• Anonym (nada)
    Äldre 5 Dec 22:35
    99237 visningar
    268 svar
    268
    99237

    Ni som lever i sexlösa förhållanden, hur undviker ni att er "bitterhet" spiller över på resten av förhållandet?

    Lever i ett förhållande där min partner inte vill, aldrig tagit initiativet till sex. Jag har sedan länge ledsnat på att känna mig sig "oattraktiv" och trots att förhållandet i övrigt ska fungera bra, ligger det här som en varböld över allt. Tar avstånd och känner mig irriterad på allt och alla överlag. Hur ska man kunna vara go och glad när när man hela tiden lever med känslan av att ens partner inte vill ha en.  En hemskt nedbrytande känsla.
    Ni som lever med en partner som inte vill, hur hanterar ni förhållandet i övrigt?

  • Svar på tråden Ni som lever i sexlösa förhållanden, hur undviker ni att er "bitterhet" spiller över på resten av förhållandet?
  • Äldre 5 Dec 22:53
    #1

    Det är otroligt svårt att vara go och glad när en så viktig del av livet inte finns där. Jag klarar det riktigt dåligt vissa dagar och hyfsat andra dagar. Nu har vi större problem än bara sexet i vårt äktenskap. 

  • Anonym (intel­ängre)
    Äldre 5 Dec 23:40
    #2

    Jag hanterade det inte. Gav upp efter tre år, kände mig helt genomskinlig till slut. 

  • Anonym (Ledse­n)
    Äldre 5 Dec 23:58
    #3

    Jag tror faktiskt att jag är en sådan partner som inte vill eller tar initiativ... Det tar emot att säga det.

    Jag har inte varit så tidigare men nu har jag bara känt mig så himla okåt, vi har varit tillsammans i 6 år. Detta har börjat senaste 2 åren. Jag har sex med min partner ibland men det är alltid han som tar initiativ. Jag vill inte att det ska vara så men jag är aldrig sugen. Jag tycker att min partner är sexig och allting, det är verkligen inte fel på honom utan på mig. Detta kan dock bero lite på att jag har en ledsjukdom som försämrar min rörlighet otroligt mycket, främst i benen.

    Har du pratat med din partner om det? Min partner berättade hur han kände och jag förstod honom. Vi har diskuterat det. Sjukdomen förklarar nog som sagt en del men inte allt. Det kanske finns en förklaring till varför din partner inte är sugen och tar initiativ?

  • Anonym (J)
    Äldre 6 Dec 06:24
    #4

    Jag går på gym 4-5 ggr i veckan. Den endorfinkicken dödar de mesta av den frustration jag känner över sexbristen och annat i livet och håller mig glad. Dessutom så ger en bra balanserad träning en snyggare kropp och jag känner att min sambos avhållsamhet inte påverkar självkänslan lika mycket då. Trots det, så i slutändan är det hela galet jobbigt och jag frågar mig ofta om det är något fel på mig och det smärtar mig att den brist på lust min sambo känner antagligen kommer att upphöra om vi gör slut och hon träffar någon annan.

    Tips till er tjejer som har brist på lust. Om ni verkligen älskar och bryr er om er sambo som ni säger. Om ni tar iniativet till att ge er sambo ett handjobb elr en avsugning nån gång ibland fast ni saknar lust så kommer det få honom att känna sig bättre. Kanske inte pga utlösningen utan för att han iaf inte känner sig helt avvisad. Om ni inte älskar er sambo eller tycker han är sexig, gör då slut och låt honom gå vidare istället för att han ska leva på hoppet bara för att ni behöver någon att dela hyran med.

    Till ledsen>> jag skulle inte utgå ifrån att det är din sjukdomsbild som ger dig olust. Gör en utredning på sexlusten enskilt mha rådgivare. Annars är risken att du låter något underbart gå till spillo i onödan.

    För övrigt så tror jag det som känns mest sårande för den partnern som lever ofrivilligt sexlöst är den andras brist på iniativ och kommunikation för att hitta tillbaka. Det är lätt att tolka det som att partnern inte tycker sexet är värt något. Jag har iaf kommunicerat att det värsta med situationen inte är brist på utlösningar, utan känslan av att aldrig bli bekräftad att man är attraktiv i ens partners ögon.

    Dags att gymma, min verklighetsflykt.

  • Anonym (i)
    Äldre 6 Dec 06:33
    #5

    Jag var den som inte ville ha sex, jag orkade inte ens mysa med honom eftersom han var på mig varje gång jag satt mig ner. Det var som om han hade en guldfisks minne, att "nej, jag måste få bygga upp känslan av att vilja mysa/ha sex innan jag faktiskt kommer vilja ha det" i hans huvud lät som: prova igen om 30 minuter. Och varje gång jag avvisade honom så blev han jättestött och satt sig och surade i något annat rum.

    Jag orkade inte med honom.

    Förstår inte hur jag kunde vara tillsammans med honom så länge, jag började hata honom tillslut, kändes äckligt alltihop.

  • Äldre 6 Dec 06:47
    #6

    Jag tror att det klassiska "tänk om" här är ifall man för en vecka kunde byta plats. Låta den med lust känna hur det känns att vara totalt utan lust, och låter den utan lust känna hur det känns att bli avvisad om och om igen. 

    Jag vet inte hur många gånger jag blivit avvisad. För min del har det gjort att jag har dålig självkänsla i allt, inte bara hemma. Jag är lite trött på mitt jobb och håller på att söka ett nytt. Har sänt iväg kanske 50 st ansökningar som jag absolut är kvalificerad för. Jag har dubbla akademiska examen och 20 års erfarenhet. Men jag får inget nytt jobb. Detta förvånar mig faktiskt inte alls då jag inte ens själv förstår varför de skulle ta just mig. Jag tränar också flera ggr i veckan. Men det går sämre och sämre. Orkar inte riktigt skapa atmosfären för att hiva upp handeln två gånger till, utan istället ger jag upp. Jag har flera ggr kommit på mig själv med att inte säga mot min exfru/barnens mamma på saker som jag inte alls höll med om. Detta för att jag på något sätt trodde att då vill inte barnen komma till mig. Herregud, de är 12 och 15 år och de älskar mig. Klart de kommer, de har kommit varannan helg i 10 år. 

    Just nu tror jag dessutom att jag är för svag att ta mig ur det hela. Jag har en tro att bara det eller bara det, sen blir det bra igen. 

  • Äldre 6 Dec 09:03
    #7
    Anonym (i) skrev 2013-12-06 06:33:15 följande:
    Jag var den som inte ville ha sex, jag orkade inte ens mysa med honom eftersom han var på mig varje gång jag satt mig ner. Det var som om han hade en guldfisks minne, att "nej, jag måste få bygga upp känslan av att vilja mysa/ha sex innan jag faktiskt kommer vilja ha det" i hans huvud lät som: prova igen om 30 minuter. Och varje gång jag avvisade honom så blev han jättestött och satt sig och surade i något annat rum.

    Jag orkade inte med honom.

    Förstår inte hur jag kunde vara tillsammans med honom så länge, jag började hata honom tillslut, kändes äckligt alltihop.
    Tycker synd om din man som ständigt blev avvisad. Han måste haft ett helvete. Men du gjorde rätt som lämnade. Han behöver någon som uppskattar hans behov av fysisk kärlek.
  • Balrog
    Äldre 6 Dec 09:08
    #8

    Det var stundom väldigt svårt...men efter ung 2 år lossnade det ändå så att det blev ok.

  • Anonym (i)
    Äldre 6 Dec 09:21
    #9
    Anders 386 skrev 2013-12-06 09:03:07 följande:
    Tycker synd om din man som ständigt blev avvisad. Han måste haft ett helvete. Men du gjorde rätt som lämnade. Han behöver någon som uppskattar hans behov av fysisk kärlek.
    Om du inte förstår innebörden av att "han gav mig aldrig tid att bygga upp något begär" så är du säkert lika trög som honom.

    Han har ingen ny, men han har gång på gång försökt få mig att "gå tillbaka", jag har dock inget intresse av det. Får hoppas att han hittar någon med samma driv, annars lär han och vem han nu väljer att leva med i framtiden att få ett rent helvete. 
  • Anonym (Ladyb­ug)
    Äldre 6 Dec 09:37
    #10
    Anders 386 skrev 2013-12-06 09:03:07 följande:
    Tycker synd om din man som ständigt blev avvisad. Han måste haft ett helvete. Men du gjorde rätt som lämnade. Han behöver någon som uppskattar hans behov av fysisk kärlek.
    Anonym (i) skrev 2013-12-06 09:21:54 följande:
    Om du inte förstår innebörden av att "han gav mig aldrig tid att bygga upp något begär" så är du säkert lika trög som honom.

    Han har ingen ny, men han har gång på gång försökt få mig att "gå tillbaka", jag har dock inget intresse av det. Får hoppas att han hittar någon med samma driv, annars lär han och vem han nu väljer att leva med i framtiden att få ett rent helvete. 
    Jag förstår er båda. Har varit den avvisade.
    Antagligen skulle killen inte vara så på och kletig om han nån gång blev förförd av en helt frivillig tjej. För just att den andre verkligen vill och tar ansvar för att nåt händer, är mer värt än hur många gånger i veckan det blir.

    Om man har bra ömsesidigt sex ibland så kan man onanera däremellan om man vill ha mera. Om man alltid blir avvisad så känns det ensamt och trist att onanera, sex är mer än så.

    Tjejen skulle inte vara så trött på honom om hon nån gång hann först att bli sugen. Det är trist att bli tjatad på och det är härligt att känna lusten vakna av sej själv. Problemet är väl att om den ena behöver 36 timmar för att bli sugen igen och den andre behöver två veckor så är det svårt att vänta ut så länge som behövs.
    Och om den som brukar ta initiativ slutar med det så kan det leda till att sexlivet dör helt och blir svårt att få igång efter ett år eller mer.

    Jag tror att både du TS och ditt ex kan ha relationer med precis lagom mycket sex för er, utan tjat, och kanske skulle det visa sej vara lika ofta för er båda, om ni båda kan inse att ni hade  del båda två i att hamna i det där läget med nej/tjat.
Svar på tråden Ni som lever i sexlösa förhållanden, hur undviker ni att er "bitterhet" spiller över på resten av förhållandet?