hade sagt att jag inte tilåter min man höra av sig, han hade säkert hört av sig oftare men det är jag som inte tillåter honom. Min svägerskan så på mig med nyfikens och väntade på en reaktion. Men jag sa med helt lugn röst: " jaså sa hon det? Nää hon menar nog inget illa, lilla mamman hon saknar nog sin son, hon borde nog ha lärt honom att höra av sig oftare.

Jag kan säga så här.. Många gånger jag varit förbannad, tog mig tid att lära mig att det inte är värt ngt att reagera på andra människors ord! Jag är en fri människa och har rätt att välja min väg! Jag känner mig själv och de som klagar på mig utan anledning- bara för att de ska må bra, stackars dem!

Varför lägger du och din man så mycket fokus på hans mamma? Förstår varför hon njuter! Det är som att ni vill ha henne godkännande och kärlek och hon vet det men inte vill ge det! Sluta med detta !! Fokusera på er istället! Lyssna inte på vad hon pratar och när hon pratar om svågerns barn positivt! Så håll med henne för helvete- då får du se vad hon blir förbannad! Vet att det är svårt men kan du inte bara lära dig skita i vad hon säger?!!! Är det så viktigt vad hon säger!? Näää det är det inte!!!

Ingen är värd ens välbefinnande. Låt 2015 vara ett år då du bryter med alla eller träffar lite som möjligt de som gör dig ledsna. Umgås med de som får dig att le, lär dug älska dig själv, för jag har svårt att tro att du älskar dig själv. Älskade du dig själv så hade du vetat att ingens ord, elaka ord och handlingar är värda att få dig att må dåligt!

Min mor hade en jobbig svärmor kostade henne mkt energi och tårar. Pappa sa aldrig ngt, aldrig försvarade han henne . Min mamma blev sjuk och dog, pappa förlåt aldrig sig själv att han inte stod på mammas sida. Jag klandrar min elaka farmor, men jag är också arg på min mor som inte tog tag i detta, struntade i alla som var elaka och fokuserade på sig själv! Bestämde mig själv att aldrig tillåta ngn stjäla min tid och energi från mina barn.

Eller varför inte låta mannen fara själv utan förklaring.

Ja har samma problem som dig tuvär ja har en svärmor + 4 svägerskor som avskyr mig min svärmor sa när ja och min man gifte sig denna kommentaren "ja det kunde juh ha varit någon bättre en henne dom han kunde ha gift sig med men ahja ja får väll vara sk lycklig då". Och när allt hade lagt sig efter bröllopet då blev det värre ja och min man fick missfall 2 vänder och vi försökte flera gånger till och med att få special hjälp och då säger hon denna kommentaren ja titta hon kan juh inte ens få barn och fick dom andra att spä på enu mer och få mig att känna mig liten och hon tjata varje gång när ska ja få mina barnbarn då. Och på varje kalas så vägrar alla att prata med mig ja är som den där svarta fåret sim alla ska spotta på. Nu har ja 3 barn och hon är fortfarande lika hemsk och hon ringer och tjatar hela tiden att hon ska komma hit och får hon inte komma så tjuter hon. Oh åker man dit så ignorerar alla mig och gör allt för att ja ska må skit va ska man göra?