Ni pedagoger som gjort anmälan till sos, varför?

Pedagoger skall anmäla till soc även om de är tveksamma. Anmälningsplikt kallas det.

Du vet inte vad du pratat om...

Jag har aldrig gjort det, men som Ruikj skriver så har vi anmälningsplikt. Vi ska inte försöka utreda, utan det är socialtjänstens jobb. Vilka åtgärder soc gör, eller vad de kommer fram till får vi inte reda på, om inte föräldrarna berättar det.

Underlät att anmäla, då jag inte trodde så illa om en förälder. Hade en svag aning, men tyckte mig inte ha något annat att gå på än min magkänsla. Big mistake. När missförhållandena uppdagades kom en soc-sekreterare och förhörde mig i en timme. Idag skulle jag inte tveka en sekund. Utredningsansvaret ligger inte på mig. Jag är lärare, inte polis, psykolog, eller socionom.

Jag har anmält när barn berättat att de blir slagna hemma och när barn berättat att pappa slår mamma. Vi märker inte alltid av vad soc gör (om de inte omhändertar vilket jag varit med om en gång) eftersom de har tystnadsplikt mot oss. Föräldrar har i ett fall berättat att utredningen blivit nedlagd och i ett annat fall berättat att de fått stöd. När det handlar om våld har polisen blivit inkopplad och jag har följt med barn till polisen för förhör innan föräldrarna blir underrättade. När det handlar om att barn berättar om våld i hemmet har jag inte tvekat, det känns solklart även om det förstås inte automatiskt betyder att det stämmer (men det är ju det soc ska ta reda på). Jag har stöttat kollegor i orosanmälngar som är svårare. Sådana av typen att en isolerad händelse inte är något att höja på ögonbrynen för men där flera händelser under lång tid gör att man fattar misstanke om att något inte står rätt till.

Första gången jag var med och gjorde en anmälan är för över 20 år sedan, då var det en mamma som kastade träskor i ansiktet på sin femåring så hon var helt blå över näsan, vi hade länge misstänkt att allt inte stod riktigt till så när barnet råkade berätta vad som hade hänt ringde vi direkt till soc och gjorde en anmälan, tvekade inte en sekund.

Det har hänt några gånger till sen dess och alltid har det känts bra, man gör ingen om man inte har ganska mycket som får en att förstå att allt inte står riktigt bra till så när man väl gör en anmälan så vet man att man gör rätt. 

Ruikj vet precis vad han/hon pratar om. Anmälningsplikt! Oavsett om man är osäker eller inte. Gjorde en anmälan omen elev som jag trodde missbrukade droger. Gick inte att bevisa först och jag skämdes, men sedan kom pojken och berättade själv för mig. Kändes skönt att kunna hjälpa honom. Det var ju allt han ville ha från början... HJÄLP!

Är du pedagog blir du anmäld om du inte anmäler vid misstanke.

Är lärare och vet exakt vad jag pratar om. Jag antar att du är en "missförstådd förälder".

Är ju skitbra att man gör det "för säkerhets" skull. Jag berättade för min lärare att jag blev misshandlad hemma, frihetsberövades stundtals och allmänt kränkt. Jag berättade för skolkuratorn också. Hoppades på att någon skulle anmäla. Jag själv vågade inte be om det som 15-åring. Ingen anmälan gjordes någonsin tydligen då vi aldrig blev kontaktade av soc.
All heder till er lärare som vågar göra det som är rätt!!!!

Kan berätta om vad den soc-sekreteraren sa ang. problemet med likvärdighet - en örfil i Husby är inte samma som en örfil i Lidingö, om man så säger... Där jag jobbade misstänker jag att majoriteten av eleverna blev agade. Vid diskussioner om t ex lag och rätt framgick det med all tydlighet att det låg till på det viset. Jag frågade soc-sekreteraren om hen ansåg att jag skulle anmäla alla de föräldrar vars barn uttalat sig om aga som något fullkomligt normalt och försvarade föräldrars rätt att aga sina barn. Soc-sekreteraren bad mig i princip att inte ens ställa den frågan...

Den socialsekreteraren ska omedelbart ha sparken. Det finns ingen som helst anledning att dalta med barnmisshandlare bara för att de bor i förorter där det också finns andra problem. Det är precis lika olagligt att örfila barn i Husby som i Lidingö. Skandalöst uselt!