Vad tycker ni om skolan i det land där ni bor?

Du ser!!!

Det är en katastrofal metod. Ingen kan lära sig läsa med den.
Din dotter är antagligen fullständigt normalt utvecklad, hon har bara haft en enorm otur.

Jag förstod att du menade skrivstil och jag kan hålla med dig till en viss grad.

Seyes lignage används nästan enbart i Frankrike och ja, man kan ifrågasätta varför, speciellt när undervisningstimmarna är så få.

Rälsarna som i det amerikanska systemet räcker.

Ok, så nu till din dotter. Köp Ecrire et Lire au CP eller Papyrus och börja från början. Leo et Lea är också bra, kanske för tråkiga texter bara. 

Väldigt viktigt att göra nu innan de påstår att hon är dyslektiker när hon går i CE2. Det finns ett forskat samband mellan vilken method eleverna har haft i CP och dyslexi procentsatsen.

Läs gärna också Colette Ouzilou: Dyslexie, la vraie-fausse épidémie.

 

När det gäller skrivstil, om du vill se snabba framsteg, använd Les cahiers de Daniele Dumont (Hatier).

Stackars din dotter.
Jag blir så arg när jag ser hur många barn förstörs av idiotiska metoder - och ja, jag skulle också tappa respekt för lärarna. Absolut.

Detta är mycket mer allvarligt än att vara lite dåligt bemött som förälder, tro mig.

Hade jag inte köpt Leo et Lea åt min systerdotter skulle hon ha varit i samma sits.

Tragisk situation.

Jag lärde själv min dotter läsa franska med Leo et Lea, gick lätt som en plätt.
(men som sagt, det var innan Ecrire et Lire au Cp kom ut, och den metoden är bättre ur texternas synvinkel). 

Vad säger ni till henne när hon uttrycker sina känslor. TS?

Vi bor i Kina och barnen går i amerikansk internationell skola.
Jag älskar skolan här och fasar för att en dag flytta hem och kanske ha barnen i svensk skola.
Jag gillar att de uppmärksammar alla framsteg, de ser barnen som individer. Det råder ingen Jantelag här,man får lov att vara duktig.
Eleverna har respekt för lärare o andra vuxna och skolan är mer strikt. Men inte på fel sätt, det är mycket skoj lek och glädje.

Vi försöker förstas peppa henne sa gott det gar

Min barn går i skola och dagis på Island och jag tror skolan här är rätt lik den svenska. Fast en fördel är att saker inte är så formella och byråkratiska. Men det är något som förvisso genomspeglar hela samhället. Min son har vissa autistiska drag och behöver lite extra hjälp i skolan. Detta har han fått utan att vi behövt be om det ens. Mina vänner i sverige blev förvånade över att han får extra undervisning och annan hjälp utan att vi har papper på att har en diagnos. Utan all denna hjälp tror jag inte det hade gått så bra för sonen i skolan. Alla lärare han har haft verkar ha stor förståelse för att barnen är olika och de lyckas på något sätt bedriva individuell undervisning trots att de har över 15 barn i klassen. Men vi har förvisso bara erfarenhet av en skola men den är vi som sagt väldigt nöjda med.
Annars tror jag skolan här har liknande problem som den svenska skolan. Läsförståelsen bland de som går ut grundskolan har tydligen blivit sämre senaste 10 åren. Lärarna har låga löner och lärarutbildningen är inte så eftertraktad längre efter att det utökades till 5 år. Det diskuteras mycket just nu vad man ska göra åt problemen, för som det ser ut nu lär det bli lärarbrist i framtiden.
En annan skilnad är att man betalar för skolmaten och köper allt utom böcker själv, dvs. pennor, sax, skrivböcker mm. I gymnasiet köper eleverna alla böcker själv och kostnaden per termin är ibland lika stor som för en som går på universitet. Men marknaden för begagnade böcker är stor.

Mina ungar har erfarenhet av asiatisk skola och det du säger är väldigt mitt-i-prick.

Jämfört med den svenska skolan ligger de åratal före i såväl mognad som i ämnen som engelska (ganska naturligt när alla talar engelska med dem hela tiden) och matematik. 

Det tragiska är ju att när de sedan går i skola i Sverige så blir de sittandes där och får vänta - tills alla andra hunnit ikapp. Om inte mamma och pappa jobbar extra med dem hemma på kvällarna.

Jag har inte sett några nackdelar med det asiatiska tänket men det finns många saker jag önskade vore infört i Sverige.

Läxor fem dagar i veckan från dag 1 i Year One. Om än små så ger det en disciplin.

Skoluniform. Tydlighet. Signalerar dessutom ett mått av allvar. "Du som barn går till ditt "jobb" och du har en uniform som stärker intrycket av att detta är skolan och det andra är fritid". Och nä, den dödar inte barnets personlighet och de leker för fullt på rasterna ändå.
 
Tydliga regelverk med angivna konsekvenser, för föräldrarna att skriva på. Bara en sådan sak som att mobiltelefon inte får tas med till skolan före Year Six och då måste de lämna den i entrén. De får tillbaka den när dagen är slut.  

Ett stort mått av respekt för lärarna. Varje dag börjar med God morgon Fröken och avslutas med ett tack för idag. Pratglada åttaåringar finns i Asien också men Fröken kan säga till och då lyssnar de också.

Respekt för sig själva och alla andra. Respekt för skolan och dess uppgift. Eleverna kommer inte försent, gör sina läxor och sabbar inte för andra på lektionen. 

Överhuvudtaget är skolan så mycket viktigare i Asien än i Sverige. detta eftersom skolan på ett helt annat sätt är en väg till ett bättre liv än i Sverige.

Sverige lider av "överflödets slapphet". I Sverige behöver inte ungarna anstränga sig. Det finns alltid andra räddningsplankor att ta till. Det finns det inte i Asien.

Stämmer också väldigt bra med våra erfarenheter.

Ja, du ser. Ditt kompetenta barn kunde mer än mamma trodde.

En sak till: betyg från termin ett, year one.

Ja tack!

Skalan är E (underkänt) till A (högst) men E delas i praktiken aldrig ut.

Redan från termin ett bedöms de på 30+ punkter. Allt från ordning & uppförande till social förmåga och matematik och språk.

Ett ovärderligt verktyg för mamma och pappa att se var svagheterna som man måste jobba med finns.