Forum Förlossningsrädsla - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • vaginal vs kejsarsnitt kluven som fan

    Fre 6 dec 2013 21:17 Läst 9029 gånger Totalt 43 svar
    Fre 6 dec 2013 21:17

    Hej 

    Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, alla tankar känns som en enda stor gröt,men jag är så kluven ang förlossningen. 
    Har läst både för/nackdelar med vaginal förlossning samt kejsarsnitt. Sen har man både läst och hört om folks förlossningar, en del har haft en fantastisk och enkel förlossning medans andra har haft riktiga jobbiga.Svårt och veta nu hur ens egen blir. Det jag är rädd för med en vaginal förlossning är att man inte har den där kontrollen och att man känner sig så utlämnad på något vis. Har aldrig tyckt om sjukhus och har många ggr känt att dom aldrig tar en på allvar. Samt en kompis bekant dotter dog under själva värkarbetet , visst det kanske inte sker speciellt ofta men det är något som skrämmer mig att det ev uppstår komplikationer under värkarbetet/förlossningen och att sjukpersonalen är sega till och dra någon åtgärd åt det hela, utan bara avvaktar. Om nu en sådan situation skulle uppstå så skulle jag aldrig förlåta mig själv då jag kunde ha tagit ett snitt istället. 

    Sen fick jag även ett sent missfall när jag var i Thailand och värkarna var så otroligt smärtsamma och dom kom oftare och blev intensivare så jag antar att det känns typ så att föda barn eller iaf värkarbetet.. värkarna kom ca 13 på em och jag fick vård 23.30. En 4hs bilresa från en ö till phuket. Jättebra vård förövrigt men ett scenario som jag aldrig kommer glömma då jag aldrig i hela mitt liv har känt en sådan fysisk smärta.

    Skulle vilja testa föda vaginalt men det är just det där som man nu INTE vet , vilka barnmorskor får man och kommer dom lyssna på en? Får man sin "önskelista" avbockad eller struntar dom i den helt och hållet.

    Har varit på specialistmödravården just för förlossningsrädda och samtalet med den barnmorskan kändes lite som ett moment 22 . Kändes inte riktigt som att hon förstod min rädsla men hon bokade dock in mig för ett besök hos en läkare i mitten av december. Jag berättade i stort sett alla mina rädslor och hon gjorde mig inte direkt lugnare snarare tvärtom. Att önskelistan får nästan ingen uppfylld var bla ett av dom. Jaha, varför ska man då fylla i en för om sina önskemål ang om sin förlossning om folk skiter i den för?  Jag vill prova en vanlig men är situationen ohanterlig så vill jag gärna ha ett snitt och det är det jag ska prata med läkaren om.

    Alla säger att det bästa är att föda vaginalt, för det är bäst för mamma/bebis och är oftast mindre komplikationer, men det finns väl inga garantier för det eller? Skulle ni kunna ge mig "fakta" på vilka risker det finns med vaginal förlossning vs kejsarsnitt. Vad är bäst för bebis egentligen? Nu vill jag som sagt testa vaginalt först men vill gärna ha ett snittkontrakt eller vad det nu kallas. Är det komplikationer på sånt dvs är det som ett akut kejsarsnitt???Dom säger ju att planerat snitt är bättre än ett akutsnitt men hur är då ett snittkontrakt? 

    Min sambo verkar hur lugn som helst nästan lite för lugn, iofs det är ju bra men vet inte riktigt om han förstår min rädsla kring förlossningen. Jag vet att han kommer stötta mig vad jag nu än tar för beslut men han kan dock bara vara hemma dom 2 första veckorna när bebisen har kommit. Vet inte hur återhämtningsfasen är när man har blivit snittad , då det verkar så inviduellt.

    Utifrån det jag har skrivit vad skulle ni rekommendera mig då jag är så kluven? Jag vet att jag ändå måste ta det beslutet själv men ville ändå höra andras åsikter.

