• Äldre 6 Dec 21:17
    10386 visningar
    43 svar
    43
    10386

    vaginal vs kejsarsnitt kluven som fan

    Hej 

    Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, alla tankar känns som en enda stor gröt,men jag är så kluven ang förlossningen. 
    Har läst både för/nackdelar med vaginal förlossning samt kejsarsnitt. Sen har man både läst och hört om folks förlossningar, en del har haft en fantastisk och enkel förlossning medans andra har haft riktiga jobbiga.Svårt och veta nu hur ens egen blir. Det jag är rädd för med en vaginal förlossning är att man inte har den där kontrollen och att man känner sig så utlämnad på något vis. Har aldrig tyckt om sjukhus och har många ggr känt att dom aldrig tar en på allvar. Samt en kompis bekant dotter dog under själva värkarbetet , visst det kanske inte sker speciellt ofta men det är något som skrämmer mig att det ev uppstår komplikationer under värkarbetet/förlossningen och att sjukpersonalen är sega till och dra någon åtgärd åt det hela, utan bara avvaktar. Om nu en sådan situation skulle uppstå så skulle jag aldrig förlåta mig själv då jag kunde ha tagit ett snitt istället. 

    Sen fick jag även ett sent missfall när jag var i Thailand och värkarna var så otroligt smärtsamma och dom kom oftare och blev intensivare så jag antar att det känns typ så att föda barn eller iaf värkarbetet.. värkarna kom ca 13 på em och jag fick vård 23.30. En 4hs bilresa från en ö till phuket. Jättebra vård förövrigt men ett scenario som jag aldrig kommer glömma då jag aldrig i hela mitt liv har känt en sådan fysisk smärta.

    Skulle vilja testa föda vaginalt men det är just det där som man nu INTE vet , vilka barnmorskor får man och kommer dom lyssna på en? Får man sin "önskelista" avbockad eller struntar dom i den helt och hållet.

    Har varit på specialistmödravården just för förlossningsrädda och samtalet med den barnmorskan kändes lite som ett moment 22 . Kändes inte riktigt som att hon förstod min rädsla men hon bokade dock in mig för ett besök hos en läkare i mitten av december. Jag berättade i stort sett alla mina rädslor och hon gjorde mig inte direkt lugnare snarare tvärtom. Att önskelistan får nästan ingen uppfylld var bla ett av dom. Jaha, varför ska man då fylla i en för om sina önskemål ang om sin förlossning om folk skiter i den för?  Jag vill prova en vanlig men är situationen ohanterlig så vill jag gärna ha ett snitt och det är det jag ska prata med läkaren om.

    Alla säger att det bästa är att föda vaginalt, för det är bäst för mamma/bebis och är oftast mindre komplikationer, men det finns väl inga garantier för det eller? Skulle ni kunna ge mig "fakta" på vilka risker det finns med vaginal förlossning vs kejsarsnitt. Vad är bäst för bebis egentligen? Nu vill jag som sagt testa vaginalt först men vill gärna ha ett snittkontrakt eller vad det nu kallas. Är det komplikationer på sånt dvs är det som ett akut kejsarsnitt???Dom säger ju att planerat snitt är bättre än ett akutsnitt men hur är då ett snittkontrakt? 

    Min sambo verkar hur lugn som helst nästan lite för lugn, iofs det är ju bra men vet inte riktigt om han förstår min rädsla kring förlossningen. Jag vet att han kommer stötta mig vad jag nu än tar för beslut men han kan dock bara vara hemma dom 2 första veckorna när bebisen har kommit. Vet inte hur återhämtningsfasen är när man har blivit snittad , då det verkar så inviduellt.

    Utifrån det jag har skrivit vad skulle ni rekommendera mig då jag är så kluven? Jag vet att jag ändå måste ta det beslutet själv men ville ändå höra andras åsikter.

