vaginal vs kejsarsnitt kluven som fan

Jag har precis fått världens sötaste pojke (jag vet, jag är partisk )
Inför förlossningen var jag väldigt rädd för vad som skulle ske då jag har ett stort kontrollbehov. Det visade sig att jag inte riktigt kunde få full kontroll då jag fick bli igångsatt lite tidigare pga en smärre komplikation.
Det var aldrig akut och jag hade värkar men antagligen inte de starkaste. Trots detta öppnade jag mig inte tillräckligt och till slut så tog vi beslutet om snitt. Kejsarsnitt var jag mest rädd för men jag blev väl omhändertagen om operationsteamet och det var inte alls så läskigt som jag hade trott.
Däremot så har det tagit mig lite tid att komma på benen igen. Min underbara sambo fick ta hand om barnet de första dagarna för jag hade väldigt ont.

Jag tänker så här till nästa barn. Jag vill helst föda vaginalt trots allt för att det tar väldigt lång tid att komma tillbaka efter snitt. Får inte lyfta något annat än barnet på två månader etc. Däremot är jag inte rädd om det visar sig bli ett ks igen. Vi klarar av mer än vi tror :)