• Anonym (Älskarmittjobb)

    Fråga mig om socialtjänsten

    Hej,
    Jag är socialsekreterare och jobbar med barnavårdsutredningar.

    Det förekommer mycket åsikter här på forumet om socialtjänsten, många negativa. Själv älskar jag mitt jobb, framför allt alla möten med människor som jobbet innebär. I de allra flesta fall så kan jag och mina kollegor hjälpa till och ge stöd till familjerna vi träffar.

    Undrar du något? Fråga på så svarar jag!

  • Svar på tråden Fråga mig om socialtjänsten
  • Anonym (ung tjej)

    Hej! Om man är arbetslös och går på soc och blir gravid, vad får man för stöd av soc då?

  • Anonym (Älskarmittjobb)

    Jag jobbar tyvärr inte med försörjningsstöd. Om du har frågor kring vilket stöd man kan få i föräldrarollen så förklarar jag gärna hur vi jobbar.

  • volvo142

    Jag har blivit illa behandlad av er kan alldrig mer lita på er., de ni säger är att ni ska "se över era rutiner" aja ni kanske hjälper, folk oftast. En fråga hur ofta är de ungefär att det händer nått efter utredning ?

  • Anonym (Hur?)

    Jag vet att du inte kan svara exakt, men kan du ändå ge någon förklaring till hur det kan hända? En vän till mig (x) upptäcker sina tjejer (2 och 4) som sitter och pillar varandra på snipporna. Hon börjar fråga om det och får fram av 4-åringen (som har rätt dåligt tal) att de har lärt sig det av kompisens pappa. Han har slickat och pussat på flickornas snippor och även gjort saker som gjort ont. Det blir en polisanmälan men åklagaren lägger ner (pga det dåliga talet kan inte den äldre flickan redogöra exakt vad som hänt i vilken ordning vilket tydligen var viktigt enligt åklagaren). Polisen som tror på flickorna anmäler då till socialen. Grannarna har tidigare redan reagerat på att mannens barn är väldigt snopp- och snippfixerade och alltid vill visa på ett sätt som de borde veta att man inte gör vid deras ålder. Sedan händer ingenting. Visst, det sker säkert samtal men inget verkar hända på ytan. Socialen pratar med de utsatta barnens föräldrar en gång, inte något med 4-åringen som ändå kan berätta. Avslutar med att säga att det verkar inte finnas några problem i deras hemförhållanden i alla fall (det var väl ändå inte det som de skulle utreda...). Mannen bor kvar med sin familj och sina barn som om ingenting hänt. Den utsatta familjen har flyttat pga detta och då polisen aldrig hörde av sig igen så uppfattar mamman det som att socialen lagt ner allt. För om misstankar fanns så borde ju socialen kontaktat polisen och de i sin tur kontaktat den utsatta familjen. Mannen är ganska högt uppsatt chef, extremt trevlig och bor i ett "fint" område med hus som kostar från 6 miljoner och uppåt. Varför har inte mer gjorts?

  • Anonym (Älskarmittjobb)
    volvo142 skrev 2013-11-30 01:54:02 följande:
    Jag har blivit illa behandlad av er kan alldrig mer lita på er., de ni säger är att ni ska "se över era rutiner" aja ni kanske hjälper, folk oftast. En fråga hur ofta är de ungefär att det händer nått efter utredning ?



    Hej, vad tråkigt att du blivit illa behandlad!

    Just nu har socialtjänsten fått krav på sig att skriva ner alla rutiner, just för att inte kunna svara att rutinerna ska ses över.

    På frågan om hur ofta det händer något efter utredning så ser det säkert olika ut. Min uppfattning är att utredningar mycket sällan leder till tvångsåtgärder. Däremot beviljar jag ofta insatser via öppenvård, men då måste föräldrarna tacka ja. I min värld krävs att föräldrarna vill ha insatsen, annars är förändringsarbete omöjligt. Själva utredningen i sig är också en process, och ofta räcker det faktum att föräldrar och barn varit delaktiga i utredningen för att familjen själva ska börja jobba med sin situation. Vi kan också skriva och säga att barnet ifråga behöver t ex kontakt med BUP eller delta i någon barnverksamhet, men det är ju utom vår regi.
  • Anonym (Älskarmittjobb)
    Anonym (Hur?) skrev 2013-11-30 06:43:45 följande:
    Jag vet att du inte kan svara exakt, men kan du ändå ge någon förklaring till hur det kan hända? En vän till mig (x) upptäcker sina tjejer (2 och 4) som sitter och pillar varandra på snipporna. Hon börjar fråga om det och får fram av 4-åringen (som har rätt dåligt tal) att de har lärt sig det av kompisens pappa. Han har slickat och pussat på flickornas snippor och även gjort saker som gjort ont. Det blir en polisanmälan men åklagaren lägger ner (pga det dåliga talet kan inte den äldre flickan redogöra exakt vad som hänt i vilken ordning vilket tydligen var viktigt enligt åklagaren). Polisen som tror på flickorna anmäler då till socialen. Grannarna har tidigare redan reagerat på att mannens barn är väldigt snopp- och snippfixerade och alltid vill visa på ett sätt som de borde veta att man inte gör vid deras ålder. Sedan händer ingenting. Visst, det sker säkert samtal men inget verkar hända på ytan. Socialen pratar med de utsatta barnens föräldrar en gång, inte något med 4-åringen som ändå kan berätta. Avslutar med att säga att det verkar inte finnas några problem i deras hemförhållanden i alla fall (det var väl ändå inte det som de skulle utreda...). Mannen bor kvar med sin familj och sina barn som om ingenting hänt. Den utsatta familjen har flyttat pga detta och då polisen aldrig hörde av sig igen så uppfattar mamman det som att socialen lagt ner allt. För om misstankar fanns så borde ju socialen kontaktat polisen och de i sin tur kontaktat den utsatta familjen. Mannen är ganska högt uppsatt chef, extremt trevlig och bor i ett "fint" område med hus som kostar från 6 miljoner och uppåt. Varför har inte mer gjorts?



    Vilken hemsk historia! Det här är bland de tuffaste ärendena vi har tycker jag. En del i varför det verkar som socialtjänsten inte gör något är sekretessen - ingen berättar vad som görs eller inte görs. Om en tjänsteman gör anmälan har den rätt till viss info, tex om utredning startas, men det gäller inte privatpersoner.

    En annan del är att polisen utreder om ett brott begåtts, inte socialtjänsten. Vårt jobb är att titta på om föräldrarna tillgodoser barnets behov. Det är inte alls säkert att den utsatta familjen kontaktas mer - de föräldrarna tar ju hand om sina barn. Den misstänkte mannens familj borde däremot ha kontakt med socialtjänsten.

    Det kan skett mycket, som inte syns utåt, men det kan också vara så att socialtjänsten inte har tillräckligt för LVU men familjen sagt nej till allt frivilligt. Då händer ju inget alls.
  • Anonym (Jojo)

    Hur gammal är du och hur länge har du jobbat? Jobbar själv inom branschen och blir ibland rädd över omsättningen på personal och hur många unga nyutexaminerade som jobbar just på Utredningsenhet. Hur ser du på det?

  • Anonym (Älskarmittjobb)
    Anonym (Jojo) skrev 2013-11-30 10:08:53 följande:
    Hur gammal är du och hur länge har du jobbat? Jobbar själv inom branschen och blir ibland rädd över omsättningen på personal och hur många unga nyutexaminerade som jobbar just på Utredningsenhet. Hur ser du på det?



    Jag håller med dig! Jag är mellan 30 och 40 och jag har arbetat som socionom i tio år, alltid med familjer men inte alltid med utredning. Det finns nyutexade som är verkligen duktiga, men det är ett tufft jobb och det borde krävas lång erfarenhet för att få arbeta med barnavårdsutredningar, alternativt att nyutexade får arbeta tillsammans med erfarna kollegor.

    Ett stort problem är just personalomsättningen, så trist för det finns många duktiga och kompetenta människor som slutar pga arbetsförhållandena.
  • Anonym (Kunnig)

    Varför ljuger ni i utredningar? Tex gör psykiatriska bedömningar och ger läkarutlåtanden, struntar i vad de verkliga experterna säger och går över lik för att tex ge en barnmisshandlare vårdnaden eller för att lvu:a ett barn?
    Varför?

  • Anonym (mamma)

    Hej! Jag har två små barn på 1 och 3 år ltillsammans med en pappa som har alkoholproblem..har nyligen kontaktat kvinnojouren och ville anmäla honom till soc. Han har gjort myckt..varit full hemma..somnat och spytt ner sig..skrikit..sagt att han ska hänga sig då dottern hör..sagt att mamma skulle inte bry sig om pappa dog..försvunnit nätter och mycket mer..det är varken bra för mig eller barnen och har mått skitdåligt och varit arg av mig..är inte lycklig! Alla säger att det bästa för mig o barnen är att flytta 50 mil bort till mina hemtrakter där vi skulle få stöd på många sätt! Vad tycker du om det?

Svar på tråden Fråga mig om socialtjänsten