Forum Förlossningsrädsla - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • vaginal vs kejsarsnitt kluven som fan

    Fre 6 dec 2013 21:17 Läst 9029 gånger Totalt 43 svar
    Fre 6 dec 2013 21:17

    Hej 

    Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, alla tankar känns som en enda stor gröt,men jag är så kluven ang förlossningen. 
    Har läst både för/nackdelar med vaginal förlossning samt kejsarsnitt. Sen har man både läst och hört om folks förlossningar, en del har haft en fantastisk och enkel förlossning medans andra har haft riktiga jobbiga.Svårt och veta nu hur ens egen blir. Det jag är rädd för med en vaginal förlossning är att man inte har den där kontrollen och att man känner sig så utlämnad på något vis. Har aldrig tyckt om sjukhus och har många ggr känt att dom aldrig tar en på allvar. Samt en kompis bekant dotter dog under själva värkarbetet , visst det kanske inte sker speciellt ofta men det är något som skrämmer mig att det ev uppstår komplikationer under värkarbetet/förlossningen och att sjukpersonalen är sega till och dra någon åtgärd åt det hela, utan bara avvaktar. Om nu en sådan situation skulle uppstå så skulle jag aldrig förlåta mig själv då jag kunde ha tagit ett snitt istället. 

    Sen fick jag även ett sent missfall när jag var i Thailand och värkarna var så otroligt smärtsamma och dom kom oftare och blev intensivare så jag antar att det känns typ så att föda barn eller iaf värkarbetet.. värkarna kom ca 13 på em och jag fick vård 23.30. En 4hs bilresa från en ö till phuket. Jättebra vård förövrigt men ett scenario som jag aldrig kommer glömma då jag aldrig i hela mitt liv har känt en sådan fysisk smärta.

    Skulle vilja testa föda vaginalt men det är just det där som man nu INTE vet , vilka barnmorskor får man och kommer dom lyssna på en? Får man sin "önskelista" avbockad eller struntar dom i den helt och hållet.

    Har varit på specialistmödravården just för förlossningsrädda och samtalet med den barnmorskan kändes lite som ett moment 22 . Kändes inte riktigt som att hon förstod min rädsla men hon bokade dock in mig för ett besök hos en läkare i mitten av december. Jag berättade i stort sett alla mina rädslor och hon gjorde mig inte direkt lugnare snarare tvärtom. Att önskelistan får nästan ingen uppfylld var bla ett av dom. Jaha, varför ska man då fylla i en för om sina önskemål ang om sin förlossning om folk skiter i den för?  Jag vill prova en vanlig men är situationen ohanterlig så vill jag gärna ha ett snitt och det är det jag ska prata med läkaren om.

    Alla säger att det bästa är att föda vaginalt, för det är bäst för mamma/bebis och är oftast mindre komplikationer, men det finns väl inga garantier för det eller? Skulle ni kunna ge mig "fakta" på vilka risker det finns med vaginal förlossning vs kejsarsnitt. Vad är bäst för bebis egentligen? Nu vill jag som sagt testa vaginalt först men vill gärna ha ett snittkontrakt eller vad det nu kallas. Är det komplikationer på sånt dvs är det som ett akut kejsarsnitt???Dom säger ju att planerat snitt är bättre än ett akutsnitt men hur är då ett snittkontrakt? 

    Min sambo verkar hur lugn som helst nästan lite för lugn, iofs det är ju bra men vet inte riktigt om han förstår min rädsla kring förlossningen. Jag vet att han kommer stötta mig vad jag nu än tar för beslut men han kan dock bara vara hemma dom 2 första veckorna när bebisen har kommit. Vet inte hur återhämtningsfasen är när man har blivit snittad , då det verkar så inviduellt.

    Utifrån det jag har skrivit vad skulle ni rekommendera mig då jag är så kluven? Jag vet att jag ändå måste ta det beslutet själv men ville ändå höra andras åsikter.

    Ni får gärna berätta era erfarenheter om ni har gjort både och , och vad ni tyckte var bäst. Hur blev ni bemötta när ni skulle föda/snittas?

    Sorry om allt blev väldigt rörigt med mycket frågor, jätte tacksam för svar. :)

  • Fre 6 dec 2013 22:42 #1

    Jag har kejsarsnitt som största mardröm istället... Självklart är det inte skönt att föda barn, det gör ont som fan det kan ingen förneka, men känslan när barnet är fött går inte att jämföra med någon annan lyckokänsla, du känner dig som den starkaste kvinnan i världen och det känns som om man skulle kunna lyfta en långtradare! Trivs du inte med barnmorskan du får kan du begära att få byta. Lycka till!

  • Fre 6 dec 2013 22:52 #2

    Har gjort både delar och måste säga att den vaginala förlossningen var mer speciell. Trotts igångsättning och 14timmar lång förlossning så kändes ändå den vaginala förlossningen mer WOW, det var en häftig upplevelse och kännslan efterråt var så urmänsklig att man faktiskt klarat av det. Fick tre stygn pga en inre bristning, men inget värre än så för min del. Kan också säga att miljön och stödet var optimal vid den vaginala.

