• Äldre 25 Aug 21:51
    8082 visningar
    28 svar
    28
    8082

    Olydiga barn?

    Jag måste fråga om det finns fler med samma erfarenheter och om någon funnit en lösning på problemet.

    Mina grabbar är fyra och sex och jag har alltid fått höra hur duktiga dom är på dagis och i skolan. Dom äter fint med bestick och spiller knappt en smula, lyssnar på instruktioner och har inga problem med att komma ihåg det dom blir tillsagda.

    Det är inte ovanligt att barn är änglar borta och annorlunda hemma men jag undrar om det här inte är extremt. Den senaste tiden har barnens impulskontroll varit obefintlig och det har inte gått att lita på barnen det minsta.

    Listan kan göras oändlig över alla saker dom gjort och varje gång blir jag lika paff. Vi pratar om vad dom får och inte får göra men trots överenskommelser och löften tar det inte många timmar eller ens minuter innan dom struntar totalt i alla löften. När jag frågar varför så får jag svaret: För att jag ville.

    Ibland är dom ångerfulla efteråt och lovar att det aldrig ska upprepas men det hindrar dom inte från att göra om samma sak igen och igen och igen, ibland bara minuter senare. Någon som känner igen sig? Går det över?

    Förklaringen "för att jag ville" skrämmer mig och jag ser framför mig hur livsfarliga dom kommer att bli om tio år om dom inte börjar använda hjärnan hemma såsom dom gör på dagis/i skolan.


  • Svar på tråden Olydiga barn?
  • Äldre 26 Aug 21:58
    #1

    "För att jag vill" kanske är lättaste svaret, jag skulle inte alls bli orolig om en 6 eller 4 åring sa så. Hur mycket är dom på förskolan? Kanske har de långa dagar och är trötta när de kommer hem. Att en 4 eller 6 åring inte kommer ihåg vad som lovats timmar tidigare är inte att vara olydig, utan fullkommligt normalt. Kanske behöver du mer uppmuntran till att komma ihåg vad som lovats, och få massor av beröm och positiv uppmärksamhet när de faktsikt kommer ihåg och gör som ni vill.

  • Äldre 26 Aug 22:04
    #2
    +1

    En sa till mig för ett tag sedan, du har lyckats med uppfostran av barnen. De lägger ner allt krut på att sköta sig borta, når de kommer hem så orkar de inte helt enkelt med allt.

  • Äldre 26 Aug 22:18
    #3
    Emmyl skrev 2013-08-26 21:58:15 följande:
    "För att jag vill" kanske är lättaste svaret, jag skulle inte alls bli orolig om en 6 eller 4 åring sa så. Hur mycket är dom på förskolan? Kanske har de långa dagar och är trötta när de kommer hem. Att en 4 eller 6 åring inte kommer ihåg vad som lovats timmar tidigare är inte att vara olydig, utan fullkommligt normalt. Kanske behöver du mer uppmuntran till att komma ihåg vad som lovats, och få massor av beröm och positiv uppmärksamhet när de faktsikt kommer ihåg och gör som ni vill.



    Nja, värst har det varit i sommar då dom inte varit på dagis alls och vi pratar inte timmar utan snarare minuter.

    I Grekland bad jag dom gå ut och vänta utanför rummet medan jag packade väskan för vår utflykt med hyrbilen. Halvt på skämt och halvt på allvar för att jag numera förväntar mig precis vad som helst, så säger jag åt dom att INTE hoppa i poolen under tiden. Tio minuter senare kommer jag ut och ser dom bada med kläderna på. Varför??? "För att vi vill" blir svaret...

    Samma sak med att rycka nappen ur lillasysters mun, tömma duschflaskor i badet, rycka ner solskydd för lillasyster, stoppa spelkulor i munnen (till slut svalde han en förstås) osv osv. Ibland får jag för mig att dom tror jag pratar tvärtomspråket och tror att dom ska göra precis det jag säger att dom inte får, men efteråt brukar dom säga att dom förstod att dom inte fick men att dom ville...
  • Äldre 26 Aug 22:19
    #4

    Låter som min son...


    Nu kör vi!
  • Äldre 26 Aug 22:22
    #5
    FaberCastell skrev 2013-08-26 22:18:11 följande:


    Nja, värst har det varit i sommar då dom inte varit på dagis alls och vi pratar inte timmar utan snarare minuter.

    I Grekland bad jag dom gå ut och vänta utanför rummet medan jag packade väskan för vår utflykt med hyrbilen. Halvt på skämt och halvt på allvar för att jag numera förväntar mig precis vad som helst, så säger jag åt dom att INTE hoppa i poolen under tiden. Tio minuter senare kommer jag ut och ser dom bada med kläderna på. Varför??? "För att vi vill" blir svaret...

    Samma sak med att rycka nappen ur lillasysters mun, tömma duschflaskor i badet, rycka ner solskydd för lillasyster, stoppa spelkulor i munnen (till slut svalde han en förstås) osv osv. Ibland får jag för mig att dom tror jag pratar tvärtomspråket och tror att dom ska göra precis det jag säger att dom inte får, men efteråt brukar dom säga att dom förstod att dom inte fick men att dom ville...

    När du säger saker som "hoppa inte i poolen" så kanske du väckte en ide hos dem. Säg vad de ska göra istället för vad de inte ska göra. Skulle mina barn ha spelkulor i munnen skulle jag ta bort dem, samma sak med duschflaskorna om de blev tömda.

    Låter nästan som om de skulle vara understimulerade?

    Och igen, vad händer när de GÖR som de är tillsagda? Får de beröm och positiv uppmärksamhet?    
  • Äldre 26 Aug 22:23
    #6
    +1
    FaberCastell skrev 2013-08-26 22:18:11 följande:
    I Grekland bad jag dom gå ut och vänta utanför rummet medan jag packade väskan för vår utflykt med hyrbilen. Halvt på skämt och halvt på allvar för att jag numera förväntar mig precis vad som helst, så säger jag åt dom att INTE hoppa i poolen under tiden. Tio minuter senare kommer jag ut och ser dom bada med kläderna på. Varför??? "För att vi vill" blir svaret...
    Hmm...du gav dem väl idén...? Flört
    Kanske hade de inte hoppat i poolen om du inte hade nämnt den..?

    Oftast upplever jag att det blir bättre resultat om man säger vad barnet ska göra istället för vad hen inte ska göra.
  • Äldre 26 Aug 22:42
    #7
    Emmyl skrev 2013-08-26 22:22:31 följande:
    När du säger saker som "hoppa inte i poolen" så kanske du väckte en ide hos dem. Säg vad de ska göra istället för vad de inte ska göra. Skulle mina barn ha spelkulor i munnen skulle jag ta bort dem, samma sak med duschflaskorna om de blev tömda. Låter nästan som om de skulle vara understimulerade? Och igen, vad händer när de GÖR som de är tillsagda? Får de beröm och positiv uppmärksamhet?    



    Ja dom får beröm när dom sköter sig och guldstjärnor när dom gör något extra bra. Naturligtvis får dom otroligt tydliga instruktioner om vad dom ska göra. Idag pekade jag på golvet i badrummet, pratade extra tydligt och visade var dom skulle vänta på mig medan jag hämtade shampot i tvättstugan. När jag vänder mig om är dom ute i hallen och i vardagsrummet...

    Labyrintspelet blir inte så kul utan kula så därför har kulan funnits kvar. På dagis finns inte alls dessa problem men hemma skulle jag inte bli förvånad om killen som fröknarna säger är en förbild för de andra vid matbordet, helt plötsligt tömmer ketchupflaskan i smörasken.
  • Äldre 26 Aug 22:51
    #8
    Natulcien skrev 2013-08-26 22:23:19 följande:
    Hmm...du gav dem väl idén...?

    Kanske hade de inte hoppat i poolen om du inte hade nämnt den..?

    Oftast upplever jag att det blir bättre resultat om man säger vad barnet ska göra istället för vad hen inte ska göra.



    Jag visste att dom gillade att bada i poolen och därför la jag till "hoppa INTE i poolen" när jag sa till dom att stå utanför rummet och vänta.

    Bästa resultat ur lydnadsperspektiv har varit att fösa dom framför sig som boskap, alltid blockera alternativa utvägar eller möjligheter till påhitt (ta bort alla spelkulor, alla shampoflaskor t ex) men det känns inte vettigt att det ska behöva vara så med två killar som tydligen sköter sig exemplariskt på andra håll.
  • Äldre 27 Aug 07:48
    #9
    +1
    FaberCastell skrev 2013-08-26 22:42:49 följande:


    Ja dom får beröm när dom sköter sig och guldstjärnor när dom gör något extra bra. Naturligtvis får dom otroligt tydliga instruktioner om vad dom ska göra. Idag pekade jag på golvet i badrummet, pratade extra tydligt och visade var dom skulle vänta på mig medan jag hämtade shampot i tvättstugan. När jag vänder mig om är dom ute i hallen och i vardagsrummet...

    Labyrintspelet blir inte så kul utan kula så därför har kulan funnits kvar. På dagis finns inte alls dessa problem men hemma skulle jag inte bli förvånad om killen som fröknarna säger är en förbild för de andra vid matbordet, helt plötsligt tömmer ketchupflaskan i smörasken.

    Nej, labyrintspel är inte kul utan kula, så vill man spela labyrintspel kanske man ser till att inte ha kulan i munnen längre om det annars tar bort. Vill man ta ketchup själv så häller man inte ut, annars så får föräldrarna ha på det för att sen ställa undan flaskan. Så enkelt tycker jag det är.
  • Äldre 27 Aug 09:00
    #10
    Emmyl skrev 2013-08-27 07:48:18 följande:
    Nej, labyrintspel är inte kul utan kula, så vill man spela labyrintspel kanske man ser till att inte ha kulan i munnen längre om det annars tar bort. Vill man ta ketchup själv så häller man inte ut, annars så får föräldrarna ha på det för att sen ställa undan flaskan. Så enkelt tycker jag det är.



    Ja man tycker ju att det borde vara så enkelt. Kulan har tagits bort massor av gånger och lika många gånger har vi sagt att han riskerar att svälja den ifall han har den i munnen. Likt förb. stoppar han in den och till slut svalde han den. Efter det var han chockad och sa att han aldrig skulle göra om det men jag vet inte om jag tror på det...

    Lösningen är alltså att ta bort alla källor till problem och fösa dom som boskap som jag beskrev tidigare? Jag vet att det fungerar men tycker att det borde gå att få dom ta fram det förstånd dom visar på andra håll? I fallet med badrummet då jag behövde be dom vänta medan jag hämtade shampoo så skulle jag helt enkelt låst in dom? Känns inte riktigt rätt väg att gå. Skulle helst vilja kunna lita på dom och ge dom ansvar istället för att begränsa dom. Jag vet ju att dom kan klara det.
Svar på tråden Olydiga barn?