Otroligt rädd för förlossningen

Jag väntar tredje nu och är oxå rädd, första förlossningen var fruktansvärd så jag förberedde mig från dagen jag plussade andra gången. Då tränade vi avslappning (varje dag) och det gick bra. Den här gången ska jag träna andning oxå så jag har ngt att fokusera på och det ska ju hjälpa med smärtan oxå :) nu är jag rädd eftersom jag inte hunnit med ngn smärtlindring utan tvingats föda "naturligt" men jag antar att det är smärtan du är rädd för? Så mitt tips är att förbereda dig så gott det går och använda all smärtlindring du kan när det väl är dags :D

Jag är också livrädd. Fick barn för 13 år sedan. Förlossningen blev dramatisk och slutade med sugklocka (som lossnade två gånger) och två bastanta BM som hävde sig på magen samtidigt som hjärtljuden gick ned på bäbisen och de skrek efter akutsnitt. Bäbisen lyckades de få ut innan akut teamet kom in. Jag sprack hela vägen och barnet konstaterades senare ha en mindre CP-skada. Sa att jag aldrig mer skulle bli gravid! Nu är jag gravid igen efter att ha blivit gravid trots p-piller. Abort övervägdes men när det kom till kritan så kände jag inte att jag kunde göra det bara pga min rädsla. Jag blev rekommenderad av BM att ta kontakt med AuroraBM och få hjälp att gå igenom förlossningsjournal och bearbeta min rädsla. Tyvärr så stämmer inte journalen med mina upplevelser. Det står inte att jag sprack, det står inget om att sugklockan lossnade och det står inget om att bäbisen fastnat eller fått syrebrist. Jag känner mig nästan ännu mer orolig nu. Jag är inbokad på fler samtal för att bearbeta min rädsla, men nu känner jag mig inte säker på att jag kommer att lita på de som jobbar på förlossningen. Jag som redan spruckit hela vägen och som haft och har vissa besvär med detta känner mig så fruktansvärt osäker och utlämnad. Jag oroar mig för det här varenda dag och vet inte hur jag ska klara det här :(

Jag hade en jobbig första förlossning så jag va precis som du jätte rädd och nervös när andra skulle komma. 
Nr.2 bestämde sig dock för att komma 4 veckor för tidigt, så när värkarna väl började så va det bara att hänga med. För mig släppte mycket av oron när de väl började då hade man liksom inte tid att oroa sig utan fick lyssna och koncentrera sig på sin kropp. De gick även jätte fort med nr 2 vilket jag är väldigt glad över, det tog 5 timmar från första känning. Andra barnet brukar gå snabbare vilket är kanon då du kanske bara har ont halva tiden :p. Det går så mycket lättare allting =). De kommer gå kanon bra och när det är dag bara lyssna på din kropp och fundera inte på va som kommer utan på de som är just nu =)

Grattis och lycka till =) 

Låter verkligen inget kul! Doula som jag är så VET jag att vi kan stötta och hjälpa till med mkt!! Ta er en titt in till; www.doula.nu Lycka till och kom ihåg att även ta er en titt i boken (Föda utan rädsla) av Susanna Heli. Verkligen en kanon bra bok så läs den och ta hjälp av hennes tips och tekniker.

Kan ni tänka er snitt?

Jag var också otroligt rädd för förlossningen.
Jag låg och grinade på nätterna och trodde verkligen att jag skulle dö när dagen kom.
Jag satt och planerade min begravning mer eller mindre.
Så fort någon pratade om förlossningen började jag att grina.
Jag trodde att värkarna skulle göra så ont så jag skulle skrika efter kejsarsnitt.

Men när dagen väl kom fattade jag inte ens att det var värkar. Sambon ringde in för att han tröttnade på att jag bad han trycka mig i ryggen var 3 minut.
Vi kom in och var öppen 6 cm.
Bad om att få bada och i badet ville hon komma ut.
Dom frågade om jag ville ha smärtlindring men jag hade inte ens ont.
Kroppen jobbade på så fruktansvärt så man behövde bara trycka på, precis som när du är hård i magen och lär trycka på innan det åker tillbaka i röven på en.
Man hinner inte ens känna hur det känns.
Två krystvärkar så låg lillan på bröstet och all (smärta) var som borta.
Jag sprack ingenting och kunde kissa på en gång.
När du väl ligger på förlossningssängen kommer du inte att tänka efter på hur rädd du är.

Nu skulle jag kunna göra det tusen gånger om och det är den bästa upplevelsen jag har varit med om.
Du kommer känna dig så oerhört stolt när du ligger där och insett att du precis har tryckt ut ditt barn och fan va värt allting va!

Vad är det som skrämmer er mest? Att det ska göra ont? Att man ska spricka? Eller att ngt ska gå snett?

Jag hade en sk jobbig förlossning. Låg inne i 12 timmar med värkar utan smärtstillande. Tog sedan epidural och 3 timmar senare kom min lilla tös. Jag var inte rädd en enda gång under den tiden. Utmattad men kände mig trygg med personalen och min sambo som var otroligt bra stöd. Jag hade ont men det var ingen smärta som jag inte kunde kontrollera. Kände aldrig att det gjorde så ont att jag skull e dö eller liknande utan det var värkar som kom med jämna mellanrum. Efter att jag fått epiduralen blev jag piggare och kände knappt av värkarna. helt plötsligt skulle jag krysta för att jag var öppen 10 cm. Krystade 2 ggr sen gled lillan ut. Kände det knappt.
När jag fått upp henne på mitt bröst så försvann allt som hänt innan. De 15 timmar det tog var bara ett minne...
Önskar er lycka till! !

Minbokomlivet.blogg.se