Jättenojjig över förlossningen

Är i vecka 35+2 med barn nr 2. Har en dotter på 8 år och med henne sprack jag jättemycket (och blev klippt) under förlossningen (som tog 22 timmar).. Opererades efteråt, dom fick sy runt ändtarmsöppningen, inne i slidan samt det dom klippte upp. Mådde jättedåligt i cirka ett halvår efter förlossningen och kände att jag inte kunde ta hand om min dotter. Nu är jag LIVRÄDD för att samma sak ska hända igen.. BM säger att risken är mycket mindre med barn nr 2 och efter att ha undersökt mig så tyckte hon att allting har läkt jättebra (syns inte ens där dom klippte). 

Men, jag kan inte sluta nojja över detta... Ska prata mer om förlossningen med BM på måndag, ska skriva ner massa frågor tills dess.. Hon sa att jag skulle försöka skriva ihop ett förlossningsbrev också, så kan vi gå igenom detta oxå på måndag.

Ni som sprack eller klipptes med barn nr 1, hur blev förlossning nr 2 för er????