Vill det omöjliga: kärnfamilj

Skulle ni kunna flytta till den andra kommunen kanske? Då kanske det skulle kännas lättare?

Nej, du är inte sjuk i huvudet. Många många som lever i styvfamiljer känner som du, iaf emellanåt.

Problemet är som så många gånger pappan. Pappan som går med på byte av veckor så att det går ut över er, pappan som inte klarar av att prioritera så att även ni får ert även den veckan när hans andra barn är hos  honom.

Ni måste prata om saken, komma fram till något som fungerar för er alla. Gör saker själv med hans andra barn så ni kommer närmare varandra. Kanske måste också barnet avstå från en eller annan aktivitet veckan som barnet är hos er, samt kanske avstå från vännerna och vara hemma med er osv.
Alla måste ju kompromissa, det ska inte bara vara du och ert barn.

Så ser ju livet ut för många av oss. Vi är ju också många som varit en kärnfamilj en gång i tiden, så det är ju långt ifrån någon garanti för att det ska fortsätta vara så, fast det var vad man trodde och hoppades på. Livet förändras, och ibland kan vi styra det själva, och ibland bara tvingas acceptera faktum och göra det bästa vi kan. Livet är tufft!

Just därför lever jag ensam idag. Jag levde med en man och hans barn men jag är heller ensam än bor som utomstående i någon annans familj. Aldrig mera en man med barn. Tyvärr så är jag nog idag för gammal för att få en kärnfamilj så jag väljer ensamheten eller en man utan barn. Hittills har jag inte träffat någon bra man utan barn. Men som sagt...ingen man med barn längre. Livet är verkligen inte lätt. Satsar man på fel häst i unga år så är man ensam resten av livet om man inte vill dras med andras bagage och misslyckanden.

Men tänk om, i grunden är ni faktiskt en kärnfamilj, som utökas med en till varannan vecka. Men vad som är viktigt är att alla, framför allt pappan i ert fall, arbetar för att ingen ska känna sig utanför, inte ens du.

Förutom det att aktiviteterna ligger avsides, så tror jag att det är så att med äldre barn och ett yngre, så kan det bli intressekrockar även i de familjer som endast är kärnfamilj

Men detta med att din man utesluter dig i beslut som berör dig är fel

Hur gammalt är barnet?
Kan hen själv åka fram och tillbaks från sina aktiviteter?

Vad händer om du bara dumpar över halva ansvaret för era gemensamma barn på mannen de veckor ni har hans barn?
Istället för att du bara "låter" honom köra iväg och va borta flera timmar. Din man har flera barn och kan inte bara bränna allt krut på det ena vv. 

Vad är det du tror skulle vara så mycket bättre i ditt liv om du levde i en kärnfamilj? Det låter mer som att det är själva tiden din man spenderar borta som är problemet. Skulle du vara lika irriterad på det om det var ert gemensamma barn som hade aktiviteter i grannkommunen så pass ofta? 

Hur ser er relation ut i övrigt,är den bra eller har ni slitningar av olika slag? Är ni lyckliga tillsammans?