    Ni får gärna berätta era erfarenheter om ni har gjort både och , och vad ni tyckte var bäst. Hur blev ni bemötta när ni skulle föda/snittas?

    Sorry om allt blev väldigt rörigt med mycket frågor, jätte tacksam för svar. :)

  • Svar på tråden vaginal vs kejsarsnitt kluven som fan
  • Äldre 7 Dec 10:02
    #10

    Tack så mycket för allas svar och att ni ville dela era erfarenheter & upplevelser. Av er som har svarat så verkar dom flesta vara överens om en vaginal förlossning med tanke på mindre komplikationer om man nu får en felfri förlossning dvs.

    Hade aldrig hört talas om en doula innan ni nämde det. Tusen tack för tipset, kollade igenom hemsidan som en av er länkade. Nu var ju ingen doula inräknad i min planering då jag inte alls hade en aning om, så det är ju en kostnadsfråga, och ekonomin är begränsad pga allt som ska köpas/handlas till bebis och samt är det snart jul . Fanns doulor som jobbade utan kostnad men ingen fanns i mitt län.:( vet ni om sjukvården ev skulle kunna betala detta istället för ett snitt? Jag antar att ett snitt rent enkomiskt kostar mer för sjukvården än vad en doula skulle göra.

    Det var även någon som skrev att man kan ha samma förutsättningar och liknande förutsättningar som ens mamma, vilket känns sisådär. Min mammas första förlossning var i 22h och mitt äldre syskon fick komma ut med sugklocka. Samt det första dygnet fick han ligga i kuvös då andningen inte var helt 100. :S

    Försökte prata med sambon igår om min rädsla men han verkar inte förstå, han säger såklart att han förstår men känns som att prata med en "vägg" eller snarare en person som drar upp all fakta likt väl så som bm på specialistmödravården gjorde, då jag kände att hon inte lyssnade på mig.

    Ska jag verkligen föda vanligt så vill jag verkligen att dom följer min "önskelista", och vad man har fått höra så verkar dom flesta inte ha fått sin uppfylld. Har ingen större lust att ligga där av smärtor, förbannad och uppgiven för att dom inte är lyhörda. Jag vet att det kommer göra ONT men att bli nekad ex hjälp, smärtlindring ex så skulle jag gå i taket eller som sagt att dom avvaktar innan dom agerar om någon komplikation skulle uppstå.

    Ska jag ta upp detta med min bm inför nästa besök. Skriver hon ned detta i min journal eller ska jag skriva allt detta i förlossningsbrevet? Förresten hur skriver man ett förlossningsbrev?

    Någon som har läst boken föda utan rädsla!? Är den något att ha !?:)

  • Äldre 7 Dec 10:04
    #11
    Lena skrev 2013-12-07 07:19:02 följande:
    Jag vet det är svårt att planera men det är milsvid skillnad på om förlossningen är fullbelagd eller ej. Så mitt råd är föd inte på sommaren. Jag upplever även det positivt med en läkarstudent med som då kan vara mer med dig, jag gissar att en doula är liknande känsla. Sen byt barnmorska om du får en idiot, det gjorde inte jag, som tur är gick hon av sitt skift efter 3h.



    En läkarstudent/student skulle jag aldrig vilja ha där inne. Visst är dom nog mer lyhörda än dom som har jobbat där x antal år men rent erfarenhetsmässigt så vill jag ha någon som är kunnig :) hur ofta får man byta bm då? Tills någon passar en eller:P?!
  • Äldre 7 Dec 10:12
    #13
    AnnaSthlm skrev 2013-12-06 23:12:17 följande:
    Jag har läst på ordentligt och såhär tänker jag. Det bästa för mamman och barnet är en komplikationsfri vaginal förlossning. Det näst bästa är ett komplikationsftitt snitt. Komplikationsfri förlossning är för mig att ingen får bestående men

    Kruxet är det är mycket högre risk för komplikationer vid vaginal förlossning. Syrebrist och cp-skador hos barnet, svåra rupturer, inkontinens och framfall hos mamman. En stor andel mammor spricker, en femtedel måste genomgå akut kejsarsnitt.