    Ni får gärna berätta era erfarenheter om ni har gjort både och , och vad ni tyckte var bäst. Hur blev ni bemötta när ni skulle föda/snittas?

    Sorry om allt blev väldigt rörigt med mycket frågor, jätte tacksam för svar. :)

  • Lör 7 dec 2013 19:57 #21

    En läkarstudent kan minst lika mycket som sjuk- och undersköterskorna som är de vanligaste. Det blir ett extra stöd. Jag skulle gissa du kan byta 2-4 gånger sen lär du få vänta på skiftsbyte.

  • Lör 7 dec 2013 20:24 #22
    Limhe skrev 2013-12-07 10:25:34 följande:
    När jag väntade min dotter för 3 år sen så var jag livrädd för kejsarsnitt det var min största mardröm.. Förlossningen gick helt åt skogen, jag hade hemska värkar, mådde illa av lustgas och fick inte epidural för jag öppnade mig redan sakta, efter 9 timmar med intensiva pinvärkar utan värkpaus så blev det akut snitt.. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Men det gick helt fantastiskt, operationsteamet var underbara och tog så väl hand om mig 10000 gånger bättre än personalen på förlossningen.

    Allt gick bra, min dotter mådde super och jag åkte hem efter 2 dagar, hade knappt ont alls.

    Nu är jag gravid igen och har fått gått på flera möten hos Aurora barnmorska och vi har kommit fram till att planerat snitt är det bästa för mig. Tanken på att föda normalt har fått mig att må dåligt psykiskt hela graviditeten. Fick göra ett besök på förlossningen men det slutade med att jag fick panikångest. Jag skulle få ett snittkontrakt MEN det man ska tänka på är att bara för att man får ett snittkontrakt innebär det inte att man kan avbryta förlossningen när som

    Helst utan är man öppen 10 cm så är det väldigt riskabelt.. Även att när man känner att man inte pallar mer så finns det en risk att man inte kanske hinner snitta eller att man får tid på en gång då det kan vara andra före. Det kan vara bra att ha i åtanke.

    Men om en vanlig förlossning går bra är det bäst för mamma och barn men det gäller långt ifrån alla och det är inget man kan veta i förväg.. Sen är även riskerna större vid akut och urakut kejsarsnitt än vid planerade.



    Tack för ditt svar nu fick jag en hel del och tänka på gällande snitt iaf. Får väl prata med läkaren riskerna för jag antar att han/hon kan svara på det bättre än en barnmorska?

    Jag vet bara att jag mådde fruktansvärt illa efteråt när jag var på uppvaket i Thailand , dom är inte direkt snåla med morfin och andra preparat där nere. Har aldrig fått lustgas så har inget och jämföra med förutom det då.. Samt mådde man ju illa fram till v 22 så det skulle man ju helst vilja få slippa. Iaf när man har ont och värkar ..
  • Lör 7 dec 2013 20:27 #23
    Mymla skrev 2013-12-07 13:59:15 följande:
    Jag tycker att själva förlossningarna gått bra och var rätt spännande på nåt sätt trots att det gjorde sjukt ont (tyckte värkarna var värst, själva krystandet var mer okej för man visste att snart är det över). Men sen har jag gått sönder rätt mycket och det är jobbigt att få hjälp med skador, eller så har det varit för mig iaf. Fråga ditt sjukhus vilken vård o uppföljning de har ifall man får problem efteråt med tex framfall och urinläckage. De flesta jag känner har inte fått några såna problem men kan vara bra att kolla upp hur vården ser ut där du bor för säkerhets skull.



    Okej tack för ditt svar:) ska höra med dom nästa gång jag träffar dom om ev eftervård/uppföljning. Tråkigt att höra att det blev komplikationer för dig efteråt, hoppas det är och blir bättre:)
  • Lör 7 dec 2013 20:39 #24

    Hej! Födde min son i somras med akutsnitt efter 21 timmar på förlossningen och de sista 8 i nästan vidöppet läge med en bebis som inte kunde komma ut. Snittet gick jättebra, smärtan var inte alls besvärlig efterå. Jag var uppe och gick och skötte om bebisen och mig själv utan problem bara några timmar efteråt. Åkte hem efter 3dagar och det var inga problem. Läkte fint och ärret syns knappt och känns inget alls. Lycka till med vad det än blir!

