Ska göra abort i vecka 17+6, någon annan?

Det kommer nog gå bra ska du se. Visst, det kommer vara jobbigt, är ju som en liten förlossning, men barn skaffar man först när tillvaron runt en är bra. Finns många som väljer att behålla ändå, men det är ju riktigt tufft och inte optimalt för ett barn. Inte optimalt för någon.

Jag har aldrig genomgått någon abort men jag önskar dig lycka till 

PS: kan tillägga att jag inte heller ser adoption som något bättre för dig, då kommer man ju att leva med att man har ett barn, därute, någonstans ... och även när man är redo att få barn senare så kommer man inte att kunna träffa ungen. Så nej, abort är det bästa om barn är fel just nu.

Jag tycker det är starkt av dig att fatta beslutet och väldigt moget med. Abort är svårt oavsett när man gör det. 

Man jag kan hålla med den första kommentaren, om graviditeten inte är problemet att du gör abort så har du funderat på att adoptera bort barnet? Barnet kommer ju isf få två föräldrar som längtat i år efter den lilla, och de kommer även vara lämpliga som föräldrar. Det kanske inte gör lika ont för dig att genomföra graviditeten och sedan ge barnet en familj med trygghet och möjlighet att leva ett bra liv?

Men självklart så ska du göra vad som är bäst för dig! Tänkte bara om du hade funderat någonting på det.
Jag har enbart gjort en tidig abort så vet inte hur det går till, rent känslomässigt tror jag att det blir jobbigt, min egen var otroligt jobbig. Det är bra om du får så mycket stöd som möjligt och självklart är det inget fel i att du gör abort i denna vecka. Vet man att man inte kan tillgodose barnet, även fast man skulle vilja kunna det så är ju abort ett klokt beslut.

Får jag fråga hur gammal du är?

Då är det det bästa beslutet som du redan har tagit, Lycka till och jag hoppas du tar dig igenom det så bra det går. Det viktigaste är ju att du har fattat beslutet och kan se varför du väljer att göra det och det verkar du ju göra :)

Jag har gjort en abort i 17+6. Det var pga en massa fel på bebisen, som upptäcktes på ultraljudet. Det är inte ett lätt beslut ändå.

Personligen har jag svårt att tänka mig att det tar så väldigt lång tid att "bestämma sig" men jag känner ju inte dig Ts och vet inte din historia.

Jag tror att du är ganska ung och att du inte genomgått en förlossning förut? Om så, tycker jag att du ska läsa på om hur förlossningen går till och ungefär vad du kan vänta dig.

Lycka till Ts!

Hej, jag gjorde sen abort i min ungdom! Jag var säker på att jag aldrig skulle komma över det innan jag gjorde det men redan minuterna efter kände jag en lättnad. Jag visste att även om jag skulle få leva med mitt beslut så hade jag faktiskt räddat mitt barn från en ohållbar uppväxt och barnet slapp födas in i ett kaos, jag ser det så än idag.

Det var kärleken och respekten för det ofödda barnet som gjorde mig tvungen att fatta det beslutet, jag var ung (19 år) men det var ett av det mest mogna beslut jag än idag tagit. Samtidigt vet jag att vissa ångrar ihjäl sig efter en abort, jag har inte ångrat mig en sekund.

Ibland tänker jag på hur livet hade sett ut om jag inte gjort aborten, hur barnet hade varit och sett ut men det går bara att fantisera om. Mitt råd är följ din magkänsla, boka in samtalsstöd redan innan för det kan bli förvirrat och det kan ta tid att bearbeta men vet du vad? Det kommer gå bra!

Låt henne vara! Det måste vara nog jobbigt som det är utan massa elaka kommentarer om hennes beslut. Och adoption är INTE det bästa för barnet.
Just nu fattar inte ungen vad som händer. Men hur tror ni barnet mår efter att fått reda på att det är adopterat och oönskat.

Nej, TS följ ditt hjärta och hjärna. Du vet vad som är bäst för dig.
Jag gjorde en sen abort och har aldrig ens funderat på om jag gjorde fel lr inte. Jag har aldrig ångrat min abort och är glad för att jag gjorde det. För annars hade jag inte haft min underbara dotter jag har idag.

Till TS:

Det är ditt val och väljer med garanti det som passar dig bäst i ditt liv.

Det är aldrig roligt att utföra en abort, men set är heller inte en bra att behålla ett barn, man inte kan ta hand om.

Jag upptäckte min pågående graviditet i ett sent skede och hade passerat gränsen för fri abort (i Danmark 12v)

Hade redan en bebis hemma på ca 4 månader då, och visste inte om jag kunde klara ett mer.

Nu valde jag så att behålla i stället för be om tillstånd till sen abort.

Men det var ju en lösning som passade oss, och ingen skulle få lov att klandra mig om jag valde att söka om en sen abort eftersom vår fam

Vår familj ska hålla till det, skulle det stå till sist.

Kram på dig!

Jag skrev inte här för att bli nedklampad på, jag skrev för att få stöd av de som gått igenom samma sak. Jag fick reda på graviditeten väldigt sent ja, jag har velat fram och tillbaka i ca 3-4 veckor bara. Pappan till barnet är en kvinnomisshandlare och en jävla idiot som jag just klarat av att lämna. Jag har ingen ekonomi att klara av ett barn. Bor hemma hos en nedknarkad mamma utan pengar. Har inget stöd från någon. Jag vill inte att ett barn ska komma till världen med dessa omständigheter. Jag är bara 20 år. Jag vill ha flyttat hemifrån, ha skaffat jobb, ha en bra man och ett värdigt liv innan jag skaffar barn. Om det är någon som inte kan förstå det så ber jag dig vänligen att lämna tråden.