    Planerat snitt har sina risker och mamman riskerar mer än barnet, hon kan ex. förlora mycket blod eller förlora livmodern. Det är dock oerhört ovanligt.

    Jag har valt snitt eftersom jag bedömer att risken för bestående problem är större vid vf än vid snitt.

    Kolla i andra trådar, finns länkar till forskningsrapporter och statistik.

    Inga rapporter kommer att säga hur det kommer att gå för just dig, du måste därför gå på vad som känns rätt för dig. Man kan ha en förlossningsplan även för vf för att göra situationen mer kontrollerbar, om du bestämmer dig för att föda vaginalt.

    Familjeliv kryllar av skräckhistorier om allt, lyssna till dig själv och sök fakta!



    Tack för svar:) jo jag letar och söker efter säkra källor och inte bara vad som står på olika forum. Vet du någon/några sidor med statistik eller snarare en säker källor om vad som är bäst utifrån dessa två olika födosätt?:)

    Att föda vanligt utan komplikationer verkar ju vara det bästa/enklaste. Däremot dessa men som kan komma senare känner ju mindre lockande och som kan bli bestående :S hade ingen aning om att sånt kan vara bestående. Att spricka i underlivet skrämmer mig inte så mycket, nu vill jag ju såklart INTE spricka och behöva sys. Men 1-4stygn skulle inte göra så mycket. Däremot om man nu skulle spricka ändå till rumpan ..:O läste mycket om att dom klippte mer för på 80-90 talet men metoden la dom ned pga att kvinnor kände smärta när dom blev klippta. Men metoden skulle vara bra för kvinnor att dom just inte skulle få inkontenens och andra besvär efter förlossning.
  • Äldre 7 Dec 10:14
    #14
    Erizajo skrev 2013-12-06 22:42:00 följande:
    Jag har kejsarsnitt som största mardröm istället... Självklart är det inte skönt att föda barn, det gör ont som fan det kan ingen förneka, men känslan när barnet är fött går inte att jämföra med någon annan lyckokänsla, du känner dig som den starkaste kvinnan i världen och det känns som om man skulle kunna lyfta en långtradare! Trivs du inte med barnmorskan du får kan du begära att få byta. Lycka till!



    Tack jo den känslan kommer man nog sakna om man gör ett k:S. Får prata med min bm och läkare i veckan. :)
  • Äldre 7 Dec 10:14
    #15
    mortilltre skrev 2013-12-06 23:03:40 följande:
    Mitt råd får bli; Skaffa dej en doula!! Mer info. finner du på www.doula.nu Lycka till



    Tack:)
  • Äldre 7 Dec 10:18
    #16
    LillGris skrev 2013-12-07 10:12:43 följande:
    Min första förlossning liknade din mammas, men varade i mycket mer än 22 timmar. Avslutades också med sugklocka, som dessutom lossnade två ggr så de fick sätta om den (aj). Trots det var jag pepp på att föda vaginalt igen :) men jag tycker inte att det ena är bättre än det andra, ungen ska ut på nåt sätt. Jag är dock livrädd för snitt och glad att båda mina kom ut den väg jag kände mig mest bekväm med. Första barnet fick jag sy 2 eller 3 stygn, andra bara ett. Så för mig är mina vaginala förlossningar toppenminnen och jag ångrar inte en sekund att jag körde på det. Men sen finns det ju folk som spruckit från a till ö, de är väl inte lika glada liksom. Det är svårt att komma med råd, för en vaginal förlossning kan ju bli toppen eller ett riktigt helvete, och likadant med kejsarsnitt. Så... Jag inser att jag inte hade mycket hjälp att komma med, haha sorry!



    Tack för svar, jag uppskattar att folk delar med sig av sina erfarenheter. Det är ju väldigt inviduellt verkar det som. :) men hur tyckte du bemötandet var från när du kom dit till bebisen var ute? Lyssnade bm på dig där och fick du det du behövde och ville ha eller satte dom sig på tvären?
  • Äldre 7 Dec 20:24
    #22
    Limhe skrev 2013-12-07 10:25:34 följande:
    När jag väntade min dotter för 3 år sen så var jag livrädd för kejsarsnitt det var min största mardröm.. Förlossningen gick helt åt skogen, jag hade hemska värkar, mådde illa av lustgas och fick inte epidural för jag öppnade mig redan sakta, efter 9 timmar med intensiva pinvärkar utan värkpaus så blev det akut snitt.. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Men det gick helt fantastiskt, operationsteamet var underbara och tog så väl hand om mig 10000 gånger bättre än personalen på förlossningen.

    Allt gick bra, min dotter mådde super och jag åkte hem efter 2 dagar, hade knappt ont alls.

    Nu är jag gravid igen och har fått gått på flera möten hos Aurora barnmorska och vi har kommit fram till att planerat snitt är det bästa för mig. Tanken på att föda normalt har fått mig att må dåligt psykiskt hela graviditeten. Fick göra ett besök på förlossningen men det slutade med att jag fick panikångest. Jag skulle få ett snittkontrakt MEN det man ska tänka på är att bara för att man får ett snittkontrakt innebär det inte att man kan avbryta förlossningen när som

    Helst utan är man öppen 10 cm så är det väldigt riskabelt.. Även att när man känner att man inte pallar mer så finns det en risk att man inte kanske hinner snitta eller att man får tid på en gång då det kan vara andra före. Det kan vara bra att ha i åtanke.

    Men om en vanlig förlossning går bra är det bäst för mamma och barn men det gäller långt ifrån alla och det är inget man kan veta i förväg.. Sen är även riskerna större vid akut och urakut kejsarsnitt än vid planerade.



    Tack för ditt svar nu fick jag en hel del och tänka på gällande snitt iaf. Får väl prata med läkaren riskerna för jag antar att han/hon kan svara på det bättre än en barnmorska?

    Jag vet bara att jag mådde fruktansvärt illa efteråt när jag var på uppvaket i Thailand , dom är inte direkt snåla med morfin och andra preparat där nere. Har aldrig fått lustgas så har inget och jämföra med förutom det då.. Samt mådde man ju illa fram till v 22 så det skulle man ju helst vilja få slippa. Iaf när man har ont och värkar ..
  • Äldre 7 Dec 20:27
    #23
    Mymla skrev 2013-12-07 13:59:15 följande:
    Jag tycker att själva förlossningarna gått bra och var rätt spännande på nåt sätt trots att det gjorde sjukt ont (tyckte värkarna var värst, själva krystandet var mer okej för man visste att snart är det över). Men sen har jag gått sönder rätt mycket och det är jobbigt att få hjälp med skador, eller så har det varit för mig iaf. Fråga ditt sjukhus vilken vård o uppföljning de har ifall man får problem efteråt med tex framfall och urinläckage. De flesta jag känner har inte fått några såna problem men kan vara bra att kolla upp hur vården ser ut där du bor för säkerhets skull.



    Okej tack för ditt svar:) ska höra med dom nästa gång jag träffar dom om ev eftervård/uppföljning. Tråkigt att höra att det blev komplikationer för dig efteråt, hoppas det är och blir bättre:)
  • Äldre 10 Dec 13:55
    #29

    Tack för allas svar det har hjälpt mig en bit på traven iaf.

    Idag träffade jag läkaren , första läkaren som jag verkligen tyckte bra om. Han lyssnade och förstod hur jag kände kring mina rädslor och tilliten till vården. Han berättade lite om riskerna kring båda förlossningarna då jag ställde en massa frågor

    Han satte mig på ett snittkontrakt iaf så nu känner jag mig lugnare. Vill försöka prova en vanlig förlossning men blir situationen ohanterlig oav orsak så känns det skönt och veta att det finns ett annat alternativ som redan är godkänt.

    Ska träffa han igen i mitten av jan och dokumentera allt i journalen.

  • Äldre 26 Dec 09:54
    #31

    2 mån kvar till bf och snurrig är namnet trots godkänt snittkontrakt.

    Ena stunden är jag så säker på en vaginal förlossning och nästa stund inte. Nu har man fått känna på "värkar" ibland. Skönt att det inte sker så ofta & länge. Men jag blir illamående när jag känner värk/smärtor och kryper gärna in i min egen bubbla. Dom här värkarna lär ju inte vara något mot när själva förlossningen sätter igång :S :O

    Oav vilket förlossningsätt så finns det komplikationer på båda två, gah ungen måste ju komma ut på något sätt :S

  • Äldre 26 Dec 09:56
    #32
    skruttismamma skrev 2013-12-26 00:45:38 följande:
    Hej! Vad bra att du träffade ngn du fick förtroende för! Jag jobbar själv som läkare ( inte gyn) och har varit fruktansvärt förlossningsrädd inför nr 2. Detta pga långdragen förlossning och hemsk bm. Själv är jag mesig som patient och vill inte köra ut ngn, står snällt ut med det mesta. Förlossning nr 2 var också vaginal men hade snittkontrakt. Bra lösning för mig som i min läkarsjäl absolut trodde att vaginalt var det säkraste för oss men som mamma var livrädd. Snitt blev det inte en tanke på, allt gick toppenbra. Inför nr 3 var jag rädd men mindre och ville inte prata m Aurora. Litet dumt kanske. Allt gick bra och hade snäll men ngt ofokuserad bm. Funkade sådär, mådde dåligt i början, sedan ok. Väntar nu nr 4! Vill absolut inte snittas men tror på ett Aurorabesök. De brukar bli mer lyhörda då. Kort sagt: I en hel grupp med friska förstföderskor är det säkrare med vaginalt. Det är ingen enskild dr som tjänar ekonomiskt på att föreslå det ena eller andra. Sedan kan man ju aldrig garantera att inte just du råkar ut för en komplikation av vaginal förlossning som du sluppit med snitt. Jag tyckte det var en bra kompromiss med snittkontrakt. Jag kände att är jag nu medicinskt skolad och vet att den statistiska risken för mig och mitt barn (friska) är högre vid ett snitt och så får jag eller barnet en snittkomplikation så får jag svårt att försvara det inför mig själv. Sedan är det ju tur att det inte blev snitt om man nu får för sig att skaffa fyra barn. 3-4 snitt är INTE att rekomendera. Ang läkarstud: De förlöser absolut inte själva. De kan massa teori och är oftast snart färdiga läk men går med bm några förlossningar för att lära sig grunden. Har man en läkarstudent med är den utöver ordinarie personal och man kan som bonus räkna med att deras lärare är en erfaren bm. Vill man ändå inte ha dem med har man rätt att säga det. Ibland kan det även vara en ST-läkare som förlöser. De är färdigutbildade läkare, har därefter gjort AT och fått legitimation, dvs sammanlagt nästan 7, 5 års utbildning och håller på att vidareutbilda sig till specialister på gyn. I början går de med bm, sedan mer själva. Inget att oroa sig för alltså. Stort lycka till!



    Tack för ditt svar och att du ville dela dina erfarenheter och tack för att du förklarade lite mer djup ingående ang studenterna som är snart färdigutbildade. Lycka till med nr 4 när är det bf för dig:)?
  • Äldre 26 Dec 09:58
    #33
    Jessa01 skrev 2013-12-09 10:46:25 följande:
    Jag har precis fått världens sötaste pojke (jag vet, jag är partisk )

    Inför förlossningen var jag väldigt rädd för vad som skulle ske då jag har ett stort kontrollbehov. Det visade sig att jag inte riktigt kunde få full kontroll då jag fick bli igångsatt lite tidigare pga en smärre komplikation.

    Det var aldrig akut och jag hade värkar men antagligen inte de starkaste. Trots detta öppnade jag mig inte tillräckligt och till slut så tog vi beslutet om snitt. Kejsarsnitt var jag mest rädd för men jag blev väl omhändertagen om operationsteamet och det var inte alls så läskigt som jag hade trott.

    Däremot så har det tagit mig lite tid att komma på benen igen. Min underbara sambo fick ta hand om barnet de första dagarna för jag hade väldigt ont.

    Jag tänker så här till nästa barn. Jag vill helst föda vaginalt trots allt för att det tar väldigt lång tid att komma tillbaka efter snitt. Får inte lyfta något annat än barnet på två månader etc. Däremot är jag inte rädd om det visar sig bli ett ks igen. Vi klarar av mer än vi tror :)



    Grattis till pojken och tack för att du ville dela med dig av din förlossning. God fortsättning :)
  • Äldre 13 Apr 10:43
    #37

    Tack för alla svar, ej varit spec aktiv. Har haft fullt upp med dottern som kom 3/3 nu är jag bara sugen på och börja träna igen , hur länge ska man vänta med det förresten?!

  • Äldre 13 Apr 10:44
    #38

    Blev ett planerat snitt :P

  • Äldre 14 Apr 19:47
    #40
    majsan1980 skrev 2014-04-14 16:44:04 följande:
    Läst din tråd nu eftersom jag är gravid och också förlossningsrädd. Hur var din upplevelse av snittet? Är också mer inne på snitt än fl men inte helt bestämt mig ännu. Ska också få prata med någon snart framöver.Hur kom du fram till planerat snitt?



    Grattis till graviditeten :) Jag fick höra att ett snittskontrakt som jag blev godkänd innan är ju inte helt 100. Beror ju på om dom har fullt på förlossningen den dagen, det vet man ju som sagt inte då man väl åker in. Man kan få vänta allt ifrån 1h till flera. Man är som sagt inte prioriterad om det inte är akut dvs. Det gjorde att jag ville ha ett planerat snitt helt enkelt. Hade situationen varit tex att man kunde ha provat först och det inte funkade och dom kunde ta in mig på en gång så hade jag kört vaginalt såklart. Men det fanns inga garantier för det.

    Däremot stack dom mig fel med bedövningen 5-6ggr. Dom fick ringa in en annan läkare som satte den direkt. Trodde att jag skulle bli sövd först, tack och lov så blev jag inte det. Men jag åkte ju på spinal huvudvärk efter att ha blivit felstucken och det var ingen höjdare så då fick ja en blood Patch 2 dygn senare efter att ha varit sängliggande. Den huvudvärken / nackstelheten lindrade bara genom att man låg rak lång. Så jag kände mig väldigt snuvad dom första dagarna som mamma. Spinal huvudvärk kan man även få utav epiduralen om man har otur.

    Efter att bedövningen tog sig så någon min senare så åkte jag på blodtrycksfall. Hemskt obehagligt då jag endast kunde röra huvudet & försökte kräkas (ursäkta detaljerna). Kände mig en aning borta även om jag ändå var med. Kände knappt att dom höll på i magen, dom trodde det skulke ta längre tid och få ut dottern men jag har knappt något underhudsfett så hon var ute efter 3 min. Trots att jag kände mig helt väck så fick man ju tårar i ögonen när man hörde skriket:P

    Så det var ju bedövningen som tog tid att sätta samt när jag skulle bli sydd, så tog D väl 10-15min.

    Väl inne på bb så fanns det ju bm som inte ens visste att jag hade blivit snittad. Dom ville att jag skulle sitta och amma redan samma dag som operationen vilket inte fungerade alls. Provade med flera sittande amningställningar men var ingen som var bekväm direkt vilket även påverkade amningen att min dotter inte vill ta bröstet. Försökte bra länge med sittande/liggande men funkade inte direkt.

    Hoppas du kommer fram till något beslut som känns rätt för dig
  • Äldre 15 Apr 23:12
    #42
    majsan1980 skrev 2014-04-15 19:55:46 följande:
    Tack Och tack för ditt svar och din erfarenhet av snittet. Tråkigt att bedövningen inte tog och att det orsakade så mycket. Varför var det så svårt att sticka rätt? Hur fungerar amningen nu? 

    Jag funderade ju också på att jag ville försöka men avbryta om det tar för lång tid men nu när du säger att det inte är så självklart att man får det så vet jag inte. Känns verkligen jobbigt att välja.

    Skulle du göra snitt igen? 



    Jadu jag vet inte varför han narkosläkaren inte kunde sticka rätt. Kan vara svårt och kuva ned sig ordentligt då man har en mage i vägen , men den andra läkaren satte den ju på en gång.:S

    Tyvärr ammar jag inte, hade varit så mycket enklare och amma. Men dottern ville inte ta bröstet. Vette tusan om det beror på hur ja mådde ibörjsn, vad ja har hört så tar ju inte bebisar tag i bröstet om man har ont. Well well

    Ja pumpar samt ger ersättning till henne.

    Både ja & nej , jag vet faktiskt inte.

    Själva förlossningen går ju fort, återhämtningen tar ju som sagt längre tid. Är sugen på och börja träna igen men måste vänta vilket är drygt.

    Finns som sagt fördelar & nackdelar med dom olika förlossnings sätten. Du slipper ev bm som är dryga under själva förlossningen. Finns även dom som är bra men som sagt man vet ju aldrig vem man får och hur fullt det är på förlossningen den dagen. Att gå med värkar i flera dagar som vissa får göra, risker som ex att navelsträngen virrad runt barnets hals & syrebrist bl.a om förlossningen blir långdragen. Sen finns det såklart fördelar med vaginalt också. Får se då när det väl är dags med nr 2 men nu känns det dock rätt så långt borta jag läste på en hel del om dom båda två, samt frågade en hel del här inne. Så läs på är väl mitt tips samt se filmer? , sen kmr du nog känna efter det vad du vill göra.
  • Äldre 15 Apr 23:50
    #43

    [quote=73023030][quote-nick]majsan1980 skrev 2014-04-15 19:55:46 följande:[/quote-nick]Tack Och tack för ditt svar och din erfarenhet av snittet. Tråkigt att bedövningen inte tog och att det orsakade så mycket. Varför var det så svårt att sticka rätt? Hur fungerar amningen nu? 

    Jag funderade ju också på att jag ville försöka men avbryta om det tar för lång tid men nu när du säger att det inte är så självklart att man får det så vet jag inte. Känns verkligen jobbigt att välja.

    Skulle du göra snitt igen? [/quote

    Just D ja , jag glömde säga också ang amningen. Att jag orkade inte mentalt "fightas" med henne 40min varje gång innan matdags , det tar mer än vad det ger. Jag försökte även på hemmaplan men det har liksom inte funkat. Höll på sådär i nästan 2 veckor, Och så fort man ger flaska så "förstör" man amningen också då dom får allt serverat. Köpte en nappflaska på Apoteket som ska likna själva bröstvårtan dvs det kmr bara mjölk ur flaskan om barnet suger tag i den, vilket iofs är effektivt än dom på Ica.

    Men det är ju mer "jobb" med och pumpa, man måste planera på ett helt annat sätt.

    Sen åkte jag även på en ytlig infektion i snitt såret ca 10 dagar efter snittet. Var inget allvarligt utan fick äta antibiotika i 10 dagar.

Svar på tråden vaginal vs kejsarsnitt kluven som fan