    Vid kejsarsnittet blev det akut snitt på plats, då barnet låg fel och var stressat. Kände mig väldig uttittad när jag låg halvnaken på britsen med strålkastare på och hela rummet fullt (8-10pers) som stirra. Hade ingen kontroll eller vilja, utan kände mig bara som ett köttstycke på bordet som skulle sprättas upp. En väldigt obehaglig kännsla, kall miljö och inte alls det lugnet och omvårdad som var vid den vaginala förlossningen. Snittet var ändå okej då jag inte kände någon smärta, men man kände och såg hur de slit och drog i en. När bebisen var  ute kunde jag inte omfana och blodsockret sjönk så jag var mest yr och illamående. Men efter någon timme när de sytt ihop så fick jag äntligen omfamna och se vår lille. Allt läkte bra och ingen smärta eller komplika tioner efterråt.

    Så hade jag fått välja hade jag velat ha en vaginal förlossning som startat själv med narurens och sin egna kraft.Helst inte överstigit fem timmar och inga komplikationer;). Nu är det ju svårt att välja, så man får något ta det som det kommer. inget är helt risk eller smärtfritt, men ack så värt det :)

  • Fre 6 dec 2013 23:03 #3

    Mitt råd får bli; Skaffa dej en doula!! Mer info. finner du på www.doula.nu Lycka till

  • Fre 6 dec 2013 23:07 #4

    Prata med kvinnor i din nära släkt, det är into orimligt att du har samma fysiska förutsättningar som dem och därför får en liknande förlossning.

  • Fre 6 dec 2013 23:12 #5

    Jag har läst på ordentligt och såhär tänker jag. Det bästa för mamman och barnet är en komplikationsfri vaginal förlossning. Det näst bästa är ett komplikationsftitt snitt. Komplikationsfri förlossning är för mig att ingen får bestående men

    Kruxet är det är mycket högre risk för komplikationer vid vaginal förlossning. Syrebrist och cp-skador hos barnet, svåra rupturer, inkontinens och framfall hos mamman. En stor andel mammor spricker, en femtedel måste genomgå akut kejsarsnitt.

    Planerat snitt har sina risker och mamman riskerar mer än barnet, hon kan ex. förlora mycket blod eller förlora livmodern. Det är dock oerhört ovanligt.

    Jag har valt snitt eftersom jag bedömer att risken för bestående problem är större vid vf än vid snitt.

    Kolla i andra trådar, finns länkar till forskningsrapporter och statistik.

    Inga rapporter kommer att säga hur det kommer att gå för just dig, du måste därför gå på vad som känns rätt för dig. Man kan ha en förlossningsplan även för vf för att göra situationen mer kontrollerbar, om du bestämmer dig för att föda vaginalt.

    Familjeliv kryllar av skräckhistorier om allt, lyssna till dig själv och sök fakta!

  • Fre 6 dec 2013 23:18 #6

    Jag gjorde snitt sist och då har man verkligen ingen kontroll! Hade superont långt efteråt, minns inget från BB som skulle vara bästa tiden i mitt liv pga allt morfin, fick dålig anknytning med mitt barn m.m. Nu väntar jag tvåan och moderkakan ligger för snittet så i värsta fall kanske de behöver plocka ut min livmoder. Grannens livmoder sprack i snittet vid fl nr 2. Så för mig är det självklart att försöka föda vaginalt! Men sen finns det ju de som har minimalt med ont och älskar snitt. Vad som är bästa för barnet råder nog inget tvivel om, men för mamma kan bara du bestämma. Skulle jag råda dig skulle jag köra stenhård kbt och ev skaffa doula som någon skrev. Jag kände mig deppig långt efteråt eftersom jag blev snuvad på min förlossning!

  • Fre 6 dec 2013 23:18 #7

    Jag har provat båda. Födda vaginalt 07 och gjorde planerat snitt för 6 veckor sedan.

    Fördelar vs nackdelar med vaginal förlossning: efter förlossningen kände jag mig hysat som vanligt. Kunde gå upp direkt, gå på toa och duscha. Kroppen återhämtade sig snabbare, efter bara 2 månader hade jag förlorat mina 20 gravidkilon. Efter bara några dagar kunde jag gå promenader utan problem. Men det är otäckt att gå på toa efteråt (att göra nr 2). Det gör ont att föda barn men smärtan är ute samma stund som bebisen är ute. Jag födde utan smärtlindring.

    Fördelar och nackdelar med snitt:

    Det är smidigt i kalendern, som att hämta ett paket på posten. Men rygfbedövningen är otäck, gör ont och svider. Och om du tror att en vaginal förlossning gör dig utelämnad - prova att få ryggbedövning och vara förlamad i nästan en hel dag.

    Det tog över ett dygn innan jag kunde ta mig ur sängen, och då med två sköterskor till hjälp. Höll på att svimma av smärta. Man har genomgått en stor bukoperation.

