Dyrt att ha barn utomlands?

Vi bodde i Dubai med barn!
Där finns inget välfärdsystem.
Man betalar privat dagis och skola.

Vi hade det ekonomiskt väldigt bra, bättre än sverige. Det berodde på att mitt mans företag betalada mycket för oss. Hus och sjukförsökring, skola, möbler till det nya hemmet bla.

2 bilar stod vi för själva
Dagis ca 60.000 kr om året stod vi för själva 

Sen hade vi städhjälp, trädgårdshjälp, som vi betalade själva...

Min man tjänade väldigt bra och där betalar man ingen skatt....jag var hemma med barnen.

Det beror ju på vad som ingår i ert kontrakt med företaget? Har man som vi gratis boende och skola så förvinner ju väldigt mycket av kostnaderna varje månad!  

för 60.000 per år så var det bara 3 dagar i veckan 8-13 på dagis eller nursery som det kallas...

Vi bor i UK. Det som ar dyrare har ar skolavgifter, vi betalar ca 200.000 kr per lasar for var femaring. Dagisavgiften ar oxa hog, 16 timmar per vecka kostar 70.000 kr per ar pa vart nursery, da ingar inte lunch. Boende ar den storsta skillnaden, det ar multiplar dyrare an i Sverige. Billigare ar barnklader, det ar ingen moms pa barnklader namligen, och leksaker ar oxa billigare. Momsen ar 20% sa det blir ju en del skillnad om man koper kapitalvaror. Konkurrensen ar oxa storre har, vilket leder till lagre priser i allmanhet. Mat kanns som det gar pa ett ut. Ekonomin har inte paverkat hur manga barn vi har, vi har tva, och det ar perfekt tycker bade mannen och jag. Men vi skulle inte kunna ha fyra barn med bibehallen standard, da skulle vi definitivt behova flytta till storre i ett billigare omrade, kanske att vi skulle kunna bo kvar med tre. Det skulle vara billigare for oss att bo i Sverige, men vi skulle inte kunna fa en lika bra skola till vara barn, det gar liksom inte att fa for bara skolpengen, och har finns det iaf tillgang till fantastisk vard, aven om den allmanna varden ar helt ok, och oftast duger utmarkt. Vi funderade nyligen pa om vi borde flytta hem, men kom fram till att det inte gar pga skolan, man kan ju inte satta en las- och skrivkunnig femaring i svenskt dagis, det skulle ju helt doda hennes motivation. 

Glomde skriva att inkomsterna ar vasentligt hogre har an i Sverige. Det paverkar ju oxa...

Jag bor med min man franske man i Frankrike. Vi har två barn och jag jobbar inte. Den statliga skolan är gratis och den största majoriteten av franska barn går där, sen finns det även privata alternativ, oftast katolska, som tar avgift. I storstadsområden finns det också internationella skolor av olika variationer, oftast engelsk-språkiga med franska, på några ställen också svenska skolor. Våra barn går i fransk, statlig skola och det funkar jättebra tycker vi. Jag jobbar mycket med svenskan med barnen och de är helt tvåspråkiga (men det har varit en fight utan mycket svensk språkmiljö). Barnen börjar ecole maternelle vid 3 år, innan dess kan barnomsorgen vara ganska dyr beroende på vilken typ man väljer.

Jag tycker inte att barnkläder och annat till barnen har varit särskilt dyrt här, ungefär samma som i UK eller Sverige, men dyrare än USA (vi har bott på båda ställena förut). Maten är billigare här, och framförallt BÄTTRE än alla tre andra länder vi jämför med, men det varierar också mellan storstan och mindre ställen.  

Statliga sjukförsäkringen är väldigt bra här, men nästan alla har  även en "mutuelle" privat sjukförsäkrning försäkring som betalas antingen av arbetsgivaren eller en själv. Vi bor här som vanliga fransmän, vi är inte på något expat-kontrakt med alla förmåner som kommer med det (betalda hus, skolor etc etc) så vi lever ett lite mer "normalt" liv. Vi äger vårt hus och har två bilar. I Frankrike sambeskattas man om man är gift, och eftersom jag inte jobbar så justeras min mans skatt efter att han har tre personer att försörja. För oss har detta varit en del i beslutet att stanna i Frankrike, det går ihop ekonomiskt att bara ha en inkomst. Det skulle inte vara ett alternativ i Sverige (eller Storbritannien eller USA där vi bodde förut, om vi inte fick ett expat-kontrakt, men det är ju tidsbestämt och vi inte vill tvingas flytta om vi och barnen trivs).

