Är du också Lena i boken "Hemligheten"?

Hittade nu att man kunde provläsa boken på Bokus, så jag skriver av beskrivningen av Lena: 

"Lena vill ha garantier
Lena är 34 år. Hon arbetar som AD på en reklambyrå och är framgångsrik. Lena har haft ganska många relationer och alltid gått in i dem med stor passion. Hon blir lätt svartsjuk och behöver känna stark bekräftelse från sin partner för att må bra. Hon har i flera tidigare förhållanden kritiserats för att vara klistrig och krävande och har därför i viss mån lärt sig att lägga band på sig själv för att inte skrämma bort männen. Inom sig är hon dock ofta orolig för att bli lämnad. Under senare år har Lena börjat längta efter att få barn. I sina två senaste förhållanden har  hon på ett ganska tidigt stadium velat veta om killen kan tänka sig att skaffa barn med henne eller inte. Det här har lett till konflikter och hon har blivit anklagad för att ställa ultimatum. Båda relationerna har tagit slut. 
Nu är Lena rädd för att starta något nytt. Hon upplever att risken för att hon ska bli lämnad ökar ju mer hon visar av sina behov. På senare tid har hon känt sig riktigt rädd för att bli kär igen."

Texten här över kommer alltså från boken "Hemligheten: Från ögonkast till varaktig relation", skriven av Egil Linge och Dan Josefsson. Om ni vill kolla ifall ni känner igen er i någon av de andra personerna, kan man provläsa de första sidorna av boken här: http://www.bokus.com/bok/9789127115217/hemligheten-fran-ogonkast-till-varaktig-relation/

Är det någon som känner igen sig i Lena eller någon av de andra? 

Ja jag känner verkligen igen mig. Har också läst boken och arbetar för full med mig själv även om det är jobbigt. Det gäller att stå ut och inte agera på sina första impulser. dejtar en superfin kille som jag är rädd att mista så han är värd jobbet.

Vad "kul" att jag inte är ensam om att känna igen mig..

När känner du att det blir sådär jobbigt? Och vad gör du då? Jag får verkligen panik då jag tex inte hör något (behöver bara gå några timmar), och känner mig helt hopplös. Försöker tänka logiskt, läsa i boken osv men det är så svårt för jag mår verkligen urkasst!

Har du kanske något tips på hur du hanterar det? Och hur länge har du träffat denna kille?

Och jag antar att du är författaren som vill uppmärksamma ditt verk som ingen skulle hitta annars?

Haha, nej du, verkligen inte. Men jag vill ju såklart skriva var jag tar texten ifrån då jag publicerar den här. Hemligheten är en helt otrolig bok som hjälpt många! Jag och flera av mina kompisar känner igen oss, och försöker jobba på det. Jag vill bara hitta likasinnade att diskutera lite med.

jaså, det säger du

Vi har träffats i ett halvår nu så det börjar kännas lite bättre. Men de första månaderna var jättejobbiga. Om han i något sms inte skulle skriva puss, eller inte lika gulligt som förut. Om det går för många timmar innan han höra av sig. Och precis som lena efter varje dejt... tycker han fortfarande om mig? trodde aldrig det skulle hålla så här länge som det gjort.

Jag försöker också tänka logiskt och inte svara surt som kanske min första impuls säger mig.. då väntar jag hellre med att svara tills jag hinner lugna mig och tänka igenom det noggrant. Sen försöker jag bekräfta mig själv att jag duger och är bra och att han också ska vara glad som har mig jag ger honom mkt plats och rum och det har gjort att han visat mer intresse faktiskt.

Vad gör du då? kan du ändå kontrollera dig och inte agera på en gång?   

Vad kul att ni träffats så länge. Och vad duktig du varit! (Vet ju hur svårt det är)

Bra tips att vänta med att svara tills man lugnar sig, svårt dock. För annars oftast kan jag hetsringa (hemskt, gjorde det mot mitt ex ett antal gånger) och får panik då de inte svarar. Börjar sedan gråta eller är sur då de väl ringer upp, så ska försöka att inte svara om jag känner så och sen ringa upp efteråt som du sa. Försöker också att bekräfta mig, tänka att jag duger osv men tyvärr känner jag ju ofta att det inte stämmer :( När du säger plats och rum menar du då att du inte hör av dig osv, utan "väntar ut" honom? Hur ofta ses ni nu då det gått ett halvår? Har ni sagt att ni är tillsammans än?

För mig är det lite olika, men jag får nästan alltid panikkänslor. Ibland lyckas jag hålla mig från att höra av mig igen, ibland inte. Som sagt har jag precis träffat en kille nu. Kunde inte hålla mig från att smsa igår och tacka för en trevlig dejt och fick vänta 3 timmar på svar!! Så vidrigt. Var helt gråtfärdig och utmattad då han till slut svarade, trots att hans svar var bra och positivt. Nu har han inte heller svarat på mitt sms sen igår, och jag känner att det är jobbigt ifall han inte svarar i alla fall ikväll. Vill ju bara ringa upp men får försöka hålla mig :( 

Tack!

Ja jag ser till att vi sms:ar ungefär varannan gång. Och att jag frågar om vi ska träffas högst 2 ggr i rad innan jag tycker det är hans tur. Vi har en timme ifrån varandra så vi har inte träffats så ofta. i sommar tycker jag att han var lite off och det var superjobbigt! men jag bestämde att jag ska inte tvinga fram något vill han göra slut så får han göra det själv, jag ska inte göra det åt honom om du förstår vad jag menar. Nu träffas vi nästan varje helg iaf. han har sagt att han vill ta steg för steg och inte stressa fram så det har jag tagit till mig. Nej rent ut har vi nog inte sagt att vi är tillsammans men vi gör ju allt som ett par gör och det känns så. Frågade var vi stod efter 2mån och då sa han att han hade bara mig i fokus och såg sig inte som singel.

Efter första dejten märkte jag dock att han var intresserad för han sms med en gång och undrade vad jag tyckte men nu kan det iof gå många timmar emellan sms, minst 3 iaf. Tar det med mer ro nu... 

Är du lika dan med nya bekantskaper eller vänner? Brukar du uppfattas som lite gränslös och klängig?