    För att inte tala om eftervärkarna... Jag skrek och grät men fick tack och lov morfinsprutor. Just ja, man mår vansinnigt illa av ryggbedövningen och kan kräkas.

    Det har gått 6 veckor och magen är för evigt förstörd av mitt ärr. Jag kan inte gå några längre sträckor eller lyfta tyngre saker. Sjukt frustrerande. Kan inte ha mina vanliga byxor eftersom de trycker på ärret. Och eftersom jag inte kan röra på mig så ligger jag fortfarande på +10kg trots helamning.

    Jag rekommenderar att föda vaginalt, alla gånger.

  • Fre 6 dec 2013 23:43 #8

    Jag kan ju bara prata av MIN erfarenhet, och den är rena rama motsatsen mot din t.ex, Curlie.

    Jag kunde absolut inte gå upp direkt efter förlossningen. Gå på toa och duscha kunde jag inte göra förän 2 dagar efteråt. Kroppen återhämtade sig inte ordentligt. Och att smärtan skulle vara borta när min dotter kom ut? Nej, så var det inte heller..

    Men vad är mitt råd? Att skaffa dig en Doula. Och försök att skriva ner saker du ska ta med dig till läkaren. Frågor, känslor, tankar.. Det enda du egentligen kan göra är att göra det som känns rätt för dig.

    Jag var som gravid aldrig rädd inför förlossningen på något vis. Jo, att det skulle sluta med snitt eller att jag blev helt lämnad från mitt barn och sambo. Nu blev de inte snitt utan jag födde vaginalt men jag låg på operation i 7 timmar efteråt och dom timmarna får jag aldrig tillbaka. Det är min dotters första timmar i livet som jag missade.

    Trots mina erfarenheter så var de sjukt häftigt att få föda fram min dotter. Värkarbetet var ju såklart jobbigt och hemskt, men så häftigt att man gjorde de! Jag var mycket inne i mig själv och jag kände mig säker på vad jag gjorde. Jag tror de är viktigt att ha en bra känsla inför förlossningen och den kanske du behöver hitta! Låter kanske klyschigt men de är så jag tänker. Doula tror jag skulle vara något, absolut!

  • Lör 7 dec 2013 07:19 #9

    Jag vet det är svårt att planera men det är milsvid skillnad på om förlossningen är fullbelagd eller ej. Så mitt råd är föd inte på sommaren. Jag upplever även det positivt med en läkarstudent med som då kan vara mer med dig, jag gissar att en doula är liknande känsla. Sen byt barnmorska om du får en idiot, det gjorde inte jag, som tur är gick hon av sitt skift efter 3h.

  • Lör 7 dec 2013 10:02 #10

    Tack så mycket för allas svar och att ni ville dela era erfarenheter & upplevelser. Av er som har svarat så verkar dom flesta vara överens om en vaginal förlossning med tanke på mindre komplikationer om man nu får en felfri förlossning dvs.

    Hade aldrig hört talas om en doula innan ni nämde det. Tusen tack för tipset, kollade igenom hemsidan som en av er länkade. Nu var ju ingen doula inräknad i min planering då jag inte alls hade en aning om, så det är ju en kostnadsfråga, och ekonomin är begränsad pga allt som ska köpas/handlas till bebis och samt är det snart jul . Fanns doulor som jobbade utan kostnad men ingen fanns i mitt län.:( vet ni om sjukvården ev skulle kunna betala detta istället för ett snitt? Jag antar att ett snitt rent enkomiskt kostar mer för sjukvården än vad en doula skulle göra.

    Det var även någon som skrev att man kan ha samma förutsättningar och liknande förutsättningar som ens mamma, vilket känns sisådär. Min mammas första förlossning var i 22h och mitt äldre syskon fick komma ut med sugklocka. Samt det första dygnet fick han ligga i kuvös då andningen inte var helt 100. :S

    Försökte prata med sambon igår om min rädsla men han verkar inte förstå, han säger såklart att han förstår men känns som att prata med en "vägg" eller snarare en person som drar upp all fakta likt väl så som bm på specialistmödravården gjorde, då jag kände att hon inte lyssnade på mig.

    Ska jag verkligen föda vanligt så vill jag verkligen att dom följer min "önskelista", och vad man har fått höra så verkar dom flesta inte ha fått sin uppfylld. Har ingen större lust att ligga där av smärtor, förbannad och uppgiven för att dom inte är lyhörda. Jag vet att det kommer göra ONT men att bli nekad ex hjälp, smärtlindring ex så skulle jag gå i taket eller som sagt att dom avvaktar innan dom agerar om någon komplikation skulle uppstå.

    Ska jag ta upp detta med min bm inför nästa besök. Skriver hon ned detta i min journal eller ska jag skriva allt detta i förlossningsbrevet? Förresten hur skriver man ett förlossningsbrev?

    Någon som har läst boken föda utan rädsla!? Är den något att ha !?:)

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll