Ensam längtan om syskon.

Ja, jag vet precis vad du menar. Är i en liknande situation och har barn i liknande ålder ( 7 och 4,5). Min man har dock inte sagt helt nej men han vill vänta. Det finns goda skäl att vänta men samtidigt finns det skäl att inte göra det, pga min ålder framförallt. Vi har pratat om det lite til coh från i flera år men egentligen aldrig haft en riktig diskussion om det. Förhållandet har tyvärr varit svajjigt också, vilket kanske varit det största skälet att vänta.

Jag har inga särskilda råd att ge, men jag förstår dig helt.   Skulle aldrig vilja tjatat mig til flöera barn, det känns ju inte roligt. Däremot kan man ju vara tydlig med sin egen längtan, den måste man ju få ge uttryck för. Inte hela tiden men i en situation när ni pratar om det. Är han helt fast i sitt beslut eller skulle han kunna aändra sig om han får tid tror du? Jag tror iofs inte att man måste längta lika mycket, älskar barnet sen gör man ju ändå. Men överens om beslutet bör man ju vara.

Svårt är det.. :(.

Ja, man ska ta ansvar för sitt eget beslut även om man inte behöver längta lika mycket som du säger. Min sambo han har gjort att jag mår pest genom sitt beteende. Han har sagt "jaha, vi försöker väl,  men han säger det argt som att han inte vill. jag menar antingen vill man inte och säger nej. Eller så kanske man inte så gärna vill men går med på det och tar ansvar för det beslutet. Man säger inte argt..vi försöker väl..för att slippa ta ansvar. Han har ju sagt ja så varför går jag inte på det. Nej, jag har inte klarat av att göra det utan hans riktiga stöd. Samtidigt så tänker jag...varför gjorde jag inte tidigare när han nu sa ja. Så han lyckades...han ville inte stå med anklagan sa han...Nu anklagara jag mig själv lika mycket som han...jag hade chansen typ. Inte snällt gjort av honom. Antingen säger man ja och står för det eller så säger man nej och står för det. Vi har bara ett barn...nu är både jag, min sambo och vårt barn lite väl gammalt...Varje kväll tänker jag på att vi kanske kunde haft ett barn till nu...att vårt barn haft ett syskon. Och varje dag är jag besviken och arg på honom och på mig. Och tar inte jag upp det har han aldrig tagit upp det och jag orkar inte så ofta ta upp det. Och han har varit lika varje gång. Bättre i så fall att han sagt nej och inte slösat min tid och ork. Funderat på det varje kväll och ångest varje månad för att jag både vill och inte vill pga situationen

Nä, man kanske inte behöver längta lika mycket.

Kanske kan han ändra sig. Men jag är så fruktansvärt planerande av mig och önskar att han kunde sagt "inte nu, men om ett år".

Barnen har också börjat uttrycka känslor om längtan efter ett syskon. Och jag vet ju hur stor glädje det är i att vara många i familjen.

...tänk att kunna gå och köpa bebisbilder med blivande storasystern??

Dock är sambon en person med en del egna tidskrävande intressen vilka han tror att det skulle bli mindre tid för med fler barn.

...och mitt i allt blir ju han ledsen för att han vill säga nej.

Phu.

Jag förstår precis hur du känner, har varit i exakt samma situation själv.
Jag har länge velat ha ett tredje barn, men inte han.
Nu är våra barn 8 och 10, och vi väntar vårt tredje. Han ser fram emot det nästan mer än vad jag gör.

Nu förstår jag att du kanske inte vill ha så långt mellan barnen som det kommer att bli för oss, men vad jag vill ha sagt är att han kanske ändrar sig längre fram.
Jag trodde att ett tredje barn var helt uteslutet, men nu när barnen är större så finns mer tid till ett tredje barn på nåt vis.

Jag hoppas att det löser sig för er!

Grattis!! Så mysigt!

Finns säkert en massa fördelar med att ha ett glapp mellan barnen!

Men tog ni upp diskussionen efter några år eller har ni talat om det då och då?

Trodde inte att där biologiska klockan skulle klämta lika högt när man redan lyckats producera ett par barn...????

Jag har pratat om det till och från under åren, och nu i våras var han inte lika emot det. Så då pratade vi lite oftare om det, pratade för och nackdelar...och sen var det som att polletten trillade ner.
Han sa: " Varför skulle jag inte vilja ha ett tredje barn?! Vi har två underbara barn, tänk att ha TRE!!"

Trodde honom inte först, så det gick någon månad för att jag ville vara säker på att han verkligen ville och inte bara gjorde mig till viljes.
Och som sagt, nu längtar han mer än vad jag gör. :)

Jag hoppas att jag känner mig mer nöjd efter trean...fyra barn är kanske lite väl mycket...:)

Det kanske är han som önskar sig fler sen!! ;)

Jag förstår också precis hur du känner men i mitt fall handlar det om nr 2.
Vi har alltså ett barn (i tidiga skolåren) och jag önskar mig ett till. Har gjort så i snart två år.
Det är hemskt att längta och längta och inte kunna få det man så gärna önskar sig.
Vill inte heller få till ett syskon genom tjat, utan hoppas väl att min make ska inse hur kul det vore med ett barn till.    

   

Det blir en ganska bakbunden diskussion. Ingen vinner om inte den andre förlorar...