  • Lör 7 dec 2013 23:50 #25
    iknasi skrev 2013-12-07 20:24:28 följande:



    Tack för ditt svar nu fick jag en hel del och tänka på gällande snitt iaf. Får väl prata med läkaren riskerna för jag antar att han/hon kan svara på det bättre än en barnmorska?
    Jag vet bara att jag mådde fruktansvärt illa efteråt när jag var på uppvaket i Thailand , dom är inte direkt snåla med morfin och andra preparat där nere. Har aldrig fått lustgas så har inget och jämföra med förutom det då.. Samt mådde man ju illa fram till v 22 så det skulle man ju helst vilja få slippa. Iaf när man har ont och värkar ..
    Ja alltså det man inte heller får glömma är att många läkare är bra på att skrämma upp en angående snitt.. och sen att de höjer vanlig förlossning till skyarna.. är inte lätt det där
  • Sön 8 dec 2013 11:21 #26
    iknasi skrev 2013-12-07 10:04:33 följande:



    En läkarstudent/student skulle jag aldrig vilja ha där inne. Visst är dom nog mer lyhörda än dom som har jobbat där x antal år men rent erfarenhetsmässigt så vill jag ha någon som är kunnig :) hur ofta får man byta bm då? Tills någon passar en eller:P?!
    Jag hade två studenter vid mitt snitt och det var jättebra! Den ena mannen satt vid min sida och klappade mig på axeln när de sydde. Min man och dottern var ju då redan tillbaka på fl så jag hade varit själv annars. Sen gick de igenom allt ordentligt med varandra så jag fick mycket info. De är alltid en som är "lärare" åt studenten så det är aldrig någon som tar eget ansvar, bara en extra hand helt enkelt.

    När det gäller att ha ont efter vaginal fl och missa barnets första 7 timmar. Jo, efter mitt snitt kunde jag inte hålla mitt barn på en hel dag och kunde inte gå på toa eller duscha själv på 3 dagar. Plus att morfinet och bedövningen gjorde mig så illamående och jag minns knappt nått från BB. Så även det är olika.

    TS, en Doula kan ju också vara en släkting eller vän som fött många barn. Även det kan nog hjälpa.
  • Mån 9 dec 2013 10:25 #27
    iknasi skrev 2013-12-07 10:12:54 följande:



    Tack för svar:) jo jag letar och söker efter säkra källor och inte bara vad som står på olika forum. Vet du någon/några sidor med statistik eller snarare en säker källor om vad som är bäst utifrån dessa två olika födosätt?:)

    Att föda vanligt utan komplikationer verkar ju vara det bästa/enklaste. Däremot dessa men som kan komma senare känner ju mindre lockande och som kan bli bestående :S hade ingen aning om att sånt kan vara bestående. Att spricka i underlivet skrämmer mig inte så mycket, nu vill jag ju såklart INTE spricka och behöva sys. Men 1-4stygn skulle inte göra så mycket. Däremot om man nu skulle spricka ändå till rumpan ..:O läste mycket om att dom klippte mer för på 80-90 talet men metoden la dom ned pga att kvinnor kände smärta när dom blev klippta. Men metoden skulle vara bra för kvinnor att dom just inte skulle få inkontenens och andra besvär efter förlossning.

    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12911445
    http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2013februari/graviditeter-forlossningarochnyfoddabarn
  • Mån 9 dec 2013 10:46 #28

    Jag har precis fått världens sötaste pojke (jag vet, jag är partisk Flört)
    Inför förlossningen var jag väldigt rädd för vad som skulle ske då jag har ett stort kontrollbehov. Det visade sig att jag inte riktigt kunde få full kontroll då jag fick bli igångsatt lite tidigare pga en smärre komplikation.
    Det var aldrig akut och jag hade värkar men antagligen inte de starkaste. Trots detta öppnade jag mig inte tillräckligt och till slut så tog vi beslutet om snitt. Kejsarsnitt var jag mest rädd för men jag blev väl omhändertagen om operationsteamet och det var inte alls så läskigt som jag hade trott.
    Däremot så har det tagit mig lite tid att komma på benen igen. Min underbara sambo fick ta hand om barnet de första dagarna för jag hade väldigt ont.