Frankrike ligger ju smidigt till från Sverige, flyget är inte dyrt och går snabbt. Oftast åker vi till Sverige två eller tre gånger per år, annars gillar vi att semestra i på hemmaplan i Frankrike. Man kan ju få allt här, från berg till Medelhav. Det är ett fantastiskt vackert land så vi har inte haft behov att åka långt bort.

Vi har valt att ha två barn och det är inte direkt baserat på inkomsten. Här är det snarare tvärt om. Om man blir en famille nombreuse, har tre barn eller fler, så får man en massa tax breaks och andra fördelar, så Frankrike uppmuntrar snarare till stora familjer än tvärt om.   
 

Ska väl tillägga att vi inte bodde inte på tidsbestämt kontrakt utan mannen hade ett local kontrakt och vi skulle kunnat stanna i Dubai så länge vi ville...med alla förmåner som ett "expat- kontrakt" innehåller dock...med betalda skolor, hus, möbler mm

 

Vi bodde i Nederländerna med två små barn och gick nästan under av alla kostnader och livspusselselände  

Kostnadsläget var ungefär samma som i Sverige, löneläget också (vi är båda civilingenjörer), bostadpriser som i svenska storstadsområden och vi bodde ändå hyfsat billigt i radhus.. Men, barntillsyn var DYRT (och eftersom vi nätt och jämnt föll i kategorin höginkomsttagare fick vi inga bidrag till det). Till det kommer privata sjukförsäkringar för hela familjen och lägre barnbidrag osv. Samt att det inte finns VAB på samma sätt i nederländerna som det gör i Sverige.

För oss blev det rena välsignelsen att flytta till Sverige. Jag var inte förberedd på hur stor skillnaden skulle vara. Men med ungefär samma löner,ungefär samma skatter och litet dyrare boende gick vi plus med uppemot 12000 kr i månaden efter flytt till Sverige.

Alternativet hade varit att en av oss skulle stanna hemma (jag, eftersom kvinna), vilket var litet galet eftersom jag tjänade mer eftersom jag jobbat något år längre än min man. Men, med samma utbildning kändes det faktiskt också litet märkligt att behöva göra ett val att min insats och min karriär skulle vara "mindre viktig" än min mans - så vi försökte båda två gå ned litet i arbetsitd för att istället vara hemma med barnen. Men, vi hade egentligen varit tvungna att gå ner ännu mer i arbetstid för att det skulle bli ekonomiskt, hur galet det än låter.   
      

Våra barn (2,5 år och 6 månader) kostar ca 175 € i månaden i sjukförsäkring. Men då får vi i princip all sjukvård och alla mediciner ersatta. T ex låg vår förstfödda på neo (bara övervakning) i fem dagar. Alla räkningar kring detta gick på över 4000 €. Det ersattes till 100% med det finns ingen direktreglering så det blir ju lite körigt om man inte har en buffert.

Barnomsorg för barn mellan 1 och 3 år är dyrt, ca 350 € i månaden plus mat för 6 timmar om dagen. För barn över tre är det billigare, varierar lite med ca 100-125 € plus mat för 6 timmar. Skolanär gratis i sig, men man måste köpa utrustningen (ej böcker). Bekanta till oss som har skolbarn har uppgett att de betalar ca 150 €/år (utan skolväska, gympakläder etc, alltså bara skrivböcker, pennor osv osv). Det luriga är att man får en lista med exakt beskrivet vad barnen ska ha, så det är inte alltid bara att köpa på Lidl när de har billigt heller. Det ska typ vara blått mattehäfte med dessa rutor och grönt engelskahäfte med sådana linjer, och så en röd pärm till hemkunskap...

Det dyraste är väl att det är i princip omöjligt att båda föräldrarna jobbar heltid/inte lönar sig ekonomiskt. Vi ska försöka pussla så att jag kan jobba ca 50% när alla barn är över 3 åtminstone.

WSalma, var bor du?

Vi bor i Tyskland.