    Jag tänker så här till nästa barn. Jag vill helst föda vaginalt trots allt för att det tar väldigt lång tid att komma tillbaka efter snitt. Får inte lyfta något annat än barnet på två månader etc. Däremot är jag inte rädd om det visar sig bli ett ks igen. Vi klarar av mer än vi tror :)

  • Tis 10 dec 2013 13:55 #29

    Tack för allas svar det har hjälpt mig en bit på traven iaf.

    Idag träffade jag läkaren , första läkaren som jag verkligen tyckte bra om. Han lyssnade och förstod hur jag kände kring mina rädslor och tilliten till vården. Han berättade lite om riskerna kring båda förlossningarna då jag ställde en massa frågor

    Han satte mig på ett snittkontrakt iaf så nu känner jag mig lugnare. Vill försöka prova en vanlig förlossning men blir situationen ohanterlig oav orsak så känns det skönt och veta att det finns ett annat alternativ som redan är godkänt.

    Ska träffa han igen i mitten av jan och dokumentera allt i journalen.

  • Tor 26 dec 2013 00:45 #30

    Hej! Vad bra att du träffade ngn du fick förtroende för! Jag jobbar själv som läkare ( inte gyn) och har varit fruktansvärt förlossningsrädd inför nr 2. Detta pga långdragen förlossning och hemsk bm. Själv är jag mesig som patient och vill inte köra ut ngn, står snällt ut med det mesta. Förlossning nr 2 var också vaginal men hade snittkontrakt. Bra lösning för mig som i min läkarsjäl absolut trodde att vaginalt var det säkraste för oss men som mamma var livrädd. Snitt blev det inte en tanke på, allt gick toppenbra. Inför nr 3 var jag rädd men mindre och ville inte prata m Aurora. Litet dumt kanske. Allt gick bra och hade snäll men ngt ofokuserad bm. Funkade sådär, mådde dåligt i början, sedan ok. Väntar nu nr 4! Vill absolut inte snittas men tror på ett Aurorabesök. De brukar bli mer lyhörda då. Kort sagt: I en hel grupp med friska förstföderskor är det säkrare med vaginalt. Det är ingen enskild dr som tjänar ekonomiskt på att föreslå det ena eller andra. Sedan kan man ju aldrig garantera att inte just du råkar ut för en komplikation av vaginal förlossning som du sluppit med snitt. Jag tyckte det var en bra kompromiss med snittkontrakt. Jag kände att är jag nu medicinskt skolad och vet att den statistiska risken för mig och mitt barn (friska) är högre vid ett snitt och så får jag eller barnet en snittkomplikation så får jag svårt att försvara det inför mig själv. Sedan är det ju tur att det inte blev snitt om man nu får för sig att skaffa fyra barn. 3-4 snitt är INTE att rekomendera. Ang läkarstud: De förlöser absolut inte själva. De kan massa teori och är oftast snart färdiga läk men går med bm några förlossningar för att lära sig grunden. Har man en läkarstudent med är den utöver ordinarie personal och man kan som bonus räkna med att deras lärare är en erfaren bm. Vill man ändå inte ha dem med har man rätt att säga det. Ibland kan det även vara en ST-läkare som förlöser. De är färdigutbildade läkare, har därefter gjort AT och fått legitimation, dvs sammanlagt nästan 7, 5 års utbildning och håller på att vidareutbilda sig till specialister på gyn. I början går de med bm, sedan mer själva. Inget att oroa sig för alltså. Stort lycka till!


    läk o